{"id":727,"date":"2026-09-05T20:25:08","date_gmt":"2026-09-05T18:25:08","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=727"},"modified":"2026-09-05T20:25:08","modified_gmt":"2026-09-05T18:25:08","slug":"thors-anders-del-3","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=727","title":{"rendered":"Thors Anders del 3."},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n



Forts.

\"Textruta:

1870-talet

<\/strong>1872 fyller Thors Anders Ersson trettio \u00e5r, hustrun Brita \u00e4r tjugonio \u00e5r, Kerstin \u00e4r 5 \u00e5r och lilla Erik \u00e4r 3 \u00e5r.
En liten familj som delar hush\u00e5llet med Britas mor och dessutom fyra av hennes syskon. D\u00e4rut\u00f6ver bor Anders bror Lars Ersson med sin Anna n\u00e4stg\u00e5rds.

Att vara g\u00e5rdfarihandlare \u00e4r ett h\u00e5rt liv, men \u00e4nd\u00e5 friare och med st\u00f6rre m\u00f6jligheter till inkomster, \u00e4n att jobba i skogen och med flottningen.
– Jag trivs med att vara egen, brukade Anders s\u00e4ga.
M\u00e5nga Malungsbor var egensinniga sedan generationer. De var helt enkelt tvungna att lita p\u00e5 sin egen f\u00f6rm\u00e5ga, inget kom gratis.

Brita var trygg hemma p\u00e5 g\u00e5rden, med sin mor och sina syskon.
Dessutom var m\u00e5gen Thors Lars Ersson en duktig j\u00e4gare och fiskare.
Men inkomsterna, de st\u00e5r Thors Anders f\u00f6r.

– T\u00e4nk h\u00e4r sitter vi, sa Bolln\u00e4s-Lasse. Jag minns n\u00e4r han kom nerf\u00f6r L\u00e5nggatan f\u00f6rsta g\u00e5ngen, mager i din skinnrock och jag t\u00e4nkte \u201dhur ska det h\u00e4r bli\u201d
– Gjorde han?
– Ja, han vet att jag har sett m\u00e5nga g\u00e5rdfarihandlare kommit och g\u00e5tt. En del har s\u00e5lt bra, men supit upp pengarna. Andra har inte fallenheten och kommit tillbaka bl\u00e5frusna med ett par kronor p\u00e5 fickan. M\u00e4nnisko\u00f6den som kommit hem utblottade och varit tvungna att g\u00e5 fr\u00e5n g\u00e5rd och familj. Hustrun p\u00e5 fattighuset och ungar som auktionerats bort. Usch och nej.

– Jo, jag har sett n\u00e5gra p\u00e5 skogen, det \u00e4r ingen vacker syn.

– Han vet att jag pratar en hel del med Pehr Larsson och d\u00e4r banan nu dras fram s\u00e5 v\u00e4xer det upp handelshus och handelsf\u00f6reningar. Om jag vore Anders s\u00e5 skulle jag s\u00e5 snart det vore m\u00f6jligt, kombinera g\u00e5rdfarihandeln med att vara grossist, allts\u00e5 h\u00e5lla stora lager f\u00f6r dom firmor han redan handlar med.
– S\u00e4ger Lasse det?
– Ja, jag hur ju sagt att Pehr Larsson har n\u00e4sa f\u00f6r pengar, nu f\u00e5r Anders vara med n\u00e4r bant\u00e5get g\u00e5r.
– Det d\u00e4r s\u00e4ger han bara f\u00f6r att jag ska hyra mer h\u00e4r p\u00e5 magasinet.
– Var inte dum nu Anders, forts\u00e4tt att s\u00e4lja fr\u00e5n k\u00e4rran, men bygg upp ett rej\u00e4lt lager samtidigt. Han kommer inte att \u00e5ngra sig.
– F\u00f6rtj\u00e4nsten kommer ju att bli mindre, jag har inga stora marginaler.
– Om jag inte vore Anders v\u00e4n, s\u00e5 skulle jag nu f\u00f6resl\u00e5 att han skulle ta ett stort l\u00e5n av Pehr Larsson, men s\u00e5 illa vill jag han inte. Du ska var fri Anders, h\u00f6rde han det, fri.
Bygg l\u00e5ngsamt och m\u00e5lmedvetet, han har v\u00e4l skaffat sig rabatt?
Jag har ju sett att han har fina varor.
– Jod\u00e5, jag har lite rabatt och k\u00f6per jag mer \u00e4r jag lovad st\u00f6rre rabatter.
– D\u00e4r ser Anders.

Anders s\u00e5lde bra och blev under f\u00f6rsta h\u00e4lften av 1870-talet en k\u00e4nd och etablerad g\u00e5rdfarihandlare i Bolln\u00e4s, Ljusdal, F\u00e4rila, J\u00e4rfs\u00f6, Arbr\u00e5 och Alfta, f\u00f6rtj\u00e4nsterna var goda.
Anders byggde nu sakta upp ett lager och blev p\u00e5 s\u00e5 vis ocks\u00e5 en etablerad kund hos firmor som Skultuna bruk, FM Matsson, Stridberg & Bi\u00f6rk, Ernst Hellstedt & Company, med flera.

– Jaha Lasse, hur l\u00e4nge har han t\u00e4nkt att g\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 magasinet och skrota d\u00e5?
– Skrotandet har n\u00e4stan upph\u00f6rt sedan baningenj\u00f6rerna och rallarna har dykt upp h\u00e4r. Det \u00e4r ett f\u00f6rbannat r\u00e4nnande efter grejer. Hurs\u00e5, vill han bli av med mig?
– Nej, hur skulle jag klara mig utan Lasse.
– Hur skulle Bolln\u00e4s klara sig utan mig, vr\u00e5lade Lasse s\u00e5 att hela magasinet fylldes av han r\u00f6st. Allvarligt talat Anders, Pehr Larsson tjatar p\u00e5 mig om att bli polis. Han lovar att l\u00e4gga ett gott ord f\u00f6r mig och d\u00e5 misst\u00e4nker jag att det \u00e4r i princip klart.
– Aj, aj kapten, eller vad man nu s\u00e4ger till en polis.
– Anders har som vanligt missuppfattat allting. Till en polis s\u00e4ger man, aj, aj, ta inte i s\u00e5 h\u00e5rt.

Hemma igen<\/strong>

Hemma p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden var det som vanligt n\u00e4r Anders kom hem fr\u00e5n Bolln\u00e4s p\u00e5 v\u00e5rkanten. F\u00f6rv\u00e4ntningarna var stora och barnen och ungdomarna v\u00e4xte s\u00e5 det knakade. Kerstin sprang upp i famnen p\u00e5 Anders, medan Erik var lite blyg och stod mitt p\u00e5 golvet och bugade med ett efterf\u00f6ljande
– Goddag far.
– God dag Erik, hur \u00e4r det med min alldeles egna pojk d\u00e5.
– Braa snyftade Erik.
– Men kom till far d\u00e5.
– Jag har l\u00e4ngtat efter far skrek Erik och rusade upp i Anders famn.

Erik satt i sin fars kn\u00e4 hela kv\u00e4llen och ibland fick Kerstin l\u00e5na det andra kn\u00e4et.
F\u00f6rtj\u00e4nsterna var som vanligt goda efter sammanr\u00e4kningen p\u00e5 k\u00f6ksbordet.
Anders tyckte att Brita hade blivit tystare och att hon tydde sig alltmer \u00e5t sv\u00e4rmor. Ofta lade hon sig i s\u00e4ngen med koftan p\u00e5 och med ryggen mot Anders. Skratten kom inte lika naturlig l\u00e4ngre och hon kunde bli riktigt sint p\u00e5 barnen.

– Hur \u00e4r det Brita, jag k\u00e4nner inte riktigt igen hon.
– Hur skulle han det, Anders \u00e4r ju aldrig hemma.
– Men nu \u00e4r jag hemma.
– Det \u00e4r bra Anders, men jag gl\u00f6mmer ju n\u00e4stan bort Anders n\u00e4r han \u00e4r borta. Jag ber till gud om min gl\u00f6mska och tappade tro.

Det sl\u00e5r Anders att han ocks\u00e5 gl\u00f6mmer Brita och barnen, n\u00e4r han \u00e4r i Bolln\u00e4s. P\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden och i magasinet har han sitt umg\u00e4nge och n\u00e4r han \u00e4r ute med k\u00e4rran f\u00e5r han lita p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Han sk\u00e4ms n\u00e4r han t\u00e4nker p\u00e5 hur sk\u00f6nt han tycker det \u00e4r att l\u00e4mna Hindriksg\u00e5rden och \u00e5ka till Bolln\u00e4s varje h\u00f6st. Dessutom har ungt kvinnfolk p\u00e5 g\u00e5rdarna runt om i H\u00e4lsingland blivit allt sv\u00e5rare att slita blicken ifr\u00e5n.

