{"id":717,"date":"2026-09-02T19:29:59","date_gmt":"2026-09-02T17:29:59","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=717"},"modified":"2026-09-02T22:13:27","modified_gmt":"2026-09-02T20:13:27","slug":"thors-anders-del-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=717","title":{"rendered":"Thors Anders del 2."},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Forts.

Jordbruket

<\/strong>Anders klev upp tidigt p\u00e5 midsommarmorgonen, sp\u00e4nde f\u00f6r dyngk\u00e4rran vid h\u00e4sten, sl\u00e4ngde upp ett par grepar och inv\u00e4ntade sin yngre bror.
En kvart f\u00f6rsenad dyker Lars upp, blek om nosen och p\u00e5tagligt fyllsjuk.
Anders l\u00e5tsas som ingenting, men s\u00e4ger
– Nu k\u00f6r vi tjugo lass innan det blir mat.
Lars b\u00f6rjar med att spy i dyngstacken.

Efter de tjugo lassen s\u00e5 g\u00e5r de in och \u00e4ter. Lars har nu \u00e5terf\u00e5tt lite f\u00e4rg i ansiktet, men bleknar igen n\u00e4r Anders s\u00e4ger
– Nu k\u00f6r vi tjugo lass till och Marit f\u00e5r ocks\u00e5 hj\u00e4lpa till.
Marit ska snart fylla fjorton \u00e5r, tystl\u00e5ten och lite butter.

– Jaha, d\u00e5 f\u00e5r det duga f\u00f6r idag, s\u00e4ger Anders och torkar pannan med dyngiga hand.
– Samma tid i morgon Lars, s\u00e4ger Anders innan han leder in h\u00e4sten i stallet.
Men arbetsdagen \u00e4r inte slut \u00e4n. Han ropar p\u00e5 Brita utifr\u00e5n g\u00e5rden och hon kommer ut och torkar h\u00e4nderna i f\u00f6rkl\u00e4det.
– Hur ser s\u00e4ttpotatisen ut?
– Nu kommer du in och lugnar ner dig, nu blir det kaffe.
Brita hade en mycket god hand med Thors Anders, som utan hennes t\u00f6mmar hade en ben\u00e4genhet att skena iv\u00e4g i sina sysslor.

Det var ingen vacker syn, gott om s\u00e4ttpotatis fanns det, men skrumpna och alltf\u00f6r l\u00e5nga groddar.
– Nu \u00e4r det br\u00e5ttom och f\u00e5 ner dom i jorden, annars kan det h\u00e4r bli en helvetesvinter, konstaterade Anders.

Det hade blivit l\u00e5nga arbetsdagar f\u00f6r Anders sedan han kom hem, men efter en veckas slit, s\u00e5 gick de mantalsskrivna p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden p\u00e5 \u00e5kern med varsin potatishink och siktade r\u00e4tt i f\u00e5rorna med de f\u00f6ga f\u00f6rtroendeingivna s\u00e4ttpotatisarna.
– Om gud vill och v\u00e4rmen kommer, s\u00e5 f\u00e5r vi potatis till h\u00f6sten, sa Anders och str\u00e4ckte p\u00e5 ryggen.V\u00e4rmen kom s\u00e5 sakteliga till Malung och \u00c5sbyn och i b\u00f6rjan av juli s\u00e5 var ocks\u00e5 havren, kornet och vetet i jorden. Gr\u00f6nsakslanden var i ordning med l\u00f6k, havrerot, bondb\u00f6nor, m\u00e4rg\u00e4rt och gr\u00f6nk\u00e5l, plantor fr\u00e5n vitk\u00e5len stod i f\u00f6nstren. Det stora rovlandet hade s\u00e5tts.
– Vi \u00e4r en m\u00e5nad sena, sa Anders, som trots allt kunde pusta ut. Det blev ingen v\u00e5r i \u00e5r.
– Ska ni med till Backselen, sa Anders till Marit, Ingeborg och lilla Olof.
– Plocka lite mask, s\u00e5 kanske vi kan steka lite abborrar till kv\u00e4llen, f\u00e5r vi braxen eller n\u00e5gon stor id, s\u00e5 kan vi r\u00f6ka den och ha p\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sen.
Anders sp\u00e4nde f\u00f6r h\u00e4sten, som gick under namnet \u00c5sp-m\u00e4rra och sedan bar det iv\u00e4g mot f\u00e4boden. Det var stenigt och uppf\u00f6r mot Holarna och fram till f\u00e4boden. V\u00e4l framme s\u00e5 lastade han ur lite hinkar och handdukar. Sedan gick f\u00e4rden mot L\u00f6ddersj\u00f6n i riktning mot Venjan. Anders sl\u00e4ppte av ungarna vid sj\u00f6n och sa,
– Se nu till och f\u00e5nga lite fisk, jag \u00e4r tillbaka om ett par timmar.
Olof b\u00f6rjade fiskaf\u00e4nget med att ta fram sin sm\u00f6rg\u00e5s och mj\u00f6lkkrukan.

Anders \u00f6ppnade stugan, borstade ut lite r\u00e5ttskit och fick huka f\u00f6r ett par fladderm\u00f6ss som bosatt sig d\u00e4r under vintern. F\u00f6nster och d\u00f6rrar fick st\u00e5 \u00f6ppna. Anders gick runt p\u00e5 f\u00e4boden och kunde snabbt konstatera att sn\u00f6n hade g\u00e5tt h\u00e5rt \u00e5t g\u00e4rdsg\u00e5rden. \u201dH\u00e4r skulle jag beh\u00f6va vara en hel dag\u201d t\u00e4nkte hemmans\u00e4garen och pustade h\u00f6gt inf\u00f6r en tyst skog som s\u00e5g ut att l\u00e4ngta efter kosk\u00e4llor, skuttande getter och f\u00e4bodskratt. Marken var gr\u00e5brun och \u00e4ven f\u00e4bodlivet fick skjutas upp n\u00e5gra veckor j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6rra sommaren. \u201dJa, ja, vad ska jag kunna g\u00f6ra \u00e5t det\u201d.

