{"id":766,"date":"2026-09-15T12:10:03","date_gmt":"2026-09-15T10:10:03","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=766"},"modified":"2026-09-15T12:10:03","modified_gmt":"2026-09-15T10:10:03","slug":"thors-anders-sista-delen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=766","title":{"rendered":"Thors Anders, sista delen."},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Forts.

Till saken h\u00f6r, att en skinnare hade h\u00f6rt ett rykte i norra V\u00e4rmland, om att en Thors Lars fr\u00e5n Malung befann sig i New Mexico, p\u00e5 ett st\u00e4lle som hette Fort Stanton och att han var illa d\u00e4ran. Thors Anders hade d\u00e5 p\u00e5 vinst och f\u00f6rlust skickat ett brev med en v\u00e4djan om att han skulle h\u00f6ra av sig och etthundra kronor, som Lars hade innest\u00e5ende p\u00e5 sitt f\u00f6rmyndarkonto.
Att Thors Lars var vid liv visste ingen, men ryktet sa …

Thors Erik l\u00e4ste h\u00f6gt under fotogenlampans sken. Alla satt and\u00e4ktigt kring k\u00f6ksbordet.

Fort Stanton den 24 november 1906

\u00c4lskade hemmanvarande. Lef v\u00e4l \u00f6nskas af mig.
Jag f\u00e5r nu skrifva n\u00e5gra rader till svar p\u00e5 ert bref vari jag ser att ni alla \u00e4ro vid h\u00e4lsa och jag f\u00e5r tacka s\u00e5 mycket f\u00f6r penningarna som jag riktigt i h\u00e4nder bekommit. H\u00e4r \u00e4r det vinter och det \u00e4r omkring sex tum sn\u00f6 h\u00e4r. Min h\u00e4lsa den \u00e4r d\u00e5lig men jag k\u00e4nner mig mycket betre i detta kalla v\u00e4der. En k\u00e4r h\u00e4lsning till eder alla. H\u00e4lsa mina syskon ifr\u00e5n mig L. Larsson

Jag \u00f6nskar eder en god jul och ett gott nytt \u00e5r

Avs. Mr Lars Larsson
Fort Stanton
USA New Mexico.

<\/em>Thors Anders torkade t\u00e5rarna med sin snusn\u00e4sduk, Brita hade g\u00f6mt ansiktet i f\u00f6rkl\u00e4det och Helje Kertin l\u00e4mnade \u00f6ver Berta i Eriks famn och tog med sig Lillanders och Lillerik upp p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen. Lasbet Kesti satt p\u00e5 kaffet, ingen sade n\u00e5got.

Brita br\u00f6t tystnaden efter en god stund.
– Han levde pojken, jag visste v\u00e4l det.
– Han skriver, som om han hade provat skriva f\u00f6rut.
– Erik har r\u00e4tt, t\u00e4nk om han har skrivit och f\u00f6rtvivlat \u00f6ver att han inte f\u00e5tt n\u00e5got svar.
– Strunt i det nu, pojken lever och det \u00e4r huvudsaken.
Att han har tuberkulos precis som bror sin och f\u00f6r\u00e4ldrarna, det kan vi inte g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t, konstaterade Lasbet Kesti krasst.
– Ingen vet vilken sjukdom han lider av, han \u00e4r f\u00f6r guds skull i Amerika, sa Anders med h\u00f6g r\u00f6st.
– Anders, ta hand om brevet och nu ska vi ber\u00e4tta f\u00f6r hans syskon och annan sl\u00e4kt att han lever och inte ett ljud om att han \u00e4r sjuk. Det f\u00e5r i s\u00e5 fall ske vid ett senare tillf\u00e4lle, sa Brita.
– Jag sickar ett svar och en slant. Ska jag fr\u00e5ga om han vet n\u00e5got om jordb\u00e4vningen i San Franscisco?
– G\u00f6r det.
Amerikabrevet blev julhelgens stora samtals\u00e4mne p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden och p\u00e5 julottan tog Thors Anders pr\u00e4sten Hedvall lite \u00e5t sidan.
– Jag vill bara ber\u00e4tta att min brorsson som utvandrade till Amerika sommaren -93 lever. Vi trodde alla att han var d\u00f6d.
– Det var sk\u00f6nt att h\u00f6ra, m\u00e5nga \u00e4r de Malungsbor som utvandrat, d\u00e4r ingen h\u00f6r n\u00e5got och d\u00e4r det saknas all k\u00e4nnedom om deras levnads\u00f6de. F\u00e5 se, det m\u00e5ste vara en bror till Kerstin som var lillpiga hos oss p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden under en tid.
– Det st\u00e4mmer, Lars \u00e4r Kerstins bror
– God Jul och gud v\u00e4lsigne dig Thors Anders med familj och h\u00e4lsa Kerstin, om han tr\u00e4ffar henne.

Thors Lars Larsson bodde nu allts\u00e5 p\u00e5 Fort Stanton.
Fort Stanton byggdes 1855 och hade varit ett fort f\u00f6r nybyggare i striderna mot Apacheindianerna och hade 1899 byggts om till ett milit\u00e4rsjukhus.

Det blev en kall vinter och det eldades kontinuerligt och intensivt i spisen f\u00f6r att h\u00e5lla Berta varm.
– Ha, ha, hon \u00e4r alldeles klotrund, hon ser ut som en liten s\u00e4lunge, sa Lasbet Kesti.
– T\u00e4nk, hon kan d\u00e5 aldrig vara tyst, hon s\u00e5rar Kerstin.
– Tok heller, det \u00e4r min lilla s\u00e4lunge, sa Helje Kerstin och log.
Anders hade i vanlig ordning \u00e4gnat vintern \u00e4t att n\u00f6ta p\u00e5 golvplankorna p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen och nere i k\u00f6ket.
– Arbetskl\u00e4dd \u00e4r Anders, men han bara g\u00e5r och g\u00e5r, s\u00e4tt dig och var still innan jag blir tokig sa Brita. Eller g\u00e5 ut i verkstaden till Erik, f\u00f6r guds skull.
– D\u00e4r \u00e4r jag bara i v\u00e4gen.
– G\u00e5 ut en sv\u00e4ng d\u00e5.
– G\u00e5 ut, h\u00e4r i Malung, utan ett \u00e4rende. Hon \u00e4r inte riktig.
– Hoppl\u00f6sa karl.