Men somrarna i \u00c5sbyn och i Backselen vill han inte vara utan. Erik \u00e4r han i hasorna vart han \u00e4n g\u00e5r, han \u00e4r en kopia av far sin, g\u00e5r lika och har samma minspel. Kolsvart kalufs och bruna \u00f6gon.
Kerstin har nu f\u00e5tt ett mer solblekt h\u00e5r, men \u00f6gonen \u00e4r bruna. Hon \u00e4r mest med mor Brita eller moster Ingeborg.
Olof \u00e4r ofta hos sin bror Hindrik och hans hustru Bonjers Karin Nilsdotter som fortfarande \u00e4r barnl\u00f6sa.
– Vi tr\u00e4nar p\u00e5 Olof, som Karin brukade s\u00e4ga.

Innan avf\u00e4rd p\u00e5 h\u00f6sten 1874 meddelar Anders syster Thors Anna Ersdotter att hon har f\u00e5tt plats p\u00e5 en g\u00e5rd i Bolln\u00e4s och att nu ville f\u00f6lja med Anders.
Anna var tjugonio \u00e5r och ogift.
– Det \u00e4r klar att du f\u00e5r f\u00f6lja med, var har du f\u00e5tt en plats?
– Hos distriktsl\u00e4kare Rogstadius.
– Det var inte d\u00e5ligt Anna, vad roligt. Och blir det n\u00e5got besv\u00e4r s\u00e5 h\u00f6r du av dig.

1875 f\u00f6ljde Marit och Ingeborg med till Bolln\u00e4s f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Marit var d\u00e5 tjugotv\u00e5 \u00e5r gammal och Ingeborg var sjutton.
– Nu f\u00e5r ni sk\u00f6ta kl\u00e4der och tyg, s\u00e5 koncentrerar jag mig p\u00e5 verktyg, l\u00e5s och hush\u00e5llsartiklar, sa Anders.
Kom nu ih\u00e5g att det \u00e4r m\u00e5nga rallare i Bolln\u00e4strakten f\u00f6r tillf\u00e4llet, s\u00e5 h\u00e5ll er till mig.
\u201dBolln\u00e4s har f\u00f6r\u00e4ndrats sedan jag kom hit f\u00f6rsta g\u00e5ngen\u201d t\u00e4nkte Anders.

Anders s\u00e5lde huggj\u00e4rn, strykj\u00e4rn, betsman, s\u00e5gblad, hammare, ljuslyktor, filar, bordsknivar, kammarl\u00e5s, d\u00f6rrl\u00e5s, kaffebr\u00e4nnare, d\u00f6rrg\u00e5ngj\u00e4rn, skopor, krukor och kittlar, med mera.
Marit och Ingeborg f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4lja kappor, rockar, tr\u00f6jor och olika tyger.
Anders trivdes med s\u00e4llskapet och Ingeborg var i h\u00f6gform och tog f\u00f6r sig p\u00e5 ett vis, som var ovanligt och\u00a0 det ogillades p\u00e5 sina h\u00e5ll. Marit var som vanligt tyst och lite tillbakadragen. Hon var beroende av Ingeborg, trots att hon var n\u00e5gra \u00e5r \u00e4ldre.

– Ingeborg m\u00e5ste l\u00e4ra sig att visa respekt f\u00f6r v\u00e5ra st\u00f6rre kunder p\u00e5 de stora g\u00e5rdarna, sa Anders.
– Inga problem, i samma stund de visar respekt mot mig och Marit, s\u00e5 har dom min respekt.
Men gamla gubbar som \u00e4ter upp en med sina \u00f6gon, \u00e4r fr\u00e4cka i munnen och kl\u00e4mmer p\u00e5 en n\u00e4r Anders inte ser, dom kan fara \u00e5t helvete.
– Ingeborg ska veta, att det har tagit l\u00e5ng tid f\u00f6r mig att bygga upp ett gott rykte som en hederlig g\u00e5rdfarihandlare h\u00e4r p\u00e5 bygden och jag vill inte ha n\u00e5gra scener.

Marit hade som vanligt varit tyst medan Anders och Ingeborg utbytte sina meningsskiljaktigheter, men nu tr\u00e4dde hon fram.
– Fy fan va ynklig du \u00e4r nu Anders, b\u00e5de Ingeborg och jag kan b\u00e5de sk\u00f6ta oss och ta hand om varandra, men vi m\u00e5ste kunna lita p\u00e5 dig Anders, varf\u00f6r sa du inget i \u00d6stansj\u00f6 n\u00e4r den d\u00e4r bonden J\u00f6nsson var fr\u00e4ck mot Ingeborg, n\u00e4r han fr\u00e5gade dig samtidigt som han tittade p\u00e5 Ingeborg om du hade n\u00e5got mer att s\u00e4lja.

Nu blev Anders svarsl\u00f6s och tittade i backen, men sa till slut
– Ni vet, man m\u00e5ste vara r\u00e4dd om kunderna.

Marits och Ingeborgs f\u00f6rsta s\u00e4song med Anders hade g\u00e5tt bra och det var redan \u00f6verenskommet att till n\u00e4sta s\u00e4song, s\u00e5 skulle Marit och Ingeborg ha egen h\u00e4st och k\u00e4rra, men dom skulle fortfarande s\u00e4lja Anders varor.

Under tiden Marit och Ingeborg varit borta s\u00e5 hade Brita och Anders dotter Kerstin hemma p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden f\u00e5tt l\u00e4ra sig att mj\u00f6lka p\u00e5 riktigt. Hon var ju \u00e4nd\u00e5 \u00e5tta \u00e5r.
– Hon \u00e4r duktig den d\u00e4r j\u00e4ntan, sa sv\u00e4rmor och s\u00e5 sitter hon bredvid mig p\u00e5 h\u00f6gm\u00e4ssan.
Somrarna p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden var hektiska med g\u00f6dselspridning, plogning, harvning, s\u00e5dd, ogr\u00e4srensning, h\u00f6sk\u00f6rd, till Backselen, mer ogr\u00e4srensning, sk\u00f6rd, bl\u00e5b\u00e4r-lingon-hjortronplockning, jakt och fiske, h\u00f6sk\u00f6rd igen, reparationer p\u00e5 g\u00e5rden, vedhuggning och utfodring av kreatur och folk kring matbordet.

Somrarna gick fort och g\u00e5rdfarihandlare Thors Anders s\u00e4songer i Bolln\u00e4s tycktes komma allt t\u00e4tare.
Brita hade vant sig och tycktes inte vara s\u00e4rskild glad n\u00e4r Anders kom hem p\u00e5 v\u00e5rarna, inte heller s\u00e4rskilt bekymrad n\u00e4r han for p\u00e5 h\u00f6sten. Anders var b\u00e5de g\u00e4st och hemmans\u00e4gare p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden.
Erik d\u00e4remot saknade sin far \u00f6ver de l\u00e5nga vintrarna och sl\u00e4ppte s\u00e4llan blicken p\u00e5 honom n\u00e4r han var hemma. Dom var som ler och l\u00e5nghalm och p\u00e5 byn skrattades det, n\u00e4r dom s\u00e5g Anders och Erik tillsammans. Erik var en kopia av sin far och med sitt lillgamla uttryckss\u00e4tt, s\u00e5 blev han en favorit bland de \u00e4ldre. De b\u00e4gge gick under ben\u00e4mningen \u201dStor och lillanders.\u201d


Bolln\u00e4s<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Stambanan n\u00e5r Bolln\u00e4s och stationen invigs sommaren \u00e5r 1878 av kung Oscar II.
J\u00e4rnv\u00e4gen kommer att f\u00f6r\u00e4ndra Thors Anders m\u00f6jligheter att snabb f\u00e5 leverans av inkommande varor och distribution av utg\u00e5ende f\u00f6rs\u00e4ndelser.
Postg\u00e5ngen snabbas upp och m\u00f6jligheten att telegrafera blir verklighet. Med andra ord, g\u00e5rdfarihandlarens vardag blir l\u00e4ttare samtidigt som konkurrensen fr\u00e5n det uppv\u00e4xande stationssamh\u00e4llenas handelsbodar och butiker \u00f6kar.
Men ute i h\u00e4lsingeskogarna \u00e4r fortfarande Thors Anders Ersson en v\u00e4lkommen och uppskattad g\u00e4st.
Anders, Marit och Ingeborg samarbetar men jobbar inte tillsammans. Samtidigt som de \u00e4r ute p\u00e5 v\u00e4garna och s\u00e4ljer, s\u00e5 tar de upp best\u00e4llningar \u00e5t varandra. Eftersom de tv\u00e5 ekipagen utg\u00e5r fr\u00e5n Bolln\u00e4s fungerar det bra, de sammanstr\u00e5lar \u00e5tminstone ett par g\u00e5nger per vecka, endera i Bolln\u00e4s eller n\u00e5gonstans utmed v\u00e4garna.
Det \u00e4r sk\u00f6nt att vara sj\u00e4lv n\u00e4r man \u00e4r ute, tycker Anders och han tror att Marit och Ingeborg inst\u00e4mmer.