N\u00e4r Anders \u00e5terv\u00e4nde till sj\u00f6n grinade Olof och Ingeborg skrattade triumferande med tio stora abborrar och ett par braxar liggandes i bl\u00e5b\u00e4rsriset. Marit satt f\u00f6r sig sj\u00e4lv en bit bort och tjurade.
– Har ni haft roligt, sa Anders med Olof kl\u00e4ngande vid sitt ben.
– Den som \u00e4r gladast f\u00e5r mest fisk, sa Ingeborg och sneglade \u00e5t Marits h\u00e5ll.
– Riv lite bj\u00f6rkris, s\u00e5 l\u00e4gger vi fisken i korgen innan flugorna \u00e4ter upp den och den gladaste fiskaren rensar fisken n\u00e4r vi kommer hem.
Pl\u00f6tsligt log Olof och r\u00e4ckte ut tungan \u00e5t Ingeborg.
Lite enris till r\u00f6kningen plockades p\u00e5 hemv\u00e4gen.

Fisken \u00e4ts nu med stor aptit p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden och lilla Kerstin ligger i vaggan och ler mot sin far.
– Det \u00e4r bara magknip, s\u00e4ger Marit.
Sv\u00e4rmor Brita Olsdotter konstaterade att Olof \u00e4r den yngsta morbrorn hon k\u00e4nde till p\u00e5 bygden och att
lillj\u00e4ntan var d\u00e5 en guds g\u00e5va i dessa m\u00f6rka orostider.

Att Karl Marx givit ut f\u00f6rsta upplagan av Das Kapital i samma veva som Thors Anders sopade r\u00e5ttskiten ur stugan p\u00e5 Backselen, den d\u00e4r sommaren 1867, var b\u00e5de skinnare och b\u00f6nder i Malungs trakten lyckligt ovetandes om.
 
Det kom knappt en regndroppe under Juli och av sandjorden i V\u00e4sterdal\u00e4lvens dalg\u00e5ng vid \u00c5sbyn dammade det. Djuren var uppe vid Backselen tillsammans med kvinnorna, f\u00f6rutom sv\u00e4rmor och hemma p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden gick Anders mest och tittade upp mot himmelen. \u201dDet l\u00e4r inte hj\u00e4lpa, men jag m\u00e5ste vattna b\u00e5de rov och potatislanden\u201d.

Sagt och gjort, under tv\u00e5 dagar k\u00f6rdes vatten fr\u00e5n \u00e4lven upp p\u00e5 \u00e5krarna. Solen stekte och det k\u00e4ndes som att den idoga vattningen var en droppe i havet. \u201dDet m\u00e5ste komma regn\u201d var en tanke som ekade Anders arma skalle, samtidigt som oron skapade giftig galla i magtrakten.
\u201dVad \u00e5ratal av dynga p\u00e5 \u00e5krarna har tagit v\u00e4gen begriper jag inte\u201d t\u00e4nkte han n\u00e4r han i \u00e4rlig f\u00f6rtvivlan sparkade runt i den r\u00f6dbruna jorden.
Mer vatten h\u00e4mtades fr\u00e5n \u00e4lven och nu koncentrerade sig Anders enbart p\u00e5 potatislandet.
Efter ytterligare ett par dagar kunde han \u00e4nd\u00e5 tr\u00f6sta sig med att flera sm\u00e5 potatisrosetter b\u00f6rjade spr\u00e4cka den torra jordskorpan.

Sv\u00e4rmor Brita Olsdotter hade f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen stannat hemma fr\u00e5n en f\u00e4bodsommar i Backselen. Nu satt hon hemma och j\u00e4mrade sig \u00f6ver det uteblivna regnet och om sv\u00e4lten som v\u00e4ntade p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden. Anders orkade inte h\u00f6ra tjatet, utan gjorde nu bara korta \u00e4renden in i k\u00f6ket.
D\u00e4remot gjorde han n\u00e4stan dagliga turer upp till Backselen i sm\u00e5 \u00e4renden. Alla bekymmer l\u00e4ttade d\u00e5 han satt ute p\u00e5 farstubron med lilla Kerstin i famnen
– Du ska se Kerstin att det ordnar sig innan far ska \u00e5ka till Bolln\u00e4s igen och lilla Kerstin s\u00e5g stor\u00f6gt p\u00e5 sin far.

I slutet av juli kom regnet och som det regnade. \u201dJaha, nu f\u00e5r man s\u00e5 man tiger\u201d t\u00e4nkte Anders och r\u00e4knade ut att v\u00e4xts\u00e4songen kr\u00e4ver en varm augusti och v\u00e4rmen ska helst leta sig in en bra bit in i september.

I slutet av augusti s\u00e5 blommade potatisen, gr\u00f6nk\u00e5len s\u00e5g fin ut, likas\u00e5 gjorde rovorna, b\u00f6norna och \u00e4rtorna var sm\u00e5vuxna, vitk\u00e5len hade inte knutit sig, l\u00f6ken var liten, havreroten v\u00e4xte som vanligt och havret, kornet, vetet var en m\u00e5nad f\u00f6rsenad.

– Jadu gud, i \u00e4r har du svikit varenda bonnj\u00e4vel i dom har trakterna, trots att vi sitter som jon i kyrkan varje h\u00f6gm\u00e4ssa och lilla Kerstin tycks du inte ens se.

Han kunde inte r\u00e5 f\u00f6r det, en f\u00f6rtvivlan vilade i Anders br\u00f6st och nu hade han sm\u00e4dat gud och ytterliga vikter lades d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 Anders axlar. N\u00e4r han s\u00e5g sv\u00e4rmor s\u00e5 bad han om urs\u00e4kt, utan att f\u00f6rklara \u00e4rendet.

– Har du en liter till bror din.
– Ja, det ska jag v\u00e4l kunna ordna hos n\u00e5gon av Gr\u00e5bergs pojkarna.
– Jag beh\u00f6ver sinnesro, jag finns i f\u00e4huset om du vill mig n\u00e5got.
– Men sn\u00e4lla Anders samla ihop dig nu, t\u00e4nk p\u00e5 Brita och lilla Kerstin.
– Jag beh\u00f6ver en dag utan tankar och ansvar, ses\u00e5 h\u00e4mta litern nu och du Lars.
– Ja.
– Du \u00e4r en bra bror och jag vet att far har varit h\u00e5rd mot dig och jag kan ocks\u00e5 vara h\u00e5rd, f\u00f6rl\u00e5t. Vad ska du g\u00f6ra till vintern?
– Jag ska hugga \u00e5t bolaget och \u00e5t far, beh\u00f6ver du n\u00e5gon hj\u00e4lp i skogen?
– Ja, vi skulle beh\u00f6va ta ner n\u00e5gra grova granar och sedan m\u00e5ste vi ordna med veden.
– Det ordnar sig.
– Lars, jag ser att du \u00e4r sn\u00e4ll mot Anna och det \u00e4r bra, men v\u00e4nta med att skaffa barn. Det \u00e4r inte dom tiderna nu. Vi f\u00e5r se om vi klarar Kerstin till vintern.