N\u00e4r v\u00e5rbruket var klart en bit in i juni och man p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden \u00e5terigen f\u00f6rberedde sig f\u00f6r en sommar p\u00e5 Backselen, kom det ytterligare ett amerikabrev.
Fort Stanton den 18 april 1907

\u00c4lskade hemmavarande lef v\u00e4l.
Jag f\u00e5r igen skrifva n\u00e5gra rader till eder och tala om hur h\u00e4lsan \u00e4r den \u00e4r ej den b\u00e4sta f\u00f6r jag har varit sjuk f\u00f6r tv\u00e5 m\u00e5nader men \u00e4r nu b\u00e4tre och k\u00e4ner mig ganska bra men jag \u00e4r mycket vek \u00e4nnu. Som jag s\u00e5g i brefvet s\u00e5 vill ni veta om jag har t\u00e4nkt p\u00e5 att komma hem det har jag nog. Men hur skulle jag komma hem nu n\u00e4r jag \u00e4r sjuk och kan ej g\u00f6ra n\u00e5gonting s\u00e5 det \u00e4r nog b\u00e4st att jag stannar h\u00e4r och blir s\u00e5 pas \u00e5terst\u00e4lld till h\u00e4lsan att jag kan arbeta igen. D\u00e5 tror jag nog att jag kommer hem en g\u00e5ng.
Ni fr\u00e5gar om jag var i Frisco under jordb\u00e4fningen ja det var jag och jag hoppas att jag aldrig f\u00e5r se en s\u00e5dan syn igen f\u00f6r det var rysligt. Jag hade ett rum i land och sof i land den natten. S\u00e5 jag var uppe klockan fem f\u00f6r jag skulle till arbetet klocka half sex p\u00e5 morgonen jag stod just i f\u00f6ren och skule g\u00e5 ut n\u00e4r det b\u00f6rjade att skaka och husen b\u00f6rja att komma ner. Som lyckan var s\u00e5 var det huset af tr\u00e4d som jag slafa in s\u00e5 det stod skakningen men husena intill var af tegel och de kom ner. Jag sprang det fortaste jag kunde ombord i b\u00e5ten f\u00f6r jag trodde det var den s\u00e4kraste platsen.
Du vill veta om det var besv\u00e4rligt att erh\u00e5la penningen f\u00f6r den v\u00e4xeln som du skickade s\u00e5 det var det nog f\u00f6r jag hade att v\u00e4nta tv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6r \u00e4n jag fick p\u00e4ngarna till trostm\u00e4staren h\u00e4r och han hade att s\u00e4nda vexeln tillbaka till Sverige igen f\u00f6r att f\u00e5 den vexlad. S\u00e5 hade han \u00e5ttminstone …..

Jag f\u00e5r nu sluta med m\u00e5nga k\u00e4ra h\u00e4lsningar till eder alla. Kanske ni kunde s\u00e4nda mig litet mera p\u00e4ngar f\u00f6r de som jag fick \u00e4r snart slut. F\u00f6r etthundra kronor \u00e4r ej mycket h\u00e4r i landet det \u00e4r tjugosex dollar och femtio cent s\u00e5 det varar inte s\u00e5 l\u00e4nge om du vill k\u00f6pa n\u00e5gra sm\u00e5saker litet emelan\u00e5t. Om ni s\u00e4nder kanske ni kunde s\u00e4nda p\u00e4ngarna p\u00e5 n\u00e5got annat vis s\u00e5 det vore ej s\u00e5 besv\u00e4rligt att f\u00e5 dem.

Avs. Mr. Lars Larsson
Fort Stanton USA New Mexico.
<\/em>
– Han har tuberkulos, sa Erik.
– Det var det jag sa, sa Lasbet Kesti.
– Kan de inte l\u00f6sa in en v\u00e4xel, fr\u00e5gade sig Anders.
– Stackar Lars, han orkar inte \u00e5ka hem, sa Brita.

Under jordb\u00e4vningen i San Franscisco lades halva staden i ruiner. Ca, 250\u00a0000 m\u00e4nniskor blev heml\u00f6sa och omkring 700 m\u00e4nniskor dog.

Brev med pengar skickades \u00e4nnu en g\u00e5ng till Mr. Lars Larsson Fort Stanton New Mexico USA.

Lars syster Karin gifter sig med Knut Erik Viktor i maj 1907.
Lars syster Brita var nu i Stockholm och hade gift sig med en Engstr\u00f6m fr\u00e5n V\u00e4rmland.
Lars syster Anna hade ett barn med sig in i gifterm\u00e5let med Julius Johansson, de flyttade till V\u00e4stmanland och k\u00f6pte sedan en g\u00e5rd i V\u00e4sterbyhyttan norr om Fagersta.
Lars syster Kerstin hade varit gift med Jonas Nisser som dog i tuberkulos redan 1907. De fick tre barn, varav bara lilla Anna \u00f6verlevde
Lars yngsta syster Maria fick ett barn med Hars Erik.
Hars Erik gifte sig med en annan kvinna och lilla Svea togs om hand av Marias syster Kerstin.

Kung Oscar II d\u00f6r och eftertr\u00e4ds av sonen Gustaf V.

Ingeborgs Anna var nu Stockholm och gift med Johan Reinhold Rickman och de f\u00e5r dottern Dagmar.

– Det \u00e4r tomt efter Anna, klagade Ingeborg.
– Var hon glad att det g\u00e5r bra f\u00f6r j\u00e4ntan.
– Rickman, vilket namn och sedan bor de l\u00e5ngt bort, p\u00e5 Kungsholmen.
– \u00c4r det d\u00e4r kungen bor, fr\u00e5gade Brita.
– Nej han bor s\u00e4mre till, skrattade Ingeborg. Vad s\u00e4ger Anders, \u00e4r det inte dags f\u00f6r en Stockholmsresa igen.
– Nej, nu f\u00e5r de komma hit till \u00c5sbyn.
I juli n\u00e4r alla utom Thors Anders, Thors Erik, Helje Kerstin och barnen var i Backselen kom ett tredje amerikabrev till Hindrikg\u00e5rden fr\u00e5n Thors Lars Larsson.

Fort Stanton den 12\/6 1907

\u00c4lskade hemmavarande lef v\u00e4l.
Jag f\u00e5r h\u00e4rmed besvara edert bref som jag riktigt i h\u00e4nder bekommit och f\u00e5r tacka s\u00e5 mycket f\u00f6r p\u00e4ngarna vilka jag mycket riktigt bekomit. Jag hade endast att v\u00e4nta fem dar den h\u00e4r g\u00e5ngen f\u00f6r jag kunde ej f\u00e5 p\u00e4ngarna h\u00e4r s\u00e5 jag hade till att skicka postanvisningen till en stad som heter Rosevelt som \u00e4r 80 mil h\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r det h\u00e4r postkontoret vexlar ej n\u00e5gra utl\u00e4nska p\u00e4ngar. Min h\u00e4lsa den \u00e4r d\u00e5lig \u00e4nnu men jag k\u00e4ner mig betre \u00e4n n\u00e4r jag sist skref. Ni vill veta om det \u00e4r en stad jag vistas i s\u00e5 f\u00e5r jag underr\u00e4ta eder att det \u00e4r ute p\u00e5 landet uppe i bergen 6630 fot h\u00f6gt. Det \u00e4r sju mil till den n\u00e4rmaste j\u00e4rnv\u00e4gsstatsjon. Jag har det s\u00e5 bra h\u00e4r som n\u00e5gon kan \u00f6nska det \u00e4r fem doktorer h\u00e4r i detta hospital och det \u00e4r omkring 200 man som alla har lungsot mer eller mindre.
Jag f\u00e5r sluta f\u00f6r den h\u00e4r g\u00e5ngen med en k\u00e4r h\u00e4lsning till eder alla teknar Lars Larsson.
Lars Larsson
Fort Stanton New Mexico USA

<\/em>
Anders och Erik satt i k\u00f6ket p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden och tittade p\u00e5 varandra. Lillanders jagade Lillerik som tj\u00f6t av skratt och Helje Kerstin passade Berta s\u00e5 att hon inte skulle komma \u00e5t spisen.