Vid den h\u00e4r tiden s\u00e5 patrullerar Konstapel Str\u00e5hle, det vill s\u00e4ga Bolln\u00e4s-Lasse, p\u00e5 Bolln\u00e4s gator och torg.

– Jaha Lasse, hur \u00e4r det att vara polis efter s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r i magasinet?
– Du vet, dom tog in mig som \u00f6ver\u00e5rig och orsaken \u00e4r att jag k\u00e4nner ju Bolln\u00e4s utan och innan, efter mina \u00e5r i magasinet och jag har ju bra uppsikt p\u00e5 buset. Jag k\u00e4nner dig till exempel.
– Jo, jag f\u00f6rst\u00e5r att det m\u00e5ste ha varit meriterande.

H\u00f6sten 1879 ink\u00f6per Thors Anders stora kvantiteter till sitt lager, han storsatsar med ett ink\u00f6p p\u00e5 tv\u00e5tusen \u00e5ttioen kronor.

Ernst Hellstedt & c\/o\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0850 kr.
W von Nolting\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0400 kr.
Edvin Bojenvinge Norge\u00a0 625 kr.
FM Mattsson\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 206 kr.

Nu skulle det g\u00f6ras aff\u00e4rer. 80-talet skulle m\u00f6tas med en stor offensiv.

<\/p>\n\n\n\n

\"Textruta:

1880-talet<\/strong>

Oms\u00e4ttningen \u00f6kar nu snabbt och redan till v\u00e5ren 1880, s\u00e5 var det dags f\u00f6r en st\u00f6rre best\u00e4llning igen.
Han s\u00e4ljer nu lika mycket till handelshusen och handelsf\u00f6reningarna, som han g\u00f6r ute p\u00e5 v\u00e4garna. Kontakten med Marit och Ingeborg, som nu ocks\u00e5 har sin yngre bror Olof med sig, blir mer och mer sporadiska, trots att dom alla fyra nu \u00e4r verksamma i Bolln\u00e4s.

Det finns nu ocks\u00e5 m\u00f6jligheter att skicka hem pengar i omg\u00e5ngar och d\u00e4rmed var perioden av hemkomstens slutr\u00e4kning p\u00e5 k\u00f6ksbordet \u00f6ver, efter det att han traditionsenligt brukade t\u00f6mma skinnrocken p\u00e5 sitt inneh\u00e5ll.

Brita skickar kontinuerligt brev till Anders och ber\u00e4ttar om livet p\u00e5 g\u00e5rden.

Malung och \u00c5sbyn 19\/2 83

\u00c4lskade make samt fader
n\u00e5d och frid vare med dig och oss alla

Vi f\u00e5r h\u00e4rmed s\u00e4nda n\u00e5gra rader och tacka f\u00f6r den skrifvelse som vi ricktigt bekommit. Hvari vi ser Herren har f\u00f6rl\u00e4nat dig helsans dyra f\u00f6rm\u00e5ner. Och vi har Gudilof\u00a0 f\u00e5r \u00e4fven s\u00e4nda dig samma samma glada ting vi har helsan om m\u00e5r bra intill n\u00e4rvarande dag och stund. Och penningarna som vi skal f\u00e5 has Vinl\u00f6f s\u00e5 skal vi f\u00e5 idag s\u00e5 vi skal skicka dem nu idag om vi hinner. S\u00e5 nu skriver jag inte till Harb\u00f6le. Och s\u00e5 har jag gl\u00f6mt bort hur mycket s\u00e4d vi skulle ha \u00e5t backselen. Jag vet ingenting vidare f\u00f6r denna g\u00e5ng utan \u00f6nskar att dessa rader m\u00e5te f\u00e5 tr\u00e4fva dig vid en god helsa.
Skrif svar med det f\u00f6rsta

K\u00e4rleksfullt Brita Matsdotter.


<\/em>Thors Anders svarade alltid p\u00e5 breven och skickade instruktioner tillbaka till Hindrikg\u00e5rden. Han gladde sig \u00e5t n\u00e5got enda brev ibland, men kom de f\u00f6r t\u00e4tt, s\u00e5 blev han orolig och irriterad. \u201dBrita m\u00e5tte v\u00e4l kunna sk\u00f6ta g\u00e5rden n\u00e4r jag \u00e4r borta. Hur m\u00e5r hon egentligen?\u201d\u00a0 V\u00e5ren 1883 kom breven t\u00e4tt, det hade kommit flera efter jul och flera kom.


Malung \u00c5sbyn den 2\/4 83

\u00c4lskade make samt fader.
Guds n\u00e5d och frid vare med dig.

Vi f\u00e5r i korthet s\u00e4nda n\u00e5gra rader och tacka f\u00f6r din skrifvelse som vi har bekommit och det var roligt att h\u00f6ra att han var med helsan beg\u00e5vfat vid ditt brefs-daterande. Och vi gudskelov f\u00e5r s\u00e4nda dig samma glada helsning att vi er med helsan beg\u00e5fvat intill nuvarande dag och stund. Och jag f\u00e5r omtala att morbror i Utsj\u00f6 har varit hit och jag har lemnat igen mitt som jag f\u00e5t s\u00e5 jag \u00e4r qvit alltsammans. Och Lars har kommit hem nu och blef utan arbete. Och h\u00e4r \u00e4r lika mycket sn\u00f6 och kallt \u00e4n. Och vi har ingen tin vidare att skrifva om f\u00f6r denna g\u00e5ng utan \u00f6nskas att dessa rader fingo tr\u00e4fva dig vid en god helsa.
Och \u00e4r det s\u00e5 att det passar f\u00e5 han kanske f\u00e5 i n\u00e5gra skinn f\u00f6r jag vill ha mig en pels till h\u00f6sten f\u00f6r h\u00e4r \u00e4r f\u00e5rskinna s\u00e5 dyra. S\u00e5 du kunde f\u00e5 i n\u00e5gra f\u00f6r betre pris. Jag har ingenting vidare f\u00f6r denna g\u00e5ng utan vi alla \u00f6nska dig helsan.

K\u00e4rleksfullt din tagna maka
Brita Matsdotter med d\u00e4rtillh\u00f6rande barn. Skrif svar med det f\u00f6rsta.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00d6nskar h\u00e4lsning fr\u00e5n mig Lars Ersson och mina anh\u00f6riga och fr\u00e5n v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar i Myckelbyn och alla har helsan och m\u00e5r bra och \u00f6nskar dig detsamma.<\/em>

\u00c4ven om Anders visste att det nu bara var dagar kvar innan han skulle \u00e5ka hem, s\u00e5 var dessa brev som balsam f\u00f6r sj\u00e4len, samtidigt som det fanns en oro \u00f6ver vad som inte hade hunnits med, eller vad som saknades n\u00e4r han kom hem.  S\u00e4songerna f\u00f6r g\u00e5rdfarihandlare Thors Anders Ersson var l\u00e5nga och slitsamma och att d\u00e5 f\u00e5 k\u00e4nna att man var v\u00e4lkommen hem, fick hj\u00e4rtat att sl\u00e5 lite snabbare. Han b\u00e5de l\u00e4ngtade hem och gruvade sig f\u00f6r arbetet med v\u00e5rbruket.

Under de \u00e5r Anders hade varit i H\u00e4lsingland, s\u00e5 var det nu tydligt att r\u00e4ttsv\u00e4sendet och polisv\u00e4sendet blivit alltmer effektivt och att H\u00e4lsinglands brottslingar och busar befolkade Gefle stadsf\u00e4ngelse i allt h\u00f6gre utstr\u00e4ckning.
P\u00e5 f\u00e4ngelset satt dom egendomsl\u00f6sa, de f\u00f6rtvivlade och maktl\u00f6sa.
Det fick Anders snart brutalt erfara.

Efter h\u00e4ndelserna julen och ny\u00e5ret 1869 d\u00e5 Britta r\u00e4ddades efter att ha blivit v\u00e5ldtagen och Erik h\u00e4mtades efter stor dramatik, s\u00e5 har Anders \u00e5tminstone en g\u00e5ng per s\u00e4song f\u00f6rs\u00f6kt bes\u00f6ka de b\u00e4gge hos Wallmyr Erik Matssons g\u00e5rd i F\u00e4rila.

