{"id":826,"date":"2026-09-30T11:07:31","date_gmt":"2026-09-30T09:07:31","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=826"},"modified":"2026-09-30T11:07:31","modified_gmt":"2026-09-30T09:07:31","slug":"minnet-av-en-skogens-man","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=826","title":{"rendered":"Minnet av en skogens man"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattaren med sin farfar Ahle Dahlstedt.<\/em><\/strong>

Sit beside a mountain stream
See her waters rise
Listen to the pretty sound of music
As she flies<\/p>\n\n\n\n

          The Beatles, Mother Nature\u2019s son<\/em>, 1968<\/p>\n\n\n\n

Farfar, du var en skogens man. Levde n\u00e4stan hela ditt liv i skogen. Den allra l\u00e4ngsta tiden just h\u00e4r, i D\u00e5dran. Efter att du satt ner bop\u00e5larna h\u00e4r var det inte s\u00e4rskilt m\u00e5nga n\u00e4tter du spenderade n\u00e5gon annanstans. Det st\u00e4mmer s\u00e4kert inte, men det k\u00e4nns som det inte fanns s\u00e4rskilt mycket i v\u00e4rlden utanf\u00f6r som kunde konkurrera med v\u00e4rlden h\u00e4r. Och det hade du helt r\u00e4tt i, som alltid.<\/p>\n\n\n\n

Det k\u00e4nns fortfarande overkligt att tala om dig som en del av det f\u00f6rflutna, du som alltid funnits, som jag trodde skulle \u00f6verleva allt. D\u00e5tidens tempus \u00e4r f\u00f6r andra, inte f\u00f6r dig.<\/p>\n\n\n\n

Nu \u00e4r du inte l\u00e4ngre med oss. Spr\u00e5ket har inga resurser f\u00f6r att f\u00f6rklara. Vi bara vet det. K\u00e4nner det. Tomheten.<\/p>\n\n\n\n

Du fick uppleva 95 l\u00e5nga, h\u00e4ndelserika \u00e5r. Ofantligt l\u00e5ng tid, samtidigt alldeles f\u00f6r kort. Vad mycket du f\u00e5tt uppleva. Barn som flugit ut, som i sin tur f\u00e5tt barn som gjort detsamma. Och i tredje led \u00e4r det om inte allt f\u00f6r l\u00e4nge dags f\u00f6r samma sak igen. Hisnande perspektiv, vad som utspelat sig under dina 95 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Du f\u00f6ddes 1928, samma \u00e5r som Per-Albin Hansson myntade begreppet folkhemmet, startskottet f\u00f6r bygget av det moderna Sverige, som du v\u00e4xte upp med och fick f\u00f6lja hela dess uppg\u00e5ng, och gradvisa nedmontering.<\/p>\n\n\n\n

Du var med att bygga detta folkets hem. Med yxa och s\u00e5g f\u00f6rs\u00e5g du byggena med skogens r\u00e5material. Du fick uppleva konflikterna mellan de som sliter ut kropparna f\u00f6r sm\u00e5 smulor, och de som p\u00e5 h\u00f6ga h\u00e4star beordrar och befaller. Upplevelserna gjorde dig arbetarr\u00f6relsen trogen livet ut. En bl\u00e5m\u00e5lad Olof Palme p\u00e5 tallriken i k\u00f6ket, ovanf\u00f6r stolen som var din tron, minner om det r\u00f6da arv som f\u00f6rts \u00f6ver i flera led.<\/p>\n\n\n\n

Jag ska inte tr\u00e5ka ut dig med mitt prat, f\u00f6r det \u00e4r din dag. Jag vill bara passa p\u00e5 att ber\u00e4tta n\u00e5got jag velat s\u00e4ga, men aldrig fick m\u00f6jlighet att g\u00f6ra. Tiden r\u00e4cker liksom aldrig till. Hur l\u00e5ng tid vi \u00e4n har.<\/p>\n\n\n\n

Du finns inte l\u00e4ngre h\u00e4r bland oss, men du lever \u00e4nd\u00e5 vidare. Med v\u00e5ra minnen, ber\u00e4ttelserna vi h\u00f6rt, inte kan gl\u00f6mma, \u00e4ven om vi skulle vilja, men inte minst allt det du l\u00e4rt oss. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara f\u00f6rra v\u00e5ren, n\u00e4r jag ringde f\u00f6r att l\u00e4sa upp en sak jag skrivit. Jag h\u00f6rde att orden inte riktigt gick fram. Det hade inte bara med h\u00f6rseln att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

Det jag ringt f\u00f6r att l\u00e4sa upp hade suttit l\u00e5ngt inne. En g\u00e5ng m\u00e5nga \u00e5r tidigare hade jag of\u00f6rklarligt lovat att g\u00f6ra n\u00e5got av dina travar av v\u00e4lfyllda anteckningsblock med ber\u00e4ttelser om forna tider. Jag hade l\u00e4st klart p\u00e5 universitetet och b\u00f6rjat jobba vidare. Mm, ja, det kan jag v\u00e4l, svarade jag.<\/p>\n\n\n\n

L\u00f6ftet har sedan dess gnagt i mig. Hur skulle jag n\u00e5gonsin kunna ge dina ord mer liv \u00e4n de redan har? Vid flera tillf\u00e4llen har jag skr\u00e4ckslagen \u00f6ppnat locket till skattkistan, f\u00f6r att strax d\u00e4refter st\u00e4nga igen den.<\/p>\n\n\n\n