– Vad s\u00e4ger far?
– Vad ska jag s\u00e4ga?
– Hur tror han att det g\u00e5r?
– Kommer det ett till brev, blir jag f\u00f6rv\u00e5nad. S\u00e5g Erik? Fem doktorer p\u00e5 tv\u00e5hundra man som ligger och pl\u00e5gas av tuberkulos. Thors Lars h\u00e5ller masken, han vet att han \u00e4r d\u00f6dsd\u00f6md. S\u00e4g inget till mor.
– Nej.
– Jag \u00e4r glad \u00f6ver att Erik, Kerstin och barnen \u00e4r friska. Titta bara h\u00e4r i Malung, eller f\u00f6r den delen i Bolln\u00e4s, kyrkklockorna ringer oavbrutet f\u00f6r tuberkulosoffren.
Jag orkar inte t\u00e4nka p\u00e5 det. Skulle vi inte ha haft oss en sup Erik?
– Nej far, jag ska g\u00e5 ut i verkstaden.

Thors Anders gick ut och satte sig vid sommarbordet, han st\u00e4llde halvlitern p\u00e5 bordet tillsammans med ett glas. Han h\u00e4llde till kanten.
Efter en halvtimme kom Lillanders in i k\u00f6ket.
– Farfar gr\u00e5ter mor, kom med ut.

Helje Kerstin g\u00e5r ut och mycket riktigt, gamle Thors Anders Ersson sitter och gr\u00e5ter som ett barn. Kerstin ber barnen g\u00e5 in samtidigt som hon ropar p\u00e5 Erik.
Erik och Kerstin s\u00e4tter sig bredvid Anders. Kerstin har lilla Berta i kn\u00e4et. Lillanders och Lilleriks nunor syns i f\u00f6nstret.
– Hur \u00e4r det far?
– Jo det ska jag s\u00e4ga Erik, det \u00e4r som om n\u00e5gon hade satt kniven i mig. Jag lovade min bror vid hans d\u00f6dsb\u00e4dd, att jag skulle se till att barnen fick det bra. Nu \u00e4r Erik d\u00f6d och Lars har bara en kort stund kvar. Varf\u00f6r l\u00e4t jag honom \u00e5ka till Amerika, varf\u00f6r?
– Allt r\u00e5r man inte \u00f6ver far. Kom nu, s\u00e5 hj\u00e4lper vi han upp, han f\u00e5r vila sig lite.
Lillanders och Lilleriks \u00f6gon var stora n\u00e4r deras far och mor leder deras farfar upp p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen.
– \u00c4r farfar full, fr\u00e5gar Lillanders.
– Han \u00e4r tr\u00f6tt och var tysta nu, farfar skall vila.

Ingeborg och Marit kommer med best\u00e4mda steg p\u00e5 g\u00e5rdsplanen och m\u00f6ts av Lillanders.
– Farfar \u00e4r full.
– N\u00e4men, jag har v\u00e4l aldrig h\u00f6rt p\u00e5 maken, svarar Ingeborg och tittade p\u00e5 Helje Kerstin.

Lillanders tittade l\u00e4nge p\u00e5 sin mor och Ingeborg, liksom f\u00f6r att f\u00e5 det bekr\u00e4ftat, att farfar var full och d\u00e4rf\u00f6r hade varit ledsen. Men varken Kerstin eller Ingeborg s\u00e4ger n\u00e5got.
– Nej, nu skulle det vara gott med en kaffet\u00e5r.
– Kaffet\u00e5ren den b\u00e4sta \u00e4r.
– Det ska bli mina damer.
– D\u00e4r h\u00f6r hon Marit, vi \u00e4r damer nuf\u00f6rtiden, k\u00e4ra hj\u00e4rtanes.

Det blev kaffe i sommarsolen, det doftade ljuvligt fr\u00e5n jasminbusken, floxen stod i full blom och man kunde riktig h\u00f6ra binas aktivitet. Grisarna b\u00f6kade i backen och h\u00e4sten gick i hagen och kastade med sin man. Nere p\u00e5 \u00c5sbyv\u00e4gen passerade en och annan fr\u00e5n Myckelbyn.
– Jas\u00e5, gammelfar tog sig ett rus mitt i solen, b\u00f6rjade Ingeborg.
– Tja, sa Erik.
– Nog \u00e4r det v\u00e4l sj\u00e4lva den.
– Lugn nu Ingeborg, vi har f\u00e5tt brev fr\u00e5n Amerika igen och Lars \u00e4r d\u00e5lig.
– Det vet vi v\u00e4l allihop att Lars \u00e4r sjuk, men b\u00e5de jag och Marit \u00e4r nyktra och ni ocks\u00e5 ser jag. Ja, ja, det \u00e4r inte min sak.

Alla satt och nj\u00f6t av tillvaron i solen vid Hindrikg\u00e5rden, d\u00e5 Ingeborg br\u00f6t den rofyllda tillvaron p\u00e5 sitt karakteristiska s\u00e4tt.

– Nu ska jag s\u00e4ga er ett par sanningens ord, nu n\u00e4r varken Anders, Brita eller Lasbet Kesti \u00e4r p\u00e5 plats.
Din far, var den skickligaste handlare jag s\u00e5g under alla mina \u00e5r i H\u00e4lsingland. Ett tag under 80-talet hade han lager b\u00e5de i Woxna, J\u00e4rfs\u00f6, Los, Bolln\u00e4s, Ljusdal och i F\u00e4rila. Han s\u00e5lde dubbelt mer \u00e4n mig, Marit och Olof tillsammans. Hade han byggt handelshus i Bolln\u00e4s, kunde de andra sm\u00e5kr\u00e4marna med sin lena h\u00e4nder kunnat h\u00e4lsa hem och det vet de, \u00e4n in i denna dag.
Men han fastnade inne p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden i perioder med sitt f\u00f6rbannade br\u00e4nnvin och hade det inte varit f\u00f6r Str\u00e5hle, hade han v\u00e4l suttit d\u00e4r \u00e4n.
Vad han \u00e4n g\u00f6r Erik, ge fan i br\u00e4nnvinet.
– Var far duktig?
– Ja, Thors Anders var ett namn att r\u00e4kna med p\u00e5 v\u00e4garna och aldrig att han lurade n\u00e5gon, snarare kunde han pruta n\u00e5got till de allra fattigaste. Nu vet Erik och det h\u00e4r \u00e4r en sak mellan han och mig.