P\u00e5 v\u00e5ren sv\u00e4ngde Anders \u00e5ter in p\u00e5 denna bekanta g\u00e5rd. F\u00f6rra g\u00e5ngen Anders var d\u00e4r var Britta b\u00e5de blek, tyst, medtagen och med barn. Thors Anders s\u00e5g nu fram emot att f\u00e5 titta till Britta och ungen, som \u00e5tminstone borde vara halv\u00e5ret vid den h\u00e4r tiden.
Vanligtvis brukade Britta och Erik snabbt m\u00f6ta honom ute p\u00e5 g\u00e5rdsplan och h\u00e4lsa honom v\u00e4lkommen.
Erik var skygg, Britta mer \u00f6ppen och vanligtvis glad.

Men nu var det tyst, inte en m\u00e4nniska syntes till.
Anders var i f\u00e4rd med att ge sig av, n\u00e4r Erik Matsson helt pl\u00f6tsligt st\u00e5r p\u00e5 trappen.
– Anders, kom in s\u00e5 ska du f\u00e5 h\u00f6ra.
Anders satte sig i k\u00f6ket och anade olycka.
– Vad \u00e4r det som har h\u00e4nt Erik?
– Vi har haft bes\u00f6k av satan sj\u00e4lv h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden och vansinnet har h\u00e4rskat och har haft makten \u00f6ver k\u00e4rleken. Ondskan har kl\u00e4ttrat p\u00e5 v\u00e4ggar och tak.
– Kom till saken Erik f\u00f6r fan, kom till saken, n\u00e4stan skrek Anders av r\u00e4dsla f\u00f6r besked.
– Brittas unge \u00e4r d\u00f6d, dr\u00e4pt av sin egen mor.

Anders rusade ut p\u00e5 g\u00e5rden, yr och illam\u00e5ende f\u00f6rs\u00f6kte han andas lugnt f\u00f6r att kunna beh\u00e5lla f\u00f6rst\u00e5ndet. \u201dLilla fina oskuldsfulla Britta vad har du gjort\u201d t\u00e4nkte Anders.
L\u00e5ngt och l\u00e4nge gick Anders p\u00e5 g\u00e5rden, till och med h\u00e4sten blev oroligt.
Erik stod p\u00e5 trappen igen och sa
– Hur g\u00e5r det Anders?
– Det \u00e4r \u00e5t helvete, h\u00f6rde du det, \u00e5t helvete.
– Britta fick livstid, hon sitter i Gefle.
– Var har du Erik d\u00e5?
– Han skar jag ner fr\u00e5n logen i f\u00f6rra veckan.
– Neej.<\/p>\n\n\n\n

-Nu tar vi kaffe och en sup, sa Erik. Det beh\u00f6ver du.


Sedan l\u00e4ste de tillsammans.

Fader v\u00e5r som \u00e4r i himmelen.<\/em>
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, s\u00e5som i himmelen
s\u00e5 ock p\u00e5 jorden.
V\u00e5rt dagliga br\u00f6d giv oss idag,
och f\u00f6rl\u00e5t oss v\u00e5ra skulder,
s\u00e5som ock vi f\u00f6rl\u00e5ta dem oss skyldiga \u00e4ro,
och inled oss icke i frestelse
utan fr\u00e4ls oss ifr\u00e5n ondo.
Ty riket \u00e4r ditt och makten och h\u00e4rligheten
i evighet.
Amen.<\/em>


Nu ville Anders hem till Bolln\u00e4s och under hemf\u00e4rden \u00e5terupplever han i sitt inre hur Britta kommer springande, bl\u00f6dande och skr\u00e4ckslagen \u00f6ver g\u00e4rdet och hur han och Lasse redan dagen efter h\u00e4mtade Erik. Varje g\u00e5ng Anders s\u00e5g sitt \u00e4rr i pannan, s\u00e5 t\u00e4nker han p\u00e5 det.
Gl\u00e4djen och stoltheten \u00f6ver att en g\u00e5ng ha r\u00e4ddat dessa ungdomar, hade nu f\u00f6rbytts till djupaste sorg och f\u00f6rtvivlan.

\u201d Jag m\u00e5ste ber\u00e4tta f\u00f6r Lasse, jag m\u00e5ste\u201d

Anders ber\u00e4ttade f\u00f6r den f\u00f6rre detta magasinsf\u00f6rest\u00e5ndaren Bolln\u00e4s-Lasse Str\u00e5hle om bes\u00f6ket i F\u00e4rila och det besked som l\u00e4mnades d\u00e4r.
– Ledsen blir man och som konstapel s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att tappa tron p\u00e5 m\u00e4nskligheten. F\u00e4ngelserna \u00e4r \u00f6verfulla av levnads\u00f6den som Brittas. Fattigdom och f\u00f6rtvivlan bygger ingen framtidstro och jag ser i blicken hos vissa av dom vi griper att dom \u00e4r likgiltiga inf\u00f6r d\u00f6den.
Vi gjorde det vi skulle n\u00e4r det begav sig Anders och det kan ingen ta ifr\u00e5n oss. Livet m\u00e5ste g\u00e5 vidare.
– G\u00e5 vidare, fattar han inte, hon dr\u00e4pte sitt eget barn.

Anders och Bolln\u00e4s-Lasse hade utvecklat en unik v\u00e4nskap under den tid Thors Anders hade verkat i Bolln\u00e4s. I b\u00f6rjan var Anders lite p\u00e5 sin vakt, r\u00e4dd f\u00f6r att bli lurad och ledd bakom ljuset. Men med olika h\u00e4ndelser och f\u00f6rtroliga samtal hade v\u00e4nskapsbanden st\u00e4rkts \u00f6ver tid.

Bolln\u00e4s v\u00e4xte s\u00e5 det knakade och Ljusdal likas\u00e5.

Den beryktade Willhelmina Skogh k\u00f6pte det nybyggda j\u00e4rnv\u00e4gshotellet i Bolln\u00e4s ur Pehr Larsson d\u00f6dsbo och pl\u00f6tsligt fick Bolln\u00e4s ett hotell och restaurangverksamhet av yppersta klass. Vilket i sin tur lockade prominenta g\u00e4ster till denna i f\u00f6rh\u00e5llandevis lilla landsortskommun. Utflykter och fiske i Ljusnan lockade den nya skaran resande, som kallades turister.
Thors Anders Ersson var inte sen att f\u00f6rst\u00e5, att d\u00e4r det \u00e4r m\u00e4nniskor och pengar i omlopp, d\u00e4r har till och med en enkel g\u00e5rdfarihandlare m\u00f6jlighet att g\u00f6ra sig en slant.
Men nu g\u00e4llde det att finnas utan att vara p\u00e5tr\u00e4ngande. Ingen hotell\u00e4gare, eller f\u00f6r den delen g\u00e4st, vill springa p\u00e5 en g\u00e5rdfarihandlare strax utanf\u00f6r entr\u00e9d\u00f6rrarna.
Anders omd\u00f6me och n\u00e4sa f\u00f6r aff\u00e4rer placerade honom cirka femtio meter fr\u00e5n huvudbyggnaden.
Med stil och f\u00f6rs\u00f6k till elegans, kr\u00e4ngde nu \u00c5sbyns egen k\u00f6pman med gott resultat b\u00e5de handskar, tr\u00f6jor, kappor och rockar.
Att st\u00e5 d\u00e4r varje dag ans\u00e5g Anders vara huvudl\u00f6st, en eller p\u00e5 sin h\u00f6jd tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan var de g\u00e5rdsfararportioner som skulle vara tillg\u00e4ngliga f\u00f6r hotellg\u00e4sterna.
Det skulle skapas en efterfr\u00e5gan, det som finns hela tiden, tappar folk intresse f\u00f6r, det var Thors Anders aff\u00e4rsfilosofi. Vilken aff\u00e4rsfilosofi Marit, Ingeborg och Olof hade var sv\u00e5rt att veta, men det syntes att de hade det jobbigt.
– Vad g\u00f6r vi f\u00f6r fel Anders, fr\u00e5gade Ingeborg.
– Ni \u00e4r f\u00f6r ivriga, l\u00e5t folk bli nyfikna.
– Nyfikna?
– Ja, l\u00e5t de fundera och k\u00e4nna p\u00e5 varorna, innan ni b\u00f6rjar ber\u00e4tta och f\u00f6resl\u00e5.
– Vi skall allts\u00e5 upptr\u00e4da som om det kvittade om de k\u00f6pte n\u00e5got eller inte.
– Just det.
– Din snobb.
– Det \u00e4r det som skiljer en g\u00e5rdfarihandlare fr\u00e5n en luffare.