Anders fick sin liter och gick in i f\u00e4huset.Kv\u00e4lls \u2013 och morgondaggen var den tillf\u00f6rsel av vatten Hindriksg\u00e5rden fick i september. Det vore som om gr\u00f6dorna hade stannat i v\u00e4xten och snart var frosten h\u00e4r. S\u00e4dess\u00e5dden var h\u00e4lften s\u00e5 stor som vanligt, potatisarna blev sm\u00e5 och f\u00e5, rovorna hade klarat sig skapligt, vitk\u00e5len var klen, gr\u00f6nk\u00e5len hade av n\u00e5gon anledning v\u00e4xt till sig, b\u00f6nor och \u00e4rtor var sm\u00e5 och insekts\u00e4tna, fodergr\u00e4set hade man bara slagit vid ett tillf\u00e4lle och s\u00e5 vidare.

N\u00e4r allt var upptaget och sk\u00f6rdat, f\u00f6rutom gr\u00f6nk\u00e5len som stod kvar, ins\u00e5g Anders att det skulle bli sv\u00e5rt att beh\u00e5lla alla kor, tv\u00e5 skulle kunna g\u00e5 till slakt. \u00c4lgjakten skulle kunna ge n\u00e5got, men det var h\u00f6gst os\u00e4kert, det var ont om \u00e4lg i Malungs skogarna. Till harjakt beh\u00f6ver man en hund och Hindriksg\u00e5rden var olyckligtvis utan hund sedan n\u00e5gra \u00e5r, efter det beagletiken Grynet hade drunknat sedan hon lockats ut p\u00e5 isen av n\u00e5gon anledning. Men hund kan man l\u00e5na.
Tv\u00e5 tomma silltunnor fanns det och nu blev det \u00f6verenskommet att n\u00e4tfiske skulle ske i omg\u00e5ngar fram till det att isen lade lagt sig. Det fick bli saltad g\u00e4dda, abborre och m\u00f6rt som n\u00f6dproviant.
Det skulle g\u00e5!

I slutet av oktober kom sn\u00f6n och en bit in i november var det rej\u00e4lt kallt.
Tv\u00e5 kor var slaktade, den ena kons k\u00f6tt s\u00e5lde man och den andra var nu efter styckning b\u00e5de saltad och till stora delar r\u00f6kt. Eftersom de flesta Malungs b\u00f6nderna var i samma situation som Anders s\u00e5 var f\u00f6rtj\u00e4nsten av en s\u00e5ld ko f\u00f6rsumbar, men h\u00f6et och rovorna skulle kunna r\u00e4cka till de sex kor som blev kvar.
– Vi f\u00e5r hoppas p\u00e5 en tidig v\u00e5r, sa Anders.
En \u00e4lgkalv var skjuten och skulle delas p\u00e5 tv\u00e5 g\u00e5rdar.
Tv\u00e5 grisar fanns i svinstian. En gris slaktades i god tid f\u00f6re jul.

Det blev en december med mycket sn\u00f6 och kallt var det, ofta mellan tjugo och trettio minusgrader p\u00e5 morgnarna. Som tur var s\u00e5 l\u00e5g bolagshuggningen bara en mil bort, s\u00e5 Lars \u00e5kte skidor b\u00e5de dit och hem varje dag. P\u00e5 s\u00f6ndagarna sj\u00f6ng han ofta vid h\u00f6gm\u00e4ssan

Julen kom och det blev ett nytt \u00e5r. Lilla Kerstin kr\u00f6p nu p\u00e5 golvet och fick hela tiden passas s\u00e5 att hon inte kom \u00e5t spisen.
Carin var f\u00f6r det mesta hemma hos sin f\u00e4stman Britt Per Olsson i Storbyn.
Anna h\u00f6ll ihop med Anders bror Lars och \u00e5t p\u00e5 Hindriksg\u00e5rden f\u00f6r det mesta, det bodde i Lasbetg\u00e5rden, alldeles intill Hindrikg\u00e5rden.
Hindrik var i lag med Bonjers Karin Nilsdotter och de \u00e5t allt oftare hemma Hindriksg\u00e5rden.
Kerstin Matsdotter var dotter i g\u00e5rden och var tillsammans med Gr\u00e5bergs Per Andersson, ofta matg\u00e4ster.
Marit och Ingeborg bodde stadigt hemma och v\u00e4xte s\u00e5 det knakade.
Lille Olof var alltid hungrig.
Till det Anders, Brita och sv\u00e4rmor.<\/p>\n\n\n\n

Vid ett tillf\u00e4lle i januari efter helgerna skulle femton personer utfodras i Hindrikg\u00e5rdens k\u00f6k och Anders s\u00e5g sig omkring och sa
– Med den h\u00e4r tillg\u00e5ngen p\u00e5 matg\u00e4ster efter \u00e5rhundradets s\u00e4msta sk\u00f6rd, s\u00e5 tycker jag att varje vuxen kvinna och man ska fundera \u00f6ver vad vi ska \u00e4ta i februari.
Bonjers Karin f\u00f6ll i gr\u00e5t och Gr\u00e5bergs Per fattade hum\u00f6r
– Du \u00e4r allt en stor man du Anders, som l\u00e5ser in dig p\u00e5 f\u00e4huset och dricker br\u00e4nnvin n\u00e4r det inte passar. Jag har h\u00e5llit dig med harar flera g\u00e5nger i vinter och d\u00e4rf\u00f6r tycker jag nu att storkarlen ska h\u00e5lla k\u00e4ften p\u00e5 sig.