Ingeborg hade en oslagbar f\u00f6rm\u00e5ga, att med sin st\u00e4mma och h\u00e5llning, f\u00e5 sl\u00e4kt och v\u00e4nner att f\u00f6rvandlas till \u00e5h\u00f6rare. Sm\u00e5skvaller och tisslande om ingenting gjorde henne tyst, men n\u00e4r det g\u00e4llde n\u00e5got av vikt, d\u00e5 klev hon fram, hela hon.

Ingeborg och Marit gick hem till sig och fram emot kv\u00e4llningen h\u00f6rde Erik och Helje Kersin hur det knarrade och st\u00f6nade uppifr\u00e5n \u00f6verv\u00e5ningen

Thors Anders Ersson, hade b\u00f6rjat nyktra till.


I april 1908 kom ett fj\u00e4rde Amerikabrev.
Fort Stanton den 24 mars 1908

\u00c4lskade hemmavarande lef v\u00e4l.
Jag f\u00e5r nu skrifva n\u00e5gra rader till svar p\u00e5 ert bref vari jag ser att ni alla \u00e4ro vid h\u00e4llsan. Min h\u00e4sla den \u00e4r d\u00e5lig och jag \u00e4r ej mycket betre \u00e4n d\u00e5 jag skref sist fast jag kommer mig n\u00e5gorlunda bra men jag \u00e4r ganska vek f\u00f6r jag kan ej ej \u00e4ta mycket fast\u00e4n maten \u00e4r nog bra men jag har ej n\u00e5gon aptit men hoppas att g\u00f6ra betre nu n\u00e4r det b\u00f6rjar att blifva sommar igen.
Jag skref till min syster Kerstin men jag har ej f\u00e5t n\u00e5got svar \u00e4nnu. Jag har ej n\u00e5gra nyheter att tala om utan h\u00e4r \u00e4r det detsamma fr\u00e5n en dag till en annan som d\u00e4r och andra kommer. Jag f\u00e5r nu sluta min skrift f\u00f6r denna g\u00e5ng med m\u00e5nga h\u00e4lsningar till eder alla.
H\u00e4lsa mina syskon och sl\u00e4ktingar fr\u00e5n mig

W\u00e4nligen Lars Larsson

Var sn\u00e4l och s\u00e4nd mig litet penningar igen f\u00f6r de \u00e4r slut<\/em>
som jag fick sist. S\u00e4nd det suma som sist och p\u00e5 deta samma viset s\u00e5 beh\u00f6fver jag ej hafa n\u00e5got besv\u00e4r att f\u00e5 dem.<\/em><\/p>\n\n\n\n


Den 29 april f\u00f6der Helje Kerstin sitt femte barn, han kommer att heta Olof. Ett friskt gossebarn med en liten svart tofs p\u00e5 huvudet.
Lasbet Kesti som hade som ovana att uppm\u00e4rksamma alla om barnens utseende, kommenterade \u00e4ven Olof.
– Jaha, nu kom han d\u00e5 \u00e4ntligen, en liten Thors Anders p\u00e5 pricken. Utan ett \u00e4rr i pannan f\u00f6rst\u00e5s, men det hinns v\u00e4l med.
– Visst \u00e4r han fin, svarade Kerstin.
. Ja, det r\u00e4ttar v\u00e4l till sig, svarade Lasbet Kesti.
– Skulle inte hon s\u00e4tta p\u00e5 kaffe, sa Brita.
– Pojken har haft tur, eftersom han \u00e4r lik mig, sa Anders.

Lillanders, Lillerik och Berta studerade Olof ing\u00e5ende, men det var Berta som dr\u00f6jde sig kvar och var mest intresserad. Pojkarna sprang ut och ledde nu sm\u00e4ltvattnet fr\u00e5n g\u00e5rden ut mot \u00c5sbyv\u00e4gen. Thors Anders satt p\u00e5 farstubron och plirade mot solen.

Ingeborg skulle g\u00e5 i f\u00f6rsta majt\u00e5get och var upp till Hindrikg\u00e5rden f\u00f6r att v\u00e4rva deltagare.
– Jag f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r hoppl\u00f6st, men \u00e4r det n\u00e5gon som vill f\u00f6lja med att demonstrera p\u00e5 fredag?
– F\u00e5r hon med sig Marit, undrade Anders.
– Nej.
– Det var bra det.

Fr\u00e5gan fick liksom inget f\u00e4ste p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden. Ingeborg gav upp och gick in f\u00f6r att se till Olof.
– Vad ska det bli av dig d\u00e5 lille p\u00f4jk?
– Han ska bli g\u00e5rdfarihandlare, svarade Anders.
– Det ska han inte alls det, sa Helje Kerstin.
– Se bara till att han blir en bra karl, sedan f\u00e5r han bli det han vill.

Hindrik Olof Matsson och hans Tilda i Hanebo Bolln\u00e4s hade tidigare f\u00e5tt sitt andra barn. Olof Bertil var f\u00f6dd redan den 27\/2.

Det blev v\u00e5rbruk igen p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden, en sommar till p\u00e5 Backselen och potatisupptagning, lingonplockning och Anders plockade som vanligt sina hjortron i samband med att han st\u00e4dade ur f\u00e4bodstugan.

Allt gick sin gilla g\u00e5ng, men i Thors Anders gnagde oron, b\u00e5de om det som var aktuellt och n\u00e5got som l\u00e5g l\u00e5ngt bort i tiden och n\u00e4stan inte hade h\u00e4nt. 
\u201dHur \u00e4r det med Thors Lars i Amerika? Var det jag som var far till barnet som pigan Britta dr\u00e4pte? Hur ska det g\u00e5 med g\u00e5rden n\u00e4r jag \u00e4r borta?\u201d.

Det kom ett femte Amerikabrev i december.

Fort Stanton. n. mex. Den 17 november 1908
A Eriksson

Jag vill ber\u00e4tta f\u00f6r eder att er \u00e4lskade bror samt Sj\u00f6mannen Lars Larsson har d\u00f6tt i Fort Stanton new mecico den 9 november klockan 4 fyra efter ett l\u00e5ngvarit<\/em><\/p>\n\n\n\n

lidande af lungsot somna v\u00e4l ned.
F\u00f6r att han och jag vi har lefvat tillsammans i ett t\u00e4lt i ett \u00e5rs tid s\u00e5 att jag vill l\u00e5ta er veta att han \u00e4r d\u00f6d. Han var vid sinna fulla sinnen enda till d\u00e4n sista minnuten. Mr. Lars Larsson blef begrafven den 10 november dagen efter sin d\u00f6d. Han vilar nu fr\u00e5n alla sina pl\u00e5gor i ett fr\u00e4mmande land new mexico.
Var god och skrif mig n\u00e5gra rader till svar om ni har bekomit det h\u00e4r brefvet.
<\/em>
<\/em>Min adr\u00e4ss \u00e4r
Alfred Madison
marine Hospital
Fort Stanton n. mex.
U. S. america.