Man kan i slutet p\u00e5 1880-talet se hur antalet leverensedlar \u00f6kar och hur kassab\u00f6ckerna fylls av anteckningar, det \u00e4r nu full fart i H\u00e4lsingland.
Anders best\u00e4llde exempelvis tjugofyra kappor fr\u00e5n firma Edwin Rosenvinge Fredrikshald i Norge som han s\u00e5lde slut i ett nafs utanf\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gshotellet i Bolln\u00e4s med god f\u00f6rtj\u00e4nst.
– Folk \u00e4r som tokiga i de h\u00e4r norska kapporna, s\u00e5 Anders.

Anders bygger nu upp sm\u00e5 lager \u00e4ven i Loos, Jerfs\u00f6, Woxna och Ljusdal, det har blivit om\u00f6jligt att transportera allt fr\u00e5n Bolln\u00e4s<\/p>\n\n\n\n

Stationssamh\u00e4llen v\u00e4xer fram, industrin har f\u00e5tt ett uppsving, folk flyttar in till de st\u00f6rre j\u00e4rnv\u00e4gsorterna, det byggs som aldrig f\u00f6rr, mejerier och bryggerier startar sin verksamhet och s\u00e5 vidare.
Mitt i all detta st\u00e5r Thors Anders Ersson och minns n\u00f6d\u00e5ren i slutet av 1860 talet, d\u00e5 han svalt, fr\u00f6s och k\u00e4mpade f\u00f6r sin familj \u00f6verlevnad.

– Och h\u00e4r st\u00e5r han och h\u00e4nger. Passa dig s\u00e5 vi inte tar han f\u00f6r l\u00f6sdriveri, skrattar konstapel Str\u00e5hle.
Hur \u00e4r det med han gamle gosse?
– Jovars, det \u00e4r synd att klaga. Jag r\u00f6r mig lite sparsamt p\u00e5 skogen nuf\u00f6rtiden. Det mesta kan man ju s\u00e4lja h\u00e4r inne i samh\u00e4llena, det inte klokt vilken rusch det har blivit. F\u00e5 se hur l\u00e4nge jag orkar, om n\u00e5gra \u00e5r s\u00e5 fyller jag femtio \u00e5r.
– Det \u00e4r v\u00e4l ingen \u00e5lder p\u00e5 h\u00e4st. F\u00f6rutom \u00e4rret i pannan s\u00e5 ser han ju riktigt skaplig ut.
– Om magasinsf\u00f6rest\u00e5ndaren hade varit lite snabbare i sitt beskydd av mig vid tillf\u00e4llet, d\u00e5 hade jag varit vackrare \u00e4n jag nu \u00e4r.
– Han f\u00e5r duga Thors Anders, jag och min kollega m\u00e5ste vidare. Hej p\u00e5 dig.
– Hej.

Thors Anders Ersson har nu en hektisk tid, inte bara i Bolln\u00e4s. Han l\u00f6ser ut sin del ur sitt f\u00f6r\u00e4ldrahem, han f\u00f6rv\u00e4rvar en del skog f\u00f6r dessa kontanter och ordnar samtidigt, s\u00e5 att hans bror Thors Lars Ersson kan k\u00f6pa \u201den stuga med mur och innanrede, j\u00e4mte en tr\u00f6sklada och uppf\u00f6ra detta p\u00e5 Myckelbyskifteslags allm\u00e4nna undantag\u201d, det vill s\u00e4ga vid Holarna.
Kontraktet \u00e4r signerat den 1 september 1886.

Aff\u00e4rer, k\u00f6pekontrakt och lagfarter dominerar slutet av 1880-talet. Barn och syskonbarn b\u00f6rjar bli stora, f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r gamla eller har g\u00e5tt bort och s\u00e5 vidare. F\u00f6r\u00e4ndringens vindar r\u00e5der, b\u00e5de p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden i \u00c5sbyn och i Bolln\u00e4s.
Thors Anders \u00e4r m\u00e5n om att beh\u00e5lla Hindrikg\u00e5rdens skogsbest\u00e5nd och jordareal f\u00f6r framtiden, det skall finnas en trygghet den dagen han inte orkar att vara ute som g\u00e5rdfarihandlare. Pengarna fr\u00e5n handeln har gjort det m\u00f6jligt att beh\u00e5lla g\u00e5rden.

Brita och Anders satt en fin sommarkv\u00e4ll p\u00e5 farstubron p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden och resonerade.
– Brita, hur tycker hon att det g\u00e5r f\u00f6r oss.
– Jo, det g\u00e5r v\u00e4l bra. Det blev lite ensamt efter det att mor gick bort, men p\u00e5 somrarna \u00e4r ju b\u00e5de Anders, Marit, Ingeborg och Olof hemma.
– Jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r Ingeborg ska handla p\u00e5 h\u00e4lsingeskogarna nu n\u00e4r hon har f\u00e5tt lilla Anna och n\u00e5gon far till barnet har vi ju inte sett.
– Kerstin \u00e4r s\u00e5 duktig att se efter Anna. V\u00e5ran Erik \u00e4r det aldrig n\u00e5gra problem med. Han snickrar i sin verkstad, men \u00e4r nog lite d\u00e5lig p\u00e5 att ta betalt.
– Ja, t\u00e4nk hur olika syskon kan vara. Kerstin \u00e4r det full fart p\u00e5 och Erik han g\u00e5r mest och dr\u00f6mmer, tar sin tid. Det \u00e4r v\u00e4l heller ingen som kan tro att jag och Ingeborg \u00e4r systrar, s\u00e4ger Brita
– Ingeborg, det blev n\u00e5got alldeles extra det, det \u00e4r tur att Marit har Ingeborg. Jag b\u00f6rjar k\u00e4nna mig lite sliten och kunde jag s\u00e5 skulle jag snart ge mig med g\u00e5rdfarihandeln.
– N\u00e5gra \u00e5r till f\u00e5r du st\u00e5 ut Anders, vi klarar oss inte annars.<\/p>\n\n\n\n

Vid kv\u00e4llsmaten samma kv\u00e4ll, s\u00e5 harklade och samlade sig Anders f\u00f6r ett klarl\u00e4ggande.
– Nu n\u00e4r det \u00e4r som det \u00e4r med ditt barn Ingeborg, s\u00e5 undrar jag hur du har t\u00e4nkt dig med flickans f\u00f6rs\u00f6rjning?
– Det ska inte Anders bekymra sig det minsta om.
De andra runt bordet tittade ner, det var tydligt att nu var det upplagt f\u00f6r drabbning och ett avg\u00f6rande i en fr\u00e5ga som tidigare hade varit outtalat k\u00e4nslig. Br\u00e5k var n\u00e5got som Brita skydde.

Anders gjorde ett nytt f\u00f6rs\u00f6k.
– Vem \u00e4r far till Anna, f\u00e5r jag nu ett \u00e4rligt svar?
– Oscar II, eller om det var stinsen p\u00e5 station, jag minns inte s\u00e5 noga, svarade Ingeborg med h\u00f6gburet huvud.
– Men det var d\u00e5 sj\u00e4lva fan, menar du att Brita och Kerstin ska se efter din unge varje vinter n\u00e4r du \u00e4r ute och nasar.
– Nu ska Thors Anders Ersson lyssna v\u00e4ldigt noga, om det nu \u00e4r m\u00f6jligt, eftersom jag inte \u00e4r hans kund. Fr\u00e5n den stund jag fyllde fem \u00e5r, s\u00e5 har jag varit i f\u00e4huset varje dag, mj\u00f6lkat, mockat skit, matat grisarna och sk\u00f6tt om h\u00f6nsen. Sedan fick jag och Marit f\u00f6lja med dig till Bolln\u00e4s n\u00e4r jag var sjutton. F\u00f6re det hade jag ocks\u00e5 sett till b\u00e5de Kerstin och Erik n\u00e4r dom var sm\u00e5 och vad jag f\u00f6rst\u00e5r s\u00e5 \u00e4r det dina ungar.

Nu var Thors Anders \u00f6gon s\u00e5d\u00e4r svarta som bara hans \u00f6gon kan bli. Brita sp\u00e4nde nu blicken i Anders och budskapet var tydligt, det r\u00e4cker nu!

Anders reste sig h\u00e4ftigt och gick ut. Efter en stund kommer Erik efter.
– Hur \u00e4r det far?
– Hur det \u00e4r, det ser du v\u00e4l f\u00f6r fan. Det g\u00e5r ju inte att prata med Ingeborg och Marit hon bara bl\u00e4nger.
– Jag vet att dom tycker bra om far.
– Tycker om? De tycker att jag \u00e4r en f\u00e4hund. Det \u00e4r s\u00e5 det \u00e4r.