Gr\u00e5bergs Per var tr\u00f6tt, fattig och rej\u00e4lt hungrig efter en dag i skogen och t\u00e5lde inte att bli uppfostrad mitt i maten.
Lars som k\u00e4nde sin bror Anders h\u00e4ftiga hum\u00f6r hoppade nu blixtsnabbt in framf\u00f6r Anders och h\u00e4ll fast hans armar, de bruna ekorr\u00f6gonen p\u00e5 Thors Anders Ersson var nu svarta och ur munnen kom det ramsor som fick kvinnorna i rummet att h\u00e5lla f\u00f6r \u00f6ronen. Hindrik Kerstin Matsdotter fick snabbt ut Per ur huset och man h\u00f6rde hur dom tr\u00e4tade n\u00e4r dom sakta f\u00f6rsvann i vinterm\u00f6rkret.
Sedan blev det tyst i Hindiksg\u00e5rdens k\u00f6k, f\u00f6rutom lilla Kerstins kv\u00e4vda gr\u00e5t mot sin mors br\u00f6st. Sv\u00e4rmor hade t\u00e4nt pipan och satt och puffade vid spisen.
Olof satt i Ingeborgs kn\u00e4. Ingeborg var nog den ende som tycktes upplivad av det som hade h\u00e4nt, det lyste dj\u00e4vulskap ur hennes \u00f6gon.
– Ha, ha, ha, j\u00e4vlar i det lilla snuset vad Gr\u00e5bergspojken fick br\u00e5ttom. Bra Anders, visa vem som best\u00e4mmer.
Nu fick till och med Anders lov att skratta
– Jadu Ingeborg, vad ska det bli av dig n\u00e4r du blir stor?\u00a0
– G\u00e5rdfarihandlare, jag ska bli g\u00e5rdfarihandlare.

– Hur ska du g\u00f6ra till v\u00e5ren Anders, fr\u00e5gade Brita i mitten p\u00e5 februari.
– Jag stannar hemma, folk i Bolln\u00e4strakten och h\u00e4r hemma har fullt upp med att \u00f6verleva och de som orkar tycks fara till Amerika. Det g\u00e5r inte att g\u00f6ra aff\u00e4rer som det ser ut nu.
– Det var sk\u00f6nt att h\u00f6ra, han beh\u00f6vs p\u00e5 g\u00e5rden.

Thors Anders Ersson stannade hemma, v\u00e5ren1868 hade varit k\u00e4mpigt. Med fisk och gr\u00f6t, hade man \u00f6verlevt v\u00e5ren och f\u00f6rsommaren. Brita och Anders var glada att dom klarat lilla Kerstin. De andra p\u00e5 g\u00e5rden hade ocks\u00e5 \u00f6verlevt.

Brita var handlingens kvinna. Anders kunde inte begripa varifr\u00e5n hon fick krafterna. Sj\u00e4lv hamnade han ofta i grubblerier och drog sig undan, han orkade inte alltid axla ansvaret som hemmans\u00e4gare p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden.

Lika uppspelt och glad som han blev n\u00e4r n\u00e5got gick bra eller n\u00e4r det fanns f\u00f6rhoppningar, lika bedr\u00f6vad och dystert blev han n\u00e4r allt gick emot.
Anders hade druckit p\u00e5 tok f\u00f6r mycket br\u00e4nnvin den senaste tiden och det samvetet str\u00f6dde salt i s\u00e5ren.

Det \u00e4r som om tiden har stannat och gl\u00e4djen har krupit ner i en gr\u00e5 s\u00e4ck. Marken verkar s\u00e5 mager och d\u00f6d, s\u00e5 att till och med daggmasken tros ha flytt.
\u201dVi lever i skuggans dal\u201d t\u00e4nkte Anders.
\u201dHade det inte varit f\u00f6r lillj\u00e4ntans leende, med de sm\u00e5 grynen till t\u00e4nder, s\u00e5 vet jag inte vad skulle ha gjort med mig sj\u00e4lv\u201d

Sk\u00f6rden -68 blev trots allt n\u00e5got b\u00e4ttre \u00e4n \u00e5ret f\u00f6re, men
– Allt \u00e4r ju s\u00e5 f\u00f6rbannat sm\u00e5tt, sa Anders

Precis som f\u00f6rra h\u00f6sten, s\u00e5 skulle nu de tv\u00e5 silltunnorna fyllas med fisk fr\u00e5n n\u00e4tfisket och saltas ned.
Dessutom och med anledning av den klena r\u00e5gsk\u00f6rden, s\u00e5 plockades det nu mossa och lav, b\u00e5de vitlav och sk\u00e4gglav. Svamp i m\u00e4ngder plockades ocks\u00e5, framf\u00f6rallt kosvamp, som torkades.
Av 2\/3 lav och och 1\/3 r\u00e5g s\u00e5 bakades nu br\u00f6d p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden. Blandade man i mossa s\u00e5 blev br\u00f6det segt men \u00e4tbart. Av svampen kokade man soppa.
Bl\u00e5b\u00e4r fanns det n\u00e4stan inget av, men lingon hade man lyckats skrapa ihop en ansenlig m\u00e4ngd.

– Vi g\u00e5r \u00e5ter mot en sv\u00e4ltvinter sa Anders.
– Vi klarar det, med guds hj\u00e4lp s\u00e5 klarar vi oss, svarade Brita.


Ny s\u00e4song, v\u00e5ren 1869

<\/strong>Paret p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden satt vid ny\u00e5ret och r\u00e4knade de kontanter som fanns p\u00e5 g\u00e5rden. Av den gamla f\u00f6rtj\u00e4nsten fr\u00e5n Bolln\u00e4s fanns det hundra kronor kvar, plus de hundra som Anders kallade f\u00f6r riskkapitalet. Till det hade man f\u00e5tt betalt f\u00f6r de stora granar man tagit ner p\u00e5 skogen. Allt som allt, fanns det trehundratv\u00e5 kronor.

– Jag beh\u00f6ver hundrafemtio kronor f\u00f6r att komma ig\u00e5ng igen i Bolln\u00e4s, deklarerade Anders.
– S\u00e5 l\u00e4nge bror din Lars bor p\u00e5 Lasbetg\u00e5rden och bidrar h\u00e4r hemma, s\u00e5 ska det g\u00e5, svarade Brita.