<\/em>Sj\u00f6mannen Thors Lars Larsson blev 31 \u00e5r.
Thors Anders satt i k\u00f6ket, han tittade h\u00e5gl\u00f6st rakt fram.
– Det gick l\u00e4nge \u00e4nd\u00e5. Det st\u00e5r fel i brevet, jag var inte hans bror, jag var hans farbror.
– Unga pojken, snyftade Brita.
– Det g\u00e5r v\u00e4l inte att frakta lik \u00f6ver havet,
Anders konstaterade och st\u00e4llde \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5gan till sig sj\u00e4lv.
Erik kom in fr\u00e5n verkstaden.
– \u00c4r han d\u00f6d
– Ja, nu \u00e4r det \u00f6ver, svarade Anders
– T\u00e4nk om han hade n\u00e5gra barn, sa Helje Kerstin.

I januari kom ett sj\u00e4tte Amerikabrev.

Fort Stanton. N. M.
Januari 6, 1909
Mr. Thors Anders Evisen
Asbyg, Malung Sweden

Dear Sir:- –  Enclosed pleace find certicate of death in the case of Lars Larsson. You will please remit to me by International Post Office Money Order fifty-five (55c) cents to cover notary fees an postage.
<\/em>
<\/em>Respectfully
H. S. Masterson
Passed Assistant Surgeon In Command.<\/em><\/p>\n\n\n\n

–<\/em>  De ska f\u00e5 sina 55 cent, vad det nu \u00e4r. Jag f\u00e5r g\u00e5 till banken.
– Ja, ordna det d\u00e4r s\u00e5 fort han kan.
– Har de gravstenar i Amerika? Ingen vet vem han var.
– Det blev nog en fattigmansbegravning Anders, med ett enkelt tr\u00e4kors.
– Vi f\u00e5r hoppas att n\u00e5gon pr\u00e4st l\u00e4ste f\u00f6r honom.
– Ja, det f\u00e5r vi hoppas.<\/p>\n\n\n\n



Livet p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden forts\u00e4tter.

<\/strong>Thors Erik och Helje Kerstin berikade familjen med ytterligare tv\u00e5 barn.
Ernst f\u00f6ddes den 18 februari 1912 och Elin f\u00f6ddes den 11 september 1914.

– Det \u00e4r ungar var jag \u00e4n tittar, pustar farfar Thors Anders. Nu f\u00e5r de r\u00e4cka, de ska ha mat ocks\u00e5.
– Visst \u00e4r det h\u00e4rligt, skrattade Brita.
– Jo, jo, men nu r\u00e4cker det. Jag m\u00e5ste tala med Erik.
– Det ska han inte alls det.
– N\u00e4hej och varf\u00f6r inte det d\u00e5.
– F\u00f6r att det inte \u00e4r v\u00e5r sak Anders, s\u00e5 enkelt \u00e4r det.

N\u00e4stan varje dag kom Marit och Ingeborg fr\u00e5n G\u00e4rdet upp till Hindrikg\u00e5rden. Ibland hade de karameller med sig. Bes\u00f6ken var alltid popul\u00e4ra hos barnen.
– Det \u00e4r roligt att komma hit och h\u00e4lsa p\u00e5 Helje Kerstin och barnen. Det h\u00e4nder alltid n\u00e5got h\u00e4r.
– Ja h\u00e4r skrattas och grinas det i omg\u00e5ngar och en gubbe som mig h\u00e4nger inte med. Det \u00e4r lugnast i verkstaden med Erik.
– H\u00e5ller Anders p\u00e5 att tackla av? Jag och Marit hade t\u00e4nkt en sista s\u00e4song som g\u00e5rdfarihandlare med Thors Anders. Nu blir det allts\u00e5 inget?
– Ingeborg \u00e4r inte riktig, det har hon aldrig varit. Nej hellre g\u00e5r jag i ditt f\u00f6rsta majt\u00e5g, \u00e4n att jag s\u00e4tter mig bakom en h\u00e4st i tjugo graders kyla f\u00f6r att ta mig till Jerfs\u00f6. Oj, oj, oj, vad man har frusit i sina dagar.
– Vi har frusit Anders, men vi har haft roligt ocks\u00e5. Det \u00e4r konstigt det d\u00e4r, det tr\u00e5kiga gl\u00f6mmer man.
– Ibland. Nej, var har vi Brita, det skulle vara gott med kaffe.

Jordbruket var i full g\u00e5ng och i f\u00e4huset fanns det nu fem kor, en kviga, tv\u00e5 kalvar, en h\u00e4st, tv\u00e5 grisar och ett par getter och sedan h\u00f6nsen f\u00f6rst\u00e5s.

Korna mj\u00f6lkade bra, hela sextusen femhundrasjuttio liter f\u00f6rra \u00e5ret, betalningen fr\u00e5n mejeriet var 12 \u00f6re litern.
Jordbruksfastigheten var taxerad till fjortontusen fyrahundra kronor.

Anders hade dessutom investerat i en ny plog och harv.

– Vi skriver \u00f6ver jordbruksredskapen till Erik, eller vad s\u00e4ger Brita.
– Det g\u00f6r vi och kom ih\u00e5g att vi m\u00e5ste kompensera j\u00e4ntan v\u00e5ran ocks\u00e5.
– Det \u00e4r klart.

Redan n\u00e4sta dag skrev Thors Anders sitt g\u00e5vobrev.

Att Thors Anders Ersson och hans hustru Brita Matsdotter i \u00c5sbyn i v\u00e5r n\u00e4rvaro denna dag till sin son Erik Andersson bortgivit all k\u00f6r och \u00e5kerbruksredskap som finnes i boet, \u00e4vensom 1 h\u00e4st. Intygas.

Malung och \u00c5sbyn den 31 maj 1915
Bevittnas: A. Eliasson\u00a0\u00a0\u00a0 BJ Bengtsson


<\/em>– Tack far, d\u00e5 \u00e4r det h\u00f6g tid f\u00f6r mig att l\u00e4ra mig k\u00f6ra h\u00e4sten d\u00e5?
– Erik har alltid varit f\u00f6r sn\u00e4ll mot h\u00e4starna, de ska arbeta.
– Mjuk och fin med t\u00f6mmarna far, d\u00e5 g\u00e5r de dit de ska.- Det \u00e4r en fin h\u00e4st.<\/em> Den \u00e4r f\u00f6dd i Lillehammer och heter Gyldenl\u00f6ve, men som han vet, k\u00f6pte jag h\u00e4sten i Lima.
– Jo, jag minns. Och med ny h\u00e4st, ny plog och harv, menar far att jag ska utf\u00f6ra stord\u00e5d h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden?
– S\u00e5 var det t\u00e4nkt och jag kommer att h\u00e5lla ett \u00f6ga p\u00e5 Erik.