Anders och Ingeborg gick och bl\u00e4ngde p\u00e5 varandra n\u00e5gra dagar och sedan rann det hela ut i sanden.

Det var till och med s\u00e5, att n\u00e4r Ingeborg inf\u00f6r alla h\u00e4rmade n\u00e5gra original fr\u00e5n Bolln\u00e4s ute p\u00e5 g\u00e5rdsplanen med sin mimik och kroppsh\u00e5llning s\u00e5 skrattade Anders s\u00e5 det tj\u00f6t \u00f6ver hela \u00c5sbyn.
– Den d\u00e4r m\u00e4nschan, hon \u00e4r inte klok p\u00e5 en fl\u00e4ck, lyckades Anders \u00e4nd\u00e5 meddela mellan skrattattackerna.

Far och son satte inne i Eriks snickeriverkstad en kv\u00e4ll.
– Hur g\u00e5r det f\u00f6r dig Erik, k\u00f6per folk n\u00e5gonting?
– Nja, jag har ju inte h\u00e5llit p\u00e5 s\u00e5 l\u00e4nge. Men jag har v\u00e4l gjort lite barns\u00e4ngar, n\u00e5gon soffa och ett k\u00f6ksbord.
sedan g\u00f6r jag leksaker \u00e5t ungarna h\u00e4romkring.
– Du \u00e4r duktig ser jag, men det r\u00e4cker inte. Du m\u00e5ste l\u00e4ra dig att s\u00e4lja.
– Det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att ta betalt. Folk har ju inga pengar.
Jag fick ett par harar f\u00f6r barns\u00e4ngen.
– Vad s\u00e4ger du, s\u00e5lde du s\u00e4ngen f\u00f6r ett par harar?
– Vad skulle jag g\u00f6ra?
– Vad kostar en soffa d\u00e5, tre harar? N\u00e4, det h\u00e4r g\u00e5r inte, du ska h\u00e4danefter bara ta betalt i pengar.
Annars kommer du att f\u00f6r\u00e4ta dig p\u00e5 harar!

D\u00e5 kunde inte ens Erik l\u00e4ngre h\u00e5lla sig f\u00f6r skratt.

S\u00e4songen 1889\u201390<\/strong>

Anders hade fr\u00e5gat Erik om han ville f\u00f6lja med till Bolln\u00e4s, men han hade sagt nej. Han ville vara i snickarverkstaden sa han. Men Anders misst\u00e4nkte att det var f\u00f6r\u00e4lskelsen med Helje Kerstin som h\u00f6ll honom kvar i \u00c5sbyn, men hon var ju s\u00e5 ung, bara femton \u00e5r.
Erik var nu fyllda tjugo.

Brita och Anders dotter Kerstin var nu tjugotv\u00e5 \u00e5r och giftasvuxen. \u201dVad ska det bli med j\u00e4ntan\u201d t\u00e4nkte Anders. Kerstin var p\u00e5 ett s\u00e4tt som Ingeborg, men \u00e4nd\u00e5 inte. Hon var tystare, mer inbunden. Hon var vacker, men pojkaktig. Det fanns m\u00e5nga Malungs pojkar som hade krumbuktat sig f\u00f6r Kerstin, men de blev aldrig mer \u00e4n v\u00e4nner. Hon klippte sitt vackra h\u00e5r kort och Anders hade i somras kommit p\u00e5 henne med att r\u00f6ka pipa i f\u00e4huset. Det blev snabbt f\u00f6rbjudet.
– Ska du r\u00f6ka pipa, s\u00e5 f\u00e5r du sitta vid spisen, hade Anders best\u00e4mt.


Anders anl\u00e4nder \u00e5ter Bolln\u00e4s en fin h\u00f6stdag i oktober och av de tv\u00e5tusen femhundra rallarna som byggde j\u00e4rnv\u00e4gen finns det nu bara sp\u00e5r.

P\u00e5 bryggeriet och mejeriet \u00e4r det full fart, likas\u00e5 inne p\u00e5 hotellets tredje klass, eller annexet som det egentligen heter. En cigarrautomat sitter nu p\u00e5 hotellets v\u00e4gg, man kan v\u00e4lja mellan fem, sex, \u00e5tta eller en tio \u00f6res cigarr.
\u201dJag tror jag k\u00f6per en tio \u00f6res\u201d t\u00e4nker Anders, liksom f\u00f6r att fira ankomsten. Anders puffar p\u00e5 cigarren n\u00e4r han h\u00f6r en bekant r\u00f6st

– Det luktar herre, men jag ser ingen, s\u00e4ger konstapel Str\u00e5hle och l\u00e4gger ut sitt bullrande skratt.
– Din f\u00f6rbannade, skrattar Anders till svar.
– Jaha, \u00e4r det dags igen?
– Ja, det \u00e4r v\u00e4l det.

Innan Thors Anders sp\u00e4nde k\u00e4rran vid h\u00e4sten och lastade fullt, s\u00e5 tog han sig en promenad i det nya Bolln\u00e4s som v\u00e4xt upp.
Han bes\u00f6kte olika handlare som Gunnard, Olof Ohlsson, Karl Lindberg, Janschuss Olle, \u00c5kerblom, till och med konkurrenten grosshandlare Apelgren fick ett bes\u00f6k.
– Hej k\u00e4ra kollegor och v\u00e4nner, inledde Anders i hopp om att de \u00f6nskade k\u00f6pa n\u00e5got ur hans breda sortiment.

Jod\u00e5, han fick napp i vanlig ordning och det som han inte hade p\u00e5 lagret i magasinet, det best\u00e4llde han.
\u201dJag tror jag provar en \u00e5tta \u00f6res cigarr\u201d t\u00e4nkte Anders n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nde till magasinet, h\u00e4sten och k\u00e4rran.
\u00c4ven ute p\u00e5 H\u00e4lsingeskogarna var nu st\u00e4mningen b\u00e4ttre och framtidstron st\u00f6rre.
– Kan du t\u00e4nka dig vad j\u00e4rnv\u00e4gen har betytt, det \u00e4r nya tider nu.
– Javisst, det \u00e4r fantastiskt, svarade Anders artigt, trots att hans s\u00e4tt att resa och handla inte hade f\u00f6r\u00e4ndrats n\u00e4mnv\u00e4rt.

N\u00e4r han kom till Kristofers i J\u00e4rfs\u00f6 s\u00e5 bj\u00f6d v\u00e4rdparet in honom p\u00e5 kaffe och mjukbulla.
– Kom in och s\u00e4tt dig Anders, jag har ett uppdrag till han.
– Jaha, vad kan jag st\u00e5 till tj\u00e4nst med?
– Jag har mannar som ligger p\u00e5 skogen och hugger i Hamra och som beh\u00f6ver f\u00f6rn\u00f6denheter, dessutom har dom f\u00f6r d\u00e5liga grejer att jobba med. Sedan \u00e4r det s\u00e5 att en bekant till mig planer p\u00e5 att starta upp en s\u00e5g i Tandsj\u00f6borg.
– D\u00e5 ska vi se. Jag har bra rabatt p\u00e5 Stridberg & Bi\u00f6rcks sortiment. D\u00e4r har han allt som beh\u00f6vs i s\u00e5gverktyg, dessutom riktigt bra kvalitet n\u00e4r det g\u00e4ller skyfflar och spadar. B\u00e5de cirkul\u00e4rs\u00e5gar och rams\u00e5gar finns till han som ska uppbygga en s\u00e5g. Hur har dom det med yxor och barkspadar p\u00e5 skogen?
– Har Anders sortimentskatalogen med sig? Jo, vi beh\u00f6ver yxor och barkspadar ocks\u00e5.
– Titta noga i katalogen och skriv upp vad han beh\u00f6ver.Yxor och barkspadar tar jag hem fr\u00e5n Wetterlings i Storvik, det har jag hemma p\u00e5 ett par dagar.

Best\u00e4llningar gjordes under tiden kaffet dracks upp, det blev p\u00e5t\u00e5r och fortsatt resonemang.

– Om jag har r\u00e4knat r\u00e4tt s\u00e5 har han best\u00e4llt varor f\u00f6r drygt sexhundra kronor och d\u00e5 har vi inte kommit till den nyblivne s\u00e5gverks \u00e4garen \u00e4n.
– Jag f\u00e5r \u00e5terkomma n\u00e4r det g\u00e4ller honom. I slutet av november vill jag att Anders levererar till mina mannar och sedan f\u00e5r vi se hur det blir med Tandsj\u00f6borg. Han f\u00e5r en dr\u00e4ng med sig p\u00e5 finnmarken, det finns varg p\u00e5 skogen och dr\u00e4ngen hittar.