Sagt och gjort. Anders best\u00e4llde varor som han l\u00e4t skicka till Bolln\u00e4s efter \u00f6verenskommelse med Bolln\u00e4s-Lasse, som i ett brev v\u00e4lkomnade Anders med orden

\u201dV\u00e4lkommen i mars k\u00e4re broder och var du glad att du slapp el\u00e4ndesv\u00e5ren -68. Redan p\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r som du var h\u00e4r b\u00f6rjade el\u00e4ndet med att G\u00e4stgivarg\u00e5rden brann ner och efter det in p\u00e5 nya \u00e5ret i v\u00e5rtid kom det skaror med folk ned till Bolln\u00e4s, m\u00e5nga fortsatte mot Gefle, de svalt och var f\u00f6rtvivlade. M\u00e5nga av dom h\u00e4rbergerade jag h\u00e4r p\u00e5 magasinet. Som tur var s\u00e5 kom det n\u00f6dhj\u00e4lp fr\u00e5n Finland som slutligen anl\u00e4nde med \u00c5ngb\u00e5ten Warpen. S\u00e4den magasinerades hos mig och de scener jag bevittnade h\u00e4r \u00e4r om\u00f6jliga att beskriva i skrift.
Banbyggarna har nu ett lite kontor h\u00e4r i Bolln\u00e4s och tyska m\u00e4tinstrument upptar ocks\u00e5 en del av magasinsutrymmet. Dina varor \u00e4r p\u00e5 plats och i s\u00e4kert<\/em> f\u00f6rvar.
<\/em>Jag ser fram emot att \u00e5ter tr\u00e4ffa dig, en rej\u00e4l Malungs karl och vi f\u00e5r hoppas p\u00e5 bra aff\u00e4rer med goda f\u00f6rtj\u00e4nster.<\/em><\/p>\n\n\n\n

V\u00e4nligen Bolln\u00e4s- Lasse Str\u00e5hle<\/em>.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

I b\u00f6rjan av mars avgick \u00e5ter g\u00e5rdfarihandlare Thors Anders Ersson mot Bolln\u00e4s och Brita var precis som vid f\u00f6rra tillf\u00e4llet med barn. Resrutten gick som f\u00f6rra g\u00e5ngen, K\u00e4ttbo \u2013 Siljansfors \u2013 Mora \u2013 Skattungbyn \u2013 Voxnadalen och slutligen Bolln\u00e4s. Tre dagar tog det, lika som f\u00f6rra g\u00e5ngen.
Med s\u00e4cken p\u00e5 ryggen och med raska steg nerf\u00f6r L\u00e5nggatan kunde han se en v\u00e4lk\u00e4nd profil utanf\u00f6r magasinet.
– Men h\u00e4r kommer han ju livs levande, skrockade Bolln\u00e4s-Lasse. Vi g\u00e5r in och g\u00f6r klart.
– Ja, det g\u00f6r vi.
– Fan, du har blivit gammal Anders. Hur har du det?
– Vi klarade j\u00e4ntan, sa en h\u00e5l\u00f6gd och sliten Malungs karl.
– Fy f\u00f6r i helvete vilket \u00e5r vi har lagt bakom oss. F\u00f6rra \u00e5ret vid den h\u00e4r tiden f\u00f6rvandlades magasinet till fattighus och folk dog d\u00e4r dom l\u00e5g och stod.
– Ja, svarade Anders och sedan blev det tyst en l\u00e5ng stund.

– Nej, det h\u00e4r g\u00e5r inte, vi g\u00f6r v\u00e4l som f\u00f6rra g\u00e5ngen. Femtio kronor f\u00f6r magasinskostnaden, f\u00f6rra \u00e5ret bjuder jag p\u00e5. Ska du bo h\u00e4r?
– Ja.
– Bra, du vet vad som g\u00e4ller. Skriv under kontraktet nu, s\u00e5 bjuder jag p\u00e5 en sup eller kanske tv\u00e5.

Magasinsf\u00f6rest\u00e5ndaren och g\u00e5rdfarihandlaren blev sittandes inne p\u00e5 kontoret en god stund. Bolln\u00e4s-Lasse hade en f\u00f6rm\u00e5ga att b\u00e5de vara l\u00e4ttsam och allvarlig i en blandning som Anders trivdes med.
Anders visste samtidigt att omsorgen om Anders inte bara var kamratlig, den var aff\u00e4rsm\u00e4ssigt betingad ocks\u00e5.
– Nej, jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig, det \u00e4r en dag i morgon ocks\u00e5 s\u00e5 Anders, han tog sedan trappen upp till sovsalen p\u00e5 magasinets \u00f6verv\u00e5ning.

Det var torsdag den 9 mars, d\u00e5 Anders \u00e5terigen var p\u00e5 v\u00e4garna med varor p\u00e5 sin l\u00e5nade k\u00e4lke. Det var m\u00e4rkligt tyst p\u00e5 bygden, de han m\u00f6tte var
avmagrade och s\u00e5g fattigt h\u00e5gl\u00f6sa ut. \u201dVad ska det h\u00e4r bli\u201d t\u00e4nkte Anders.

Veckor kom och gick. Anders satt i magasinet och gick sm\u00e5tt \u00f6verraskad igenom kassaboken. Det var en sk\u00f6n och varm majdag, d\u00e5 solen lyste in i magasinet och p\u00e5 Bolln\u00e4sborna som var ute och flanerade.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 ska vi se:
– Segersta, Pigan Marta i Fj\u00e4rdingmans, en kappa p\u00e5 avbetalning, contant 7 kr.
– Segersta, Anders P\u00e4rsson, 4 alnar bommulstyg, contant 1,69 kr.
– \u00c4nkan Marta P\u00e4rsdotter, kappa p\u00e5 avbetalning, contant 11 kr.
– Heden, Skomakaren Hellqvist, v\u00e4f och julkl\u00e4, contant 6 kr
– Hamre, P\u00e4r Hindriksson, tr\u00f6ja, contant 4 kr.
– Bj\u00f6rktj\u00e4ra, Nils Engvall, tr\u00f6ja och 1 \u00bc aln f\u00f6rkl\u00e4tyg, contant 5,50 kr.
– B\u00f6le, Lars Hansson, 2 tr\u00f6jor, contant 8,50 kr.
– B\u00f6le, Torparen Anders Olsson, 2 l\u00e5ng halsdukar, contant 1,58 kr
– Granbo, Pigan Anna Ersdotter, 1 j\u00e4rtev\u00e4rmare, contant 2,25 kr.
– Granbo, Lars Olsson genom dr\u00e4ngen, 3 aln kl\u00e4de, contant 10 kr.

Sedan kom Anders till J\u00e4rfs\u00f6 och i kassaboken syns det tydligt att aff\u00e4rerna tar fart p\u00e5 riktigt.
I J\u00e4rfs\u00f6 g\u00f6rs det aff\u00e4rer, bra aff\u00e4rer med:

– Prostg\u00e5rden
– Snickaren Jon Persson
– Stene mj\u00f6lnaren Pettersson
– Torparen Erik Persson
– A Forsmans dotter Anna
– Nybyggaren Per Ersson
– Bonden Hans Larsson
– M.fl.<\/p>\n\n\n\n

Efter genomg\u00e5ngen av kassaboken best\u00e4mde sig Anders f\u00f6r att ta sig hem\u00e5t till Malung.
F\u00f6rtj\u00e4nsten hade varit bra och att han skulle tillbaka till h\u00f6sten stod redan klart.