Brita Matsdotter hade insjuknat under vintern och l\u00e5g nu p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen avmagrad, men med en sv\u00e4lld buk. Brita hade fyllt 72 \u00e5r och var d\u00f6ende.
– Nu \u00e4r det klart med jordbruksredskapen och h\u00e4sten Brita.
– Det var bra det. S\u00e4g \u00e5t Erik att han snickrar en kista \u00e5t mig, den ska vara klar n\u00e4r jag d\u00f6r. Lova mig det Anders.
– Hur hon pratar.
– Sedan vill jag att han ordnar, att vi f\u00e5r en familjegrav. L\u00e4mna plats f\u00f6r dig och Kerstin p\u00e5 stenen.
– Oroa sig inte f\u00f6r den saken Brita. \u00c4r det n\u00e5got mer jag ska t\u00e4nka p\u00e5?
– Han ska t\u00e4nka p\u00e5 att vi har haft det bra Anders, bara det ska han t\u00e4nka p\u00e5.
– Det ska jag g\u00f6ra, \u00e4lskade Brita.

Nu fick Anders tvungen ut och g\u00e5 i Malung, utan ett \u00e4rende, men med mycket tankar.
\u201dSka jag ber\u00e4tta f\u00f6r Brita om pigan Britta Hansdotter och barnet som blev dr\u00e4pt och att jag kanske var far till det barnet? Men det \u00e4r minst tjugofem \u00e5r sedan det h\u00e4nde. \u00c4r det inte on\u00f6digt nu, n\u00e4r Brita \u00e4r d\u00e5lig. Men sedan \u00e4r det f\u00f6rsent att ber\u00e4tta\u201d.

Anders gick mitt p\u00e5 \u00c5sbyv\u00e4gen i tankar och h\u00f6ll p\u00e5 att bli p\u00e5k\u00f6rd av en cyklist.
– Se dig f\u00f6r gubbe.
– F\u00f6rbannade ungdj\u00e4vel.

\u201dJag m\u00e5ste ber\u00e4tta\u201d och i samma stund som Thors Anders bara hade best\u00e4mt sig i tanken, k\u00e4nde han sig pl\u00f6tsligt p\u00e5 b\u00e4ttre hum\u00f6r.
– Var har far varit?
– Jag har varit ute och g\u00e5tt.
– Varit ute och g\u00e5tt?
– Ja, skulle det vara s\u00e5 f\u00f6rbannat m\u00e4rkv\u00e4rdigt? Sk\u00f6t han sitt!

Vid eftermiddagskaffet kunde inte Lasbet Kesti h\u00e5lla sig.
– Jag h\u00f6rde att far hade varit ut och g\u00e5tt.
– Ja, jag har varit ute och g\u00e5tt.
Fr\u00e5n \u00f6verv\u00e5ningen h\u00f6rdes nu Brita.
– Anders, har han varit ut och g\u00e5tt?
– Det var ett f\u00f6rbannade tjat. Ja, jag har varit ute och g\u00e5tt.
Nu kunde inte Erik h\u00e5lla sig n\u00e5got l\u00e4ngre, han l\u00e5g dubbelvikt av skratt. Hela k\u00f6ket skrattade, \u00e4ven de mindre barnen, \u00e4ven om de inte riktigt visste vad som var roligt.
\u00a0
Anders gick upp till Brita.
– Nu \u00e4r jag ute och g\u00e5r igen.
– Sn\u00e4lla Anders, f\u00e5 mig inte att skratta, det g\u00f6r ont.
Han ser lite blek ut, har det h\u00e4nt n\u00e5got.
– Ja, men det var f\u00f6r l\u00e4nge sedan.
– F\u00e5 h\u00f6ra nu, vad \u00e4r det som pl\u00e5gar dig.
Anders ber\u00e4ttade allt och detaljerat om pigan Britta Hansdotter och alla \u00e5r av samvetskval och mardr\u00f6mmar.
– Men sn\u00e4lla gubben, det d\u00e4r hade han beh\u00f6vt ber\u00e4tta f\u00f6r mig, f\u00f6r l\u00e4nge sedan.
– Tycker hon?
– Ja k\u00e4ra n\u00e5gon. Jag har vetat hela tiden att jag varit gift med Thors Anders Ersson och inte med n\u00e5got helgon.
– N\u00e4.
– Hur k\u00e4nns det nu d\u00e5?
– Bra.
Thors Anders maka Hindrik Brita Matsdotter d\u00f6r mitt i sommaren 1915, efter att ha varit sjuk ett halv\u00e5r.
Anders tog d\u00f6dsfallet med fattning.
– Jag har s\u00f6rjt f\u00e4rdigt och snart \u00e4r det min tur

\u00c5ret efter testamenterar ThorsAnders femtusen kronor till dottern Lasbet Kesti.

Anders var n\u00f6jd. \u00c5r 1916 fyllde han 74 \u00e5r och Helje Kerstin och Erik var i sina krafts dagar och det fanns en god slant p\u00e5 bankboken.

Anders sitter med sonen Erik inne i k\u00f6ket vid snickeriverkstaden.
– Det \u00e4r en sak jag vill tala med dig om Erik.
Det handlar om dina barn.
– Jaha. \u201dVad blir det nu d\u00e5\u201d.
– Under mina \u00e5r som g\u00e5rdfarihandlare, l\u00e4rde jag mig att se skillnad p\u00e5 dr\u00e4ng och herrem\u00e4n, p\u00e5 slaktare och doktorer, p\u00e5 folk och f\u00e4 och \u2026
– Ja ja, kom till saken.
– Lillanders som \u00e4r stor nu, har haft utm\u00e4rkta betyg, b\u00e5de i folkskolan och forts\u00e4ttningsklasserna. Han l\u00e4ser kv\u00e4llskurser och det \u00e4r huvud p\u00e5 pojken.
– Det vet jag.
– Jag har pratat med Lillanders och han vill l\u00e4sa vidare.
– Det \u00e4r bra.
– Det finns en skola i Lund som han vill g\u00e5 p\u00e5.
– I Lund? Det var inte n\u00e4stg\u00e5rds direkt.
– Nej och det \u00e4r bra och skolan har rekommenderats av H\u00f6glander i Falun, han i Borgerliga valmansf\u00f6rbundet.
– Vad jobbar han med?
– Han \u00e4r rektor. Nu tar jag hand om kostnaderna f\u00f6r skolan och inackorderingen i Lund. Det \u00e4r s\u00e5 det \u00e4r nu. Lillanders har papperen klara och han beh\u00f6ver m\u00e5lsmans underskrift.
– N\u00e4r b\u00f6rjar de, p\u00e5 skolan menar jag?
– Till h\u00f6sten, ans\u00f6kningen ska vara inne senast den 15 maj.
– Vill pojken och far \u00e4r beredd att betala, ser jag inga hinder.
Lillanders blev antagen till Lunds Privata Elementarskola h\u00f6stterminen 1916.
Han ordnade sj\u00e4lv en studentbostad hos en bonde i Lilla R\u00e5by, i n\u00e4rheten av Lund.

Helje Kerstin och Erik var tacksamma mot Thors Anders, men vad skulle Lillanders \u00e4nda till Lund att g\u00f6ra?