N\u00e4r Anders l\u00e4mnade g\u00e5rden s\u00e5 var han lite kluven.
\u201dVisst \u00e4r det en bra aff\u00e4r och man har v\u00e4l inte r\u00e5d att vara kr\u00e4sen, men det h\u00e4r kan bli \u00e4ventyrligare \u00e4n vad jag \u00f6nskar mig\u201d t\u00e4nkte Anders n\u00e4r han sakta fortsatte i riktning mot Ljusdal och \u201dvarf\u00f6r \u00e5ker han inte ut sj\u00e4lv?\u201d

Anders s\u00e5lde bra, b\u00e5de utanf\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gshotellet I Bolln\u00e4s och p\u00e5 v\u00e4garna upp mot Ljusdal och F\u00e4rila.
Det fanns nu ocks\u00e5 ett j\u00e4rnv\u00e4gshotell i Ljusdal, men det k\u00e4ndes som en blek kopia av det hotell som Willhelmina Skogh hade skapat i Bolln\u00e4s.

Nu var vi i slutet av november 1889 och Thors Anders Ersson stod ute p\u00e5 tunet vid den stora g\u00e5rden Kristofers. Hans egen h\u00e4st stod i stallet och hans mindre k\u00e4rra hade lastats ur. \u201dGreven\u201d som hemmans\u00e4garen kallades i folkmun hade ordnat med h\u00e4st och en st\u00f6rre transportk\u00e4lke f\u00f6r skogen.
Dr\u00e4ngen Sven var v\u00e4gvisare och vakt och vid t\u00f6mmarna satt Anders. Det var en kall f\u00f6rmiddag och lasten bestod av kaffe, br\u00e4nnvin, br\u00f6d, mj\u00f6l, mj\u00f6lk, fl\u00e4sk, sm\u00f6r, tjugo ryska stocks\u00e5gar, fem enmans f\u00e4llningss\u00e5gar, tv\u00e5 ryska krans\u00e5gar, femton yxor av h\u00f6gsta kvalitet, tjugo barkspadar och tio skyfflar.
Till s\u00e5gverks \u00e4garen i Tandsj\u00f6borg hade sex rams\u00e5gsblad med en l\u00e4ngd av fem fot och en bredd av 7 tum lastats p\u00e5. Dr\u00e4ngen hade ordnat med f\u00e4rdkost. S\u00e5 bar det av.

– Greven skickar dig, han t\u00f6rs inte sj\u00e4lv, sa dr\u00e4ngen
– T\u00f6rs inte.
– Nej inte efter det som h\u00e4nde.
– Vad \u00e4r det som har h\u00e4nt.

– F\u00f6rra \u00e5ret vid den h\u00e4r tiden s\u00e5 gav sig en bonde i F\u00e4rila iv\u00e4g till sina mannar som h\u00f6gg p\u00e5 hans skog f\u00f6r en spottstyver. Han kom aldrig tillbaka och inte h\u00e4sten heller. Bonden ligger troligen nedgr\u00e4vd i en myr inte s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n dit vi ska, i n\u00e4rheten av Rullbo.
– Fy fan, i en myr, gr\u00e4vde dom ner han i en myr, kommenterade Anders.

Sedan blev det tyst en l\u00e5ng stund och dr\u00e4ngen satt lugnt med gev\u00e4ret i kn\u00e4t.

– Inte kommer vi att se varg, sa Anders.
– N\u00e4, gr\u00e5ben h\u00e4ller sig nog borta, men vi har v\u00e4l n\u00e5gra heta finnpojkar p\u00e5 skogen.

\u201d H\u00e4r sitter jag mitt i ingenting, med en fattig dr\u00e4ngpojk bredvid mig som \u00e4r beredd att skjuta varg eller finnpojkar\u201d t\u00e4nkte Anders \u201dvad har jag gett mig in p\u00e5 f\u00f6r ynka hundrafemtio kronor i vinst, p\u00e5 sin h\u00f6jd\u201d

– Nej, nu blir det kaffe, det ett par timmar fram till Los.
Vid fyra b\u00f6r vi nog vara framme i Hamra vid huggarl\u00e4gret. Det \u00e4r tv\u00e5 lag som hugger och ett som kolar. De l\u00e5g d\u00e4r f\u00f6rra vintern ocks\u00e5, s\u00e4ger dr\u00e4ngen.
– Jass\u00e5, s\u00e5 det \u00e4r finnmarkens avkommor som sliter i skogen fr\u00e5gade Anders?
– Ja det st\u00e4mmer, allt dom g\u00f6r, g\u00f6r de med besked. S\u00e5 l\u00e5tsas inte om br\u00e4nnvinet, n\u00e4r vi lastar ur.

Det kom till Los, som bestod av n\u00e5gra utspridda g\u00e5rdar och strax f\u00f6re fyra anl\u00e4nde det till huggarl\u00e4gret som planerat.
Det hade b\u00f6rjat skymma och det var tyst, f\u00f6rutom ett n\u00e4stan oh\u00f6rbart sorl som h\u00f6rdes fr\u00e5n en av de tre kojorna.

H\u00e4sten gn\u00e4ggade till och d\u00f6rren p\u00e5 en av kojorna for upp.
– Var fan har du greven d\u00e5 pojk.
– Han \u00e4r hemma, svarade Sven.
– Vad har du f\u00f6r liten karl bredvid dig d\u00e5?
– Han \u00e4r g\u00e5rdfarihandlare och mas.
– Det var det j\u00e4vligaste, har du sl\u00e4pat ut en masj\u00e4vel som \u00e4r nasare ut till timmerskogen, medan greven sitter hemma och ruvar med k\u00e4rringen?
– Ja, svarade dr\u00e4ngen.

Just i denna stund k\u00e4nde Anders, att detta kunde sluta hur som helst och d\u00e4rf\u00f6r vill han bryta tonl\u00e4get med att p\u00e5peka
– Jag har jobbat mycket i skogen n\u00e4r jag var yngre.
– Bra, skicka hem grabben med h\u00e4sten, s\u00e5 kan du vara kvar h\u00e4r och hugga med oss. F\u00e5 se p\u00e5 dina h\u00e4nder masp\u00f4jk. Tja, det var inte s\u00e5 illa, vi kanske ska bryta arm efter maten och ett par st\u00e4rkande supar?

Det lugnade ner sig och gubbarna lastade ur stocks\u00e5gar, yxor, barkspadar och all mat.

– Vad \u00e4r det h\u00e4r d\u00e5?
– Det ska ner till Tandsj\u00f6n, till s\u00e5gen

– N\u00e4hej, det \u00e4r dags att ordna med maten.

Det fanns en kokspis i varje koja och pannor. Det blev snabbt kolbullar med fl\u00e4sk.

– \u00c4t nu f\u00f6rsiktigt, sa huggarbasen. N\u00e4r magen \u00e4r tom, s\u00e5 fyller man den bara till h\u00e4lften f\u00f6rsta dagen.
– H\u00f6rru dr\u00e4ngpotta, var har du br\u00e4nnvinet d\u00e5, sa en av finnpojkarna?

Dr\u00e4ngen tittade p\u00e5 Anders, som f\u00f6ljde med ut.
– Nu tar vi in en fj\u00e4rdedel, s\u00e5 att det blir lugnt ikv\u00e4ll.
– Men det r\u00e4knar dom ut, sa Anders.
– Vi s\u00e4ger att dom f\u00e5r mer n\u00e4r vi har varit till Tandsj\u00f6n och \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem.

D\u00e5 kom huggarbasen ut och s\u00e5g ner p\u00e5 Anders, som med sina 1,66 meter \u00f6ver havsytan k\u00e4nde sig \u00e4n mindre \u00e4n i vanliga fall.
– Vad st\u00e5r ni h\u00e4r och viskar om, \u00e4r det br\u00e4nnvinet? Ta hit! Det h\u00e4r tar jag hand om och ransonerar ut.

Saken var ur v\u00e4rlden och Anders k\u00e4nde sig l\u00e4ttad.
Dr\u00e4ngen och Anders fick sovplats i en av huggarkojorna. H\u00e4sten frustade och trampade och sikten var p\u00e5 sin h\u00f6jd tio meter in i skogen.<\/p>\n\n\n\n

– Har ni sett varg h\u00e4r p\u00e5 skogen, fr\u00e5gade Anders h\u00f6gt.
– Ja, det g\u00e5r varg h\u00e4r, \u00e4r h\u00e4sten orolig.
– Ja.
– Vi drar fram lite kvist och ved f\u00f6r natten och t\u00e4nder en brasa. Du och dr\u00e4ngen f\u00e5r vara eldvakter. Vi beh\u00f6ver sova.