Hur som helst gjorde jag ett nytt f\u00f6rs\u00f6k. Blocken \u00e5kte fram. F\u00f6rsta sidan jag l\u00e4ste slungade mig tillbaka i tiden. Det tog inte en s\u00e4rskilt l\u00e5ng stund f\u00f6rr\u00e4n en kortare text var skriven. Jag ringde upp, l\u00e4ste, du lyssnade, skrattade till, h\u00f6ll andan. Svarade sen: Du \u00e4r duktig du. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara att orden \u00e4r dina, och att om det \u00e4r n\u00e5gon av oss som borde vara f\u00f6rfattare s\u00e5 \u00e4r det du, inte jag. Njae, inte kan jag, fortsatte du. Typiskt. Du v\u00e4grade vara f\u00f6rmer. Det tror jag vi alla minns. Inte ska jag. Inte beh\u00f6ver jag. Tvivlet hade med uppv\u00e4xten och livet i skogarna att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

Tiden \u00e4r alldeles f\u00f6r kort. Jag hade velat att du skulle ha f\u00e5tt se n\u00e4sta bok i tryck, som inleds av sidorna jag l\u00e4ste f\u00f6r dig via telefon. Som f\u00f6rklarar det jag nu vill s\u00e4ga: du lever vidare i oss alla. Hade det inte varit f\u00f6r dig hade vi inte funnits. Ber\u00e4ttarkonsten. Envisheten. Egensinnigheten. Humorn. V\u00e4rmen. B\u00e5ngstyrigheten mot de som pekar med hela handen. Modet att s\u00e4ga ifr\u00e5n. K\u00e4rleken till skogen. Allt lever vidare.<\/p>\n\n\n\n

Livet \u00e4r fullt av mysterier. Bara ett par veckor efter du l\u00e4mnat oss trycktes min och min gamla kompis Mathias bok H\u00e5rdare kan ingen vara. F\u00f6rl\u00e4ggaren hade anm\u00e4rkt p\u00e5 att det jag skrivit i ett av kapitlen var alldeles f\u00f6r sentimentalt och borde utg\u00e5. Vi lyssnade, och eftersom vi redan skrivit alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt valde vi att korta ner enligt f\u00f6rslagen.<\/p>\n\n\n\n

Jag tror inte jag beh\u00f6ver f\u00f6rklara varf\u00f6r det inte k\u00e4ndes helt bra n\u00e4r boken s\u00e5 sm\u00e5ningom trycktes, och det h\u00e4r stycket inte fick komma med. Han, som jag pratar om, det \u00e4r du, farfar.<\/p>\n\n\n\n

\u201dN\u00e4r v\u00e5r familj 15 september 1944 flyttade hit flyttade vi 50 \u00e5r tillbaka i tiden\u201d, ber\u00e4ttar han i en av de t\u00e4ttskrivna anteckningsb\u00f6cker han staplat hemma i huset i D\u00e5dran. \u201dVi kom fr\u00e5n en by d\u00e4r alla kallade varandra du, till en by d\u00e4r j\u00e4garm\u00e4stare och skogvaktare fordrade att man tog av m\u00f6ssan och bockade de g\u00e5nger man m\u00f6tte dem\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Men farfar \u00e4r urtypen av h\u00e5rdrockare, \u00e4ven om han uppfattat musikstilen jag lyssnat p\u00e5 som mer n\u00e4rbesl\u00e4ktad med motors\u00e5gens ov\u00e4sen \u00e4n med n\u00e5got som kan liknas vid musik. Han har s\u00e5 l\u00e4nge jag minns g\u00e5tt sin egen v\u00e4g. St\u00e5tt upp f\u00f6r det han trott p\u00e5. I en omgivning som inte s\u00e4llan kr\u00e4vt str\u00e4ng lydnad inf\u00f6r skogens auktoriteter.<\/p>\n\n\n\n

Jag gl\u00f6mmer aldrig orden han sade, n\u00e4r han efter disputationen, stoltast av alla, delade med sig av sitt livs visdom. \u201dVad du \u00e4n g\u00f6r, g\u00f6r inte som jag gjort hela livet. Jobba inte med kroppen. Anv\u00e4nd huvudet. Och pennan. Forts\u00e4tt med det\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Farfar har alltid haft hj\u00e4rtat till v\u00e4nster, s\u00e5 n\u00e4r jag n\u00e5got \u00e5r senare ber\u00e4ttade att min senaste bok just f\u00e5tt en fin recension av CH Hermansson, V\u00e4nsterpartiets forna ledare, som farfar s\u00e5g upp till, s\u00e5 var det som om stoltheten inte visste n\u00e5gra gr\u00e4nser. V\u00e4gen var l\u00e5ng. Men nu visste jag att jag var p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g. Jag visste vad jag kunde och vad jag ville.<\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6ljde ditt r\u00e5d.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Dina andetag har tystnat<\/p>\n\n\n\n

Men inte skrattet och historierna<\/p>\n\n\n\n

De lever med oss f\u00f6r alltid<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r isarna lossnat<\/p>\n\n\n\n

Och \u00f6ringen leker <\/p>\n\n\n\n

Ses vi igen<\/p>\n\n\n\n

Till minnet av Ahle Dahlstedt, 1928-02-02 \u2013 2023-11-27<\/p>\n\n\n\n


Magnus Dahlstedt Professor, socialt arbete,<\/p>\n\n\n\n

Link\u00f6pings universitet<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikelf\u00f6rfattaren med sin farfar Ahle Dahlstedt. Sit beside a mountain streamSee her waters riseListen to the pretty sound of musicAs she flies           The Beatles, Mother Nature\u2019s son, 1968 Farfar, du var en skogens man. Levde n\u00e4stan hela ditt liv i skogen. Den allra l\u00e4ngsta tiden just h\u00e4r, i D\u00e5dran. Efter att du satt ner […]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-826","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117359198432315135","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/826","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/8"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=826"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/826\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":828,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/826\/revisions\/828"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=826"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=826"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=826"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}