I slutet av maj klev Thors Anders \u00e5ter in i Hindrikg\u00e5rdens k\u00f6k och Brita s\u00e5g p\u00e5 honom med oro.
– Du \u00e4r hemma tidigt, hur \u00e4r det?
– Det har g\u00e5tt bra, b\u00e4ttre \u00e4n f\u00f6rra g\u00e5ngen.
– Vad s\u00e4ger du, har det g\u00e5tt bra?

– Var har vi j\u00e4ntan d\u00e5? Jamen, d\u00e4r \u00e4r hon ju och full fart ser jag.
– Ja, hon gick ett par veckor efter det att Anders hade \u00e5kt.
– Kom till far d\u00e5. \u00c5 hej och h\u00e5 vilken fin Kerstin jag har. Lite mat \u00f6nskar jag och sedan ska jag tv\u00e4tta av mig.

Anders var p\u00e5 ett str\u00e5lande hum\u00f6r och till och med sv\u00e4rmor var sp\u00e4nd p\u00e5 att h\u00f6ra mera om f\u00f6rtj\u00e4nsten, n\u00e4r han nu \u00e5ter hade varit ute och \u201dnasat kjoltyg p\u00e5 skogen\u201d. Marit, Ingeborg och Olof var lika f\u00f6rv\u00e4ntansfulla dom.

– D\u00e5 ska vi se, sa Anders och b\u00f6rjade gr\u00e4va innanf\u00f6r fodret p\u00e5 skinnrocken.
Kronor och \u00f6ren staplades p\u00e5 k\u00f6ksbordet och sedan kom en hel del sedlar.
Brita skrattade och sa
– Inte visste jag att jag var gift med en s\u00e5dan fin herre och aff\u00e4rsman.
– Jod\u00e5 Brita, det \u00e4r inte utan att man vill sp\u00e4nna lite extra i h\u00e4ngslena. Alla r\u00e4kningarna \u00e4r betalda och om jag har r\u00e4knat r\u00e4tt s\u00e5 finns h\u00e4r fyrahundrafjorton kronor och till det har jag att fodra en hel del skulder.
– Tack gode gud och n\u00e5dig herre, sa sv\u00e4rmor och tillade, h\u00e4r ska firas, nu blir det kaffe p\u00e5 nya b\u00f6nor.

Marit och Ingeborg tog p\u00e5 pengarna, samtidigt som dom s\u00e5g p\u00e5 Anders.
– F\u00f6rsiktigt nu, sa att inte slantarna hamnar p\u00e5 golvet.
Olof sm\u00f6g upp i Anders kn\u00e4 och d\u00e4r blev han sittandes och s\u00e5g and\u00e4ktigt p\u00e5 n\u00e4r g\u00e5rdfarihandlaren s\u00f6rplade det heta kaffet fr\u00e5n sitt fat.

Hindrikg\u00e5rden hade bara p\u00e5 n\u00e5gra timmar bytt skepnad. Korna tycktes fetare \u00e4n n\u00e5gonsin, h\u00e4sten verkade vara i bra kondition. H\u00f6nsen v\u00e4rpte som aldrig f\u00f6rr och den magra jorden gav l\u00f6ften om digra sk\u00f6rdar. Till och med grisen s\u00e5g slaktf\u00e4rdig ut.

Nyheten om Anders n\u00e5got \u00f6verraskande framg\u00e5ngar i Bolln\u00e4strakten spred sig snabbare \u00e4n vinden. P\u00e5 kv\u00e4llen var det fullt i k\u00f6ket av Hindrik-folk med sina respektive. Till och med Gr\u00e5bergs Per var n\u00e4rvarande och log brett n\u00e4r han nickade \u00e5t Anders h\u00e5ll.
– Vi gl\u00f6mmer det som h\u00e4nde sist, eller hur Anders
– Jag \u00e4r inte l\u00e5ngsint, men gl\u00f6mmer det g\u00f6r jag aldrig, svarade Anders, samtidigt som han hade sv\u00e5rt f\u00f6r att h\u00e5lla sig f\u00f6r skratt.
Ingeborg fyllde i med
– S\u00e5 g\u00e5r det n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4tta sig p\u00e5 Thors Anders Ersson, jag hoppas att Gr\u00e5bergarn har l\u00e4rt sig en l\u00e4xa.
Nu exploderade k\u00f6ket i ett unisont gapskratt. Den enda som gr\u00e4t var lilla Kerstin, som aldrig hade h\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga h\u00f6gljudda skratt p\u00e5 en g\u00e5ng.

Hindrikg\u00e5rden var inte den fattigaste g\u00e5rden p\u00e5 bygden, inte en av de rikaste heller. Det var en g\u00e5rd bland m\u00e5nga andra och med liknande utmaningar.
P\u00e5 somrarna sov barnen och de halvvuxna p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen, p\u00e5 vintern sov alla nere. Brita och Anders sov i utdragssoffan, Sv\u00e4rmor b\u00e4ddade en mindre soffa \u00e5t sig sj\u00e4lv varje kv\u00e4ll, hon satt n\u00e4stan, d\u00e4r hon sov. De \u00f6vriga l\u00e5g p\u00e5 golvet.

Gr\u00f6t varje morgon och ibland \u00e4gg, n\u00e4r det fanns gott om dom. Till det ofta ett r\u00e5gbr\u00f6d med sm\u00f6r. Till middagen var det n\u00e4stan alltid potatis och till det var det oftast det som fanns tillg\u00e4ngligt, fisk, r\u00f6kt k\u00f6tt, n\u00e5gon hare ibland och s\u00e5 vidare.
Pannkakor med syltade lingon ibland och det h\u00e4nde allt som oftast att det bara serverades potatis och lingon, eller med n\u00e5gon s\u00e5s till. Mj\u00f6lk och sm\u00f6r fanns det alltid.

Efter huvudm\u00e5let mitt p\u00e5 dagen hade sv\u00e4rmor Britta Olsdotter som vana att l\u00e4sa h\u00f6gt ur bibeln.