Mitt i flyttbestyren kommer Marit och Ingeborg inspringandes i k\u00f6ket och skriker
– Olof \u00e4r d\u00f6d, Olof \u00e4r d\u00f6d.
– S\u00e4tt er ner f\u00f6r guds skull, vad s\u00e4ger ni?
– Olof \u00e4r d\u00f6d, Tilda hittade honom ute p\u00e5 g\u00e5rden.
– Jamen.
– Han m\u00e5dde illa och sedan gick han ut och dog.

Sedan f\u00f6ljde kaffe och mera gr\u00e5t. Thors Anders och Erik gick ut.
– Det \u00e4r mitt i sommaren, vi m\u00e5ste f\u00e5 hem kroppen. Erik, lyssnar han med j\u00e4rnv\u00e4gen.
– Ja, det g\u00f6r jag redan idag.

Thors Anders \u00e5terv\u00e4nder in i k\u00f6ket.
– Hur blir det med Tilda och barnen?
– Hon vill bo kvar, snyftade Ingeborg.
– Vi f\u00e5r v\u00e4l se. Olofs kropp ska hem, han \u00e4r f\u00f6dd h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden och ska begravas i Malung.

Sedan gick Thors Anders ut och gick igen.

Nu p\u00e5gick allting samtidigt, den d\u00e4r sommaren 1916.
Lillanders hade flyttat till Lund.
Helje Kerstin, Lasbet Kesti och Berta var i Backselen
Thors Erik och Thors Anders hade tagit t\u00e5get till Brintbodarna, d\u00e4r Hindrik Olofs kropp kom i en provisorisk kista fr\u00e5n Bolln\u00e4s. De fick lasta ur kistan sj\u00e4lva, f\u00f6r att det saknades personal p\u00e5 Mora-V\u00e4nerns j\u00e4rnv\u00e4g.
Sedan fick de lyfta upp kistan p\u00e5 en \u00f6ppen vagn till Malung. Erik och Anders satt p\u00e5 kistlocket, hela v\u00e4gen till Malung.
Erik gick d\u00e4refter till \u00c5sbyn och h\u00e4mtade h\u00e4st och k\u00e4rra, f\u00f6r att sedan k\u00f6ra Hindrik Olof Matsson till Hindrikg\u00e5rden och lyfta \u00f6ver kroppen i Eriks nygjorda kista, allt under \u00f6verseende av kyrkvaktm\u00e4staren.
Barnen var hos Marit och Ingeborg p\u00e5 G\u00e4rdet.
Kistan lyftes sedan in p\u00e5 en sval plats i f\u00e4huset, bredvid betorna\u00a0 Thors Anders l\u00e5ste d\u00f6rren.

Den nyblivna \u00e4nkan Tilda Matsson kom n\u00e5gra dagar senare med de minder\u00e5riga barnen Berta Kristina och Olof Bertil fr\u00e5n Bolln\u00e4s till Malung f\u00f6r att vara med p\u00e5 begravningen. De \u00f6vernattade hos Marit och Ingeborg p\u00e5 G\u00e4rdet.

N\u00e4r allt var klart och \u00f6ver sa Thors Anders.
– Var \u00e4r alla karlarna, n\u00e4r man beh\u00f6ver hj\u00e4lp? \u00c4r det ingen som begriper att man \u00e4r gammal.
– De \u00e4r d\u00f6da far. F\u00f6rst din bror Lars, sedan Gr\u00e5bergs-Per, sedan din brors b\u00e4gge s\u00f6ner Erik och Lars, sedan Niss Jonas, Rickman kl\u00e4mde sig mellan tv\u00e5 vagnar och \u00e4r krympling och Olof kan knappast b\u00e4ra sig sj\u00e4lv. Sedan \u00e4r Lillanders i Lund.
– D\u00f6r jag, \u00e4r ni en man kort.
– Far, han \u00e4r som han \u00e4r.
– Ja och nu \u00e4r det f\u00f6rsent att \u00e4ndra p\u00e5 det. Ska vi ha oss en sup Erik. Vi s\u00e4tter oss vid sommarbordet.
– Jag h\u00e4mtar glas.
Sommarnattens m\u00e5ne kunde efter en tid blicka ner p\u00e5 tv\u00e5 hemmans\u00e4gare, som sov tungt i n\u00e4rheten av sommarbordet. En katt s\u00e5gs g\u00e5 en omv\u00e4g kring herrarna.
Kvinnorna kom hem fr\u00e5n Backselen och barnen skulle till skolan, utom Ernst och Elin.
Kornet skulle sk\u00f6rdas, potatis och rovor skulle upp. Anders skulle st\u00e4da ur f\u00e4bodstugan och plocka hjortron, men den h\u00e4r g\u00e5ngen satt han bara vid t\u00f6mmarna och l\u00e4t Helje Kerstin och Eriks s\u00f6ner Erik och Olof sk\u00f6ta st\u00e4dning och hjortronplockning.
– \u00c5 h\u00e5 ja ja, det blir kanske sista sv\u00e4ngen till Backselen.
– Vad s\u00e4ger farfar?
– Jag s\u00e4ger att jag \u00e4r gammal.
– Farfar \u00e4r alldeles skrynklig och sedan har han n\u00e5got konstigt i pannan. H\u00e4nderna \u00e4r ocks\u00e5 krokiga.
– Tycker ni att jag ser ot\u00e4ck ut?
– Nej, sa Erik.
– Lite, sa Olof.
– N\u00e4r ni blir lika gamla som jag, blir ni ocks\u00e5 skrynkliga och krokiga.
– Blir vi?
– Ja det blir ni, men d\u00e5 \u00e4r jag d\u00f6d och slipper se hur ot\u00e4cka ni ser ut. \u00c4r det ot\u00e4ckt?
– Nej, sa Erik.
– Lite, sa Olof.

Det blev en d\u00e5lig potatissk\u00f6rd och Thors Anders k\u00e4nde nu ett sting fr\u00e5n f\u00f6rr. Innan han kom p\u00e5, \u201dvi kan k\u00f6pa mat\u201d.

Det blev 1917 och Ingeborg var i politisk h\u00f6gform.
– I \u00e5r v\u00e4ljs Fredrik Aarnseth in i andra kammaren, sanna mina ord.
– En rallarhalva in i riksdagen, finns det inget riktigt folk?
– Han \u00e4r p\u00e5 riktigt. Det m\u00e5ste finnas n\u00e5got mera \u00e4n kyrkan och kungen Anders. Upp till kamp!
– Jag f\u00e5r vara glad om jag tar mig ur s\u00e4ngen, det \u00e4r en kamp i sig. I \u00e5r tror jag att jag ska r\u00f6sta p\u00e5 Bondef\u00f6rbundet.
– Har han \u00f6vergett Allm\u00e4nna valmansf\u00f6rbundet?
– Vi f\u00e5r se vad jag \u00f6verger.