– H\u00f6rru masen, t\u00f6rs du bryta.
– Skulle vi inte ha en sup f\u00f6rst
– Vad, ska du dricka ur br\u00e4nnvinet f\u00f6r oss? Det f\u00e5r bli en d\u00e5

Armbrytning skulle nu ske i en fullsatt kolarkoja. Kombattanterna var en huggarkarl fr\u00e5n finnmarken p\u00e5 1,85 och en liten g\u00e5rdfarihandlare p\u00e5 1,66 m. fr\u00e5n Hindrikg\u00e5rden i \u00c5sbyn Malung.De andra huggarna skrattade segervisst, det h\u00e4r skulle bli en enkel match. Anders bar p\u00e5 en hemlighet, ingen hade tagit honom i fingerkrok, r\u00f6vkrok eller armbrytning, n\u00e4r han var i sina krafts ungdomsdagar.
\u201dNu j\u00e4vlar ska dom f\u00e5 se\u201d t\u00e4nkte Anders, samtidigt som han var h\u00f6gst os\u00e4ker p\u00e5 dagsformen.

En domare var utsedd, det fick bli huggarbasen.
Tv\u00e5 pallar och ett bord st\u00e4lldes fram, gubbarna stod efter v\u00e4ggarna eller satt i kojans britsar.
Anders \u00e4rr i pannan blossade r\u00f6tt i fotogenlampans sken. N\u00e4varna \u00e5kte ihop och huggarbasen fixerade de b\u00e4gges armb\u00e5gar. Reglerna var enkla, matchen var avgjord n\u00e4r n\u00e5gons n\u00e4ve var i bordet.

Det knakade till, det br\u00f6ts och st\u00e5nkades. Anders k\u00e4nde att det h\u00e4r \u201dska inte vara om\u00f6jligt\u201d. K\u00e5dan i huggarens h\u00e4nder gjorde greppet bra.
Anders h\u00f6ll emot och huggarna b\u00f6rjade bli ot\u00e5liga.
– Ta i nu d\u00e5 f\u00f6r fan.
Anders kunde kosta p\u00e5 sig ett leende, trots att armen v\u00e4rkte.
– Ja, ta i nu d\u00e5, sa Anders och huggaren b\u00f6rjade blekna.
\u201dLugn och fin\u201d t\u00e4nkte Anders \u201dh\u00e5ll bara emot nu en minut till, sedan tar du han\u201d.
Huggarens hand \u00e5kte i bordet och Anders stod som segrare. Ingen s\u00e5 n\u00e5got, dr\u00e4ngen tordes inte s\u00e4ga n\u00e5got. Tystnaden br\u00f6ts av f\u00f6rloraren
– Det var det j\u00e4vligaste, du var mig en seg sate.

Nu ville fler bryta mot Anders, men han nekade.
– Ni f\u00e5r bli g\u00e5rdfarihandlare pojkar, s\u00e5 ni orkar bryta arm.

Anders tog f\u00f6rsta eldvakten i Hamreskogen och i m\u00f6rkret bredvid h\u00e4sten s\u00e5 kn\u00e4ppte det och knakade p\u00e5 ett s\u00e4tt som det bara kan g\u00f6ra i en tyst skog. Pratet om varg gjorde att hj\u00e4rtat slog snabbare \u00e4n vanligt och att blicken flackade, fantasin stegrade och olustk\u00e4nslan spred sig \u00e4nda in i m\u00e4rgen.
– Ser du n\u00e5got, fr\u00e5gade Anders h\u00e4sten.

Det blev morgon och det var dags att ge sig av mot Tandsj\u00f6borg och Tandsj\u00f6n.
– H\u00e4r har vi f\u00e4rska vargsp\u00e5r, ropade huggarbasen, n\u00e4r han kom ur skogen.
Anders r\u00f6s och dr\u00e4ngen klev upp p\u00e5 stork\u00e4lken med b\u00f6ssan i kn\u00e4t. Det var drygt en timme till Tandsj\u00f6n och skogen var tyst och stilla denna tidiga morgon.
Finnmarkens framtida s\u00e5gverksbaron fick sina rams\u00e5gsblad och det bar av hem\u00e5t, eller \u00e5tminstone till J\u00e4rfs\u00f6 och g\u00e5rden Kristofers.

Klockan var ett n\u00e4r dom kom till J\u00e4rfs\u00f6 och n\u00e4r Anders anl\u00e4nde Bolln\u00e4s hade det b\u00f6rjat skymma.
Inne p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden basade nu Johan Larsson efter Pehr Larssons fr\u00e5nf\u00e4lle.
– Hur g\u00e5r aff\u00e4rerna Thors Anders fr\u00e5gade Johan.
Anders ber\u00e4ttade hela historien om varg och om armbrytning i Hamreskogen och att han var n\u00f6jd med att ha kommit undan med livet i beh\u00e5ll.
D\u00e5 gick g\u00e4stgivare Larsson in i stora salen, slog ihop h\u00e4nderna och sa.
– H\u00f6r upp. H\u00e4r sitter en man som har brottats med vargar och vunnit \u00f6ver skogshuggare i armbrytning.
Jag vill utbringa en sk\u00e5l f\u00f6r g\u00e5rdfarihandlare Thors Anders Ersson.

Sorlet inne p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden var \u00f6ronbed\u00f6vande och i centrum stod Anders.
– Vad s\u00e4ger du.
– N\u00e4h\u00e4
– Var det utanf\u00f6r Hamre.
– Tog du han i armbrytning
– Kom h\u00e4sten med hem.

Alla ville sk\u00e5la med Anders och sj\u00e4lv mindes han inte dagen efter, hur han hade kommit i s\u00e4ng.

Anders var mest n\u00f6jd med att han hade kommit hem helskinnad, lite v\u00e4rk i armen kunde det vara v\u00e4rt, eftersom han nu lite \u00f6verraskande f\u00e5tt ikl\u00e4da sig en lokal hj\u00e4lteroll.

Konstapel Str\u00e5hle patrullerade som vanligt Bolln\u00e4s gator och Anders kr\u00e4ngde varor utanf\u00f6r hotellet.
– Tack, tack, det blir tolv kronor. Nej, jag vet inte n\u00e4r t\u00e5get till Gefle avg\u00e5r, det finns en tidtabell inne i v\u00e4ntsalen.
– Jamen h\u00e4r st\u00e5r han ju, Bolln\u00e4s egen m\u00e4stare i armbrytning, sa Str\u00e5hle. Det kunde man inte tro.
– Underskatta aldrig en Malungskarl, svarade Anders.
– Det \u00e4r tydligt det. Jag h\u00f6rde att det blev kalas p\u00e5 g\u00e5rden efter\u00e5t.
– Det vill jag d\u00e4remot inte tala s\u00e5 mycket om.
– Det f\u00f6rst\u00e5r jag, ta det lugnt med br\u00e4nnvinet Anders, t\u00e4nk p\u00e5 familjen d\u00e4r hemma. D\u00e5liga vanor slutar inte vid sockengr\u00e4nsen.

Pl\u00f6tsligt f\u00e5r Anders se Marit, Ingeborg och Olof med sin h\u00e4st och k\u00e4rra. Anders vinkar och dom vinkar tillbaka.
– Kom hit, ropar Anders.
– Vi kommer, svarar Ingeborg.
– Hur g\u00e5r det, fr\u00e5gar Anders.
– Bra, svarar Ingeborg
– D\u00e5ligt, svarar Olof.
– Jaha, hur ska ni ha det?
– Det blir n\u00e5gon krona h\u00e4r och d\u00e4r. Nej, jag vill till Amerika, s\u00e4ger Olof. Det h\u00e4r g\u00e5r inte.

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Forts. 1870-talet 1872 fyller Thors Anders Ersson trettio \u00e5r, hustrun Brita \u00e4r tjugonio \u00e5r, Kerstin \u00e4r 5 \u00e5r och lilla Erik \u00e4r 3 \u00e5r.En liten familj som delar hush\u00e5llet med Britas mor och dessutom fyra av hennes syskon. D\u00e4rut\u00f6ver bor Anders bror Lars Ersson med sin Anna n\u00e4stg\u00e5rds. Att vara g\u00e5rdfarihandlare \u00e4r ett h\u00e5rt liv, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[159],"tags":[],"class_list":["post-727","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-foljetang","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117219833830087739","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/727","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=727"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/727\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":729,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/727\/revisions\/729"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=727"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=727"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=727"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}