Frambringe vattnet<\/em> ett vimmel av levande varelser; flyge och f\u00e5glar \u00f6ver jorden under himmelens f\u00e4ste.
<\/em>Genesis 1:2<\/strong>

Det som \u00e4r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i n\u00e5gon r\u00e4kning.
<\/em>Predikaren 1:15<\/strong>

Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, ja, bleve med ett stift av j\u00e4rn och med bly f\u00f6r evig tid inpr\u00e4glade i klippan.
<\/em>Job 19:23-24<\/strong>

Om man icke slippar eggen, n\u00e4r ett j\u00e4rn har blivit sl\u00f6tt,
s\u00e5 m\u00e5ste man anstr\u00e4nga krafterna dess mer;
och vishet \u00e4r att allt p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt.
<\/em>Predikaren 10:10

<\/strong>N\u00e4r Brita och Anders var yngre och f\u00e4stfolk, s\u00e5 tyckte Anders att rabblandet av bibelcitat var en pl\u00e5ga. Nu satt han godmodigt och lyssnade p\u00e5 sv\u00e4rmor och fann ett n\u00f6je i det. Brita satt med Kerstin i kn\u00e4et och Marit, Ingeborg och Olof syntes ha f\u00e5tt l\u00f6ss p\u00e5 blindtarmen och hade d\u00e4rf\u00f6r sv\u00e5rt att sitta still.

Husf\u00f6rh\u00f6ren var en pl\u00e5ga, men p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden kom de flesta undan anm\u00e4rkningar och uppmaningar tack vare sv\u00e4rmors n\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llande till gud. \u201dGud ske lov\u201d brukade Ingeborg s\u00e4ga n\u00e4r husf\u00f6rh\u00f6ret var \u00f6ver och pr\u00e4sten Thunblad med f\u00f6lje hade l\u00e4mnat g\u00e5rden.

Vid rensning av land, potatiss\u00e4ttning, potatisupptagning eller vid h\u00f6sk\u00f6rd var alla med. Till och med lilla Kerstin var med, hon satt p\u00e5 mor Britas rygg, invirad i ett tygstycke.
Mj\u00f6lkningen sk\u00f6tte Marit och Ingeborg. Sv\u00e4rmor k\u00e4rnade mj\u00f6lken till sm\u00f6r och Brita brukade koka misu (messm\u00f6r) och sk\u00f6tte all bakning.
Anders s\u00e5g till h\u00e4sten n\u00e4r han var hemma och olika \u00e5tg\u00e4rder som beh\u00f6vdes p\u00e5 byggnaderna. Den h\u00e4r sommaren snickrade han p\u00e5 ett k\u00f6ksbord och en liten barns\u00e4ng. Tidiga mornar, eller innan skymning s\u00e5 metade han, satte ut l\u00e5ngkrok och vittjade mj\u00e4rden. Det fanns n\u00e5got att g\u00f6ra hela tiden och n\u00e4r det precis s\u00e5g ut att kunna bli ledigt en stund, s\u00e5 var det vanligt att man fick hugga i vid n\u00e5gon granng\u00e5rd.

Anders trivdes p\u00e5 sommaren, att sitta p\u00e5 en stubbe och ta ett pipstopp, vifta bort n\u00e5gon n\u00e4rg\u00e5ngen fluga, munhuggas lite med n\u00e5gon som passerade, ja, d\u00e5 trivdes han.
Den h\u00e4r sommaren hade det infunnit sig ett lugn p\u00e5 Hindriksg\u00e5rden, \u00e4ntligen.



H\u00f6sten, vintern 1869-70

<\/strong>Allt var i ordning p\u00e5 g\u00e5rden och Anders f\u00f6rberedde sig f\u00f6r att \u00e5ter \u00e5ka till Bolln\u00e4s. En kv\u00e4ll s\u00e5 knackade det p\u00e5 d\u00f6rren.
– God dag i stugan, har ni plats f\u00f6r en karl som ska ut i aff\u00e4rer.
Det var Enders Lars Larsson fr\u00e5n Grims\u00e5ker som kom p\u00e5 ett \u00f6verraskande bes\u00f6k.
– Kom in du Lars i v\u00e5r enkla boning, f\u00e5r vi bjuda p\u00e5 n\u00e5got?
– Tja, finns det en kaffet\u00e5r s\u00e5 tackar jag inte nej.
– D\u00e5 f\u00e5r det bli kaffe. Brita ordnar du med kaffet, s\u00e5 f\u00e5r vi h\u00f6ra vad Lars har p\u00e5 hj\u00e4rtat.
– Jo, jag ska strax ge mig iv\u00e4g och har t\u00e4nkt mig att \u00e5ka ner mot Nyk\u00f6ping.
– Det verkar sp\u00e4nnande.
– Var inte Anders till Gefle i v\u00e5ras. Jag h\u00f6rde n\u00e5got s\u00e5dant rykte p\u00e5 byn.
– Nej, jag har aldrig varit till Gefle, utan jag utg\u00e5r fr\u00e5n Bolln\u00e4s, hurs\u00e5?
– Har Anders h\u00f6rt?
– Om vad d\u00e5?
– Gefle brann ner i somras.
– Brann Gefle ner?
– Ja, hela staden \u00e4r nedbrunnen och \u00e5tta tusen personer st\u00e5r utan hem.
– Det var det dj\u00e4vligaste, sa Anders och kastade snabbt en blick mot sv\u00e4rmor som inte l\u00e5tsades h\u00f6ra. Jaha, jag undrar hur det kan p\u00e5verka mina aff\u00e4rer i Bolln\u00e4s?
– Det \u00e4r nog ingen fara sa Enders Lars.

Det blev en timme i septemberkv\u00e4llen, d\u00e4r de b\u00e5da g\u00e5rdfarihandlarna som \u00e4ven kallades kramare, drack kaffe och gav varandra lite tips om olika varor som var aktuella och popul\u00e4ra.

Brita \u00e4r h\u00f6ggravid och vankar st\u00f6nande omkring i k\u00f6ket.
– Nej, nu vill jag f\u00f6da. Jag \u00e4r ju alldeles of\u00e4rdig och inte till n\u00e5gon nytta.
– Brita f\u00e5r s\u00e4ga till flickorna att dom ser efter Kerstin och g\u00f6r dina vanliga sysslor, vila nu.

Den 24 september p\u00e5 kv\u00e4llen st\u00e5r Thors Anders Ersson ute vid Hindriksg\u00e5rden och h\u00f6r ett g\u00e4llt barnskrik inifr\u00e5n k\u00f6ket. Han vill genast g\u00e5 in, men vet att kvinnorna vill g\u00f6ra allt klart f\u00f6rst, innan han f\u00e5r komma in. Han vankar av och an, \u201dmen sn\u00e4lla n\u00e5gon t\u00e4nker han, blir dom aldrig klara, det har v\u00e4l inte h\u00e4nt Brita n\u00e5got?\u201d

– Nu kan du komma in Anders.