I februari fick den gamle hemmans\u00e4garen och g\u00e5rdfarihandlaren brev fr\u00e5n Kopparbergs l\u00e4n Borgerliga Valmansf\u00f6rbund:

Herr Hemmans\u00e4g. Thors Anders Ersson\u00a0 \u00c5sbyn Malung.

Som ni v\u00e4l vet, ha vi i \u00e5r val till riksdagens andra kammare. D\u00e4rf\u00f6r rusta de f\u00f6renade v\u00e4nsterpartierna v\u00e4ldiga och komma under valagitationen alldeles s\u00e4kert att anv\u00e4nda kristidens alla vederv\u00e4rdigheter som plattform f\u00f6r sina angrepp p\u00e5 de moderatas politik.
De samh\u00e4llsbevarande m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r enigare och kraftigare \u00e4n tillf\u00f6rene sl\u00e5 vakt kring de str\u00e4vanden, som g\u00e5 ut p\u00e5 att med alla lojala medel befr\u00e4mja en obrottslig neutralitet och den politik, som vill bevara de f\u00e4derne\u00e4rvda r\u00e4ttigheterna \u00e5t landets innev\u00e5nare samt leda nationens utveckling efter sunda principer.

Att h\u00e4rtill kommer att kr\u00e4vas mycket och energiskt arbete och stora, s\u00e5v\u00e4l personliga som ekonomiska uppoffringar \u00e4r en given sak.
D\u00e4rf\u00f6r hemst\u00e4ller vi v\u00f6rdsamt till Eder, att Ni m\u00e5tte st\u00f6dja v\u00e5rt planerade valarbete genom att teckna ett bidrag p\u00e5 medf\u00f6ljande blankett N:o 562 samt d\u00e4refter ins\u00e4nda densamma och beloppet till oss.

Med utm\u00e4rkt h\u00f6gaktning.\u00a0\u00a0\u00a0 August Ernfors.<\/em>

– Vad \u00e4r det d\u00e4r?
– Ett tiggarbrev.
– Det vore v\u00e4l b\u00e4ttre att de kom hit och hj\u00e4lpte oss med sl\u00e5ttern.
– Erik, det \u00e4r herrar, fina herrar, som jag en g\u00e5ng trodde p\u00e5. Nu vet jag vet varken ut eller in. Hj\u00e4lp mig Erik, visst m\u00e5ste vi ha kyrkan, jorden och kungahuset?
– Far f\u00e5r fr\u00e5ga Ingeborg, jag vet inget om politik.
– Nej, nej, inte Ingeborg. Hon har f\u00e5tt f\u00f6r sig att fruntimmer ska r\u00f6sta.
– Det tycker jag ocks\u00e5.
– Jag g\u00e5r och lutar mig en stund.

Thors Anders f\u00f6rstod sig inte p\u00e5 den nya tiden och i Ryssland hade skett en revolution. \u201dEtt samh\u00e4lle ska byggas sakta med givna principer, hur skulle det se ut om en dr\u00e4ng skulle bli statsminister?\u201d

Hindrikg\u00e5rden hade f\u00e5tt el och det var ljust som mitt p\u00e5 dagen, \u00e4ven fast det var kv\u00e4ll i stugan. Thors Erik s\u00e5g nu att sl\u00f6jda och snickra i verkstaden, \u00e4ven under de m\u00f6rka vinterm\u00e5naderna. Till och med h\u00e4sten och korna stod d\u00e4r i skenet av elektriskt ljus.
– Jag undrar om det \u00e4r bra med ljus hela tiden? Jag tycker jag ser s\u00e4mre i m\u00f6rker numera.
– Det \u00e4r den nya tiden far och inget att oroa sig f\u00f6r.
Det satt nu en lampa i farstun, bredvid spegeln och varje g\u00e5ng Anders tittade sig i spegeln, t\u00e4nkte han \u201dVore det inte f\u00f6r \u00e4rret, skulle jag knappt k\u00e4nna igen mig sj\u00e4lv\u201d.

Helje Kerstins och Thors Eriks barn v\u00e4xte och Thors Anders blev den gammelfar p\u00e5 g\u00e5rden som gick omkring och muttrade och var ot\u00e5lig. Ibland gjorde \u00f6l \u2013 och br\u00e4nnvinsintaget han oregerlig och ilsken. Thors Erik och Lasbeth Kesti f\u00f6rs\u00f6kte ibland tala f\u00f6rst\u00e5nd med sin far. Efter den g\u00e5ngen Thors Anders ville visa k\u00f6ket f\u00f6r h\u00e4sten, hade de ett samtal vid sommarbordet.
– Sn\u00e4lla far, han skr\u00e4mmer barnen. Ge fan i br\u00e4nnvinet nu, han \u00e4r f\u00f6r gammal och det blir bara tokigt.
– Ni ska veta att jag vill d\u00f6. Sedan Str\u00e5hle och Brita dog, har det bara varit saknad. Hade det inte varit f\u00f6r er, hade jag tagit bort mig sj\u00e4lv.
– Tok, hur far pratar.
– Jag kommer ih\u00e5g n\u00e4r ni var sm\u00e5 och Brita och jag var f\u00f6r\u00e4lskade. N\u00e4r jag var p\u00e5 handel i Bolln\u00e4s och det gick b\u00e4ttre och b\u00e4ttre. Jag minns 10-\u00f6res ciggarrerna i cigarrautomaten p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gshotellet v\u00e4gg. N\u00e4r jag vann i armbrytning i huggarl\u00e4gret i Hamra. Jag mins n\u00e4r jag levde, h\u00f6r ni vad jag s\u00e4ger Kerstin och Erik?
– Vi h\u00f6r far.
– Jag har gjort s\u00e5 gott jag kunnat, \u00e4ven de g\u00e5nger det har blivit tokigt.
– Vi vet det ocks\u00e5 far.


Thors Anders Ersson d\u00f6r p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden den 6 juli 1929, 86 \u00e5r gammal.

Fr\u00e5n himmelriket h\u00f6r man nu tv\u00e5 tydliga r\u00f6ster.

F\u00f6rst Hindrik Brita Matsdotter
– Herregud Anders, han \u00e4r hemma.

Sedan Lars Str\u00e5hle.
– Jaha och h\u00e4r kommer det en redig Malungskarl ser jag, fy fan vilken fin skinnrock han har p\u00e5 sig.


\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Slut.

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Forts. Till saken h\u00f6r, att en skinnare hade h\u00f6rt ett rykte i norra V\u00e4rmland, om att en Thors Lars fr\u00e5n Malung befann sig i New Mexico, p\u00e5 ett st\u00e4lle som hette Fort Stanton och att han var illa d\u00e4ran. Thors Anders hade d\u00e5 p\u00e5 vinst och f\u00f6rlust skickat ett brev med en v\u00e4djan om att […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[159],"tags":[],"class_list":["post-766","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-foljetang","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117274509598662752","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/766","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=766"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/766\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":768,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/766\/revisions\/768"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=766"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=766"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=766"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}