Britta l\u00e5g med den lille sonen p\u00e5 br\u00f6stet och lilla Kerstin str\u00f6k honom \u00f6ver huvudet. Thors Erik Andersson var f\u00f6dd.

Tv\u00e5 veckor senare \u00e5kte Anders \u00e5ter till Bolln\u00e4s.

V\u00e4l framme i Bolln\u00e4s s\u00e5 hyrde Anders en h\u00e4st med vagn och n\u00e4r han lastade varorna ur magasinet, s\u00e5 stod Bolln\u00e4s-Lasse utanf\u00f6r och skrattade, samtidigt som han drog i mustascherna.
– Jas\u00e5, det blir ingen k\u00e4lke till Stockbo i \u00e5r, ser jag
– Det blir aldrig mer en k\u00e4lke till Stockbo, sa Anders, och hoppade upp p\u00e5 vagnen, tog t\u00f6mmarna och smackade \u00e5t h\u00e4sten. S\u00e5ja, nu \u00e5ker vi till Ljusdal
– Sehr gut, sehr gut, sa en av de tyska baningenj\u00f6rerna som ocks\u00e5 hade sina grejer i magasinet.

Han passerade det nya g\u00e4stgiveriet som Pehr Larsson hade byggt upp efter den olycksalige branden tv\u00e5 \u00e5r tidigare.
Ljusnan fl\u00f6t lugnt och stilla vid hans h\u00f6gra sida, luften var h\u00f6g och klar.
Anders k\u00e4nde i hela kroppen, att det \u00e4r nu det b\u00f6rjar p\u00e5 riktigt.
Han stannade i J\u00e4rfs\u00f6 f\u00f6r att \u00e4ta och inne d\u00e4r p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden h\u00f6rde han n\u00e5gon ropa
– \u00c4r det Thors Anders som \u00e4r tillbaka?
– Ja, det \u00e4r jag i egen h\u00f6g person, vad kan jag hj\u00e4lpa dig med?

Det visade sig vara bonden Hans Larsson som han hade gjort aff\u00e4rer med i v\u00e5ras.
– Jag skulle vilja se vad Anders har att s\u00e4lja den h\u00e4r g\u00e5ngen.
– Hela k\u00e4rran \u00e4r full i saker som ingen kan undvara. \u00c4r det n\u00e5got s\u00e4rskilt hemmans\u00e4gare Larsson t\u00e4nker p\u00e5?
– Jag skulle beh\u00f6va ett par skeppsskrapor, en halmstacksknifv och tv\u00e5 skyffelblad.
-Jajam\u00e4n, det ordnar jag, nyligen best\u00e4llt fr\u00e5n Stridsberg & Bi\u00f6rk i Trollh\u00e4ttan Ska inte en s\u00e5dan fin herre ha en fin snusdosa i m\u00e4ssing fr\u00e5n Skultuna bruk?
– Ja k\u00f6r i vind, jag \u00e4r p\u00e5 ett s\u00e4rskilt gott hum\u00f6r idag.

Anders satte sig p\u00e5 h\u00e4stk\u00e4rran och tog fram sin bruna kassabok och en pennstump, f\u00e5 se nu, J\u00e4rfs\u00f6, bonden Hans Larsson \u2026  Contant 25 kr.

– N\u00e4r \u00e4r Anders tillbaka?
– Jag har t\u00e4nkt att vara i Ljusdalstrakten i en vecka. S\u00e5 om en vecka st\u00e5r jag h\u00e4r igen och \u00e4r hungrig p\u00e5 mat och aff\u00e4rer.
– Bra, d\u00e5 ska jag se till att f\u00e5 hit lite gubbar och k\u00e4rringar.
– Utm\u00e4rkt, d\u00e5 ses vi.

Tv\u00e5 timmar senare var han i Ljusdal. Nu ville Anders ha en plats f\u00f6r h\u00e4sten och honom sj\u00e4lv. Han stannade en k\u00f6rkarl och fr\u00e5gade
– Finns det n\u00e5gon plats f\u00f6r mig och h\u00e4sten \u00f6ver natten i n\u00e4rheten?
– Han kan ligga p\u00e5 tinget.
– P\u00e5 tinget?
– Ja det ligger en g\u00e5rd i \u00c5kersta vid Kyrksj\u00f6n, han ser det n\u00e4r han kommer dit.

G\u00e4stgivarg\u00e5rden hade till och fr\u00e5n anv\u00e4nts som tingshus och kallades d\u00e4rf\u00f6r i folkmun f\u00f6r \u201dtinget\u201d.
F\u00f6r en krona \u00f6vernattade Anders och k\u00e4rran l\u00e5stes in. H\u00e4sten gick in i spiltan och fick b\u00e5de h\u00f6 och havre.
\u201dJag ska koncentrera mig p\u00e5 storb\u00f6ndernas g\u00e5rdar, d\u00e4r finns det gott om folk och bonden sj\u00e4lv \u00e4r f\u00f6rm\u00f6gen\u201d hann Anders t\u00e4nka innan han somnade gott.
Det fanns stora bondg\u00e5rdar i H\u00e4lsingland, riktigt stora och Hindrikg\u00e5rden kunde i j\u00e4mf\u00f6relse betraktas som ett litet torp. Bonden och hans familj hade oftast blivit rika p\u00e5 linodling och dess beredning, samt enorma skogsarealer.

Tidigt var han p\u00e5 benen och f\u00e4rden gick till den stora g\u00e5rden Kils i Storhaga.
Anders med sitt stora lass m\u00f6ttes av g\u00e5rdens barn, g\u00e5rdens dr\u00e4ngar och pigor. Efter en stund kommer hemmans\u00e4gare sj\u00e4lv ut p\u00e5 trappan och s\u00e4ger
– Jaha, vad har vi h\u00e4r d\u00e5.
– Jag har allt vad ett modernt hush\u00e5ll beh\u00f6ver, svarar Anders.
– Ta av filten, s\u00e5 jag f\u00e5r se vad som g\u00f6mmer sig. Har han pistol?
– Nej, men jag har kniv.
– S\u00e5 han menar att han sitter ute p\u00e5 H\u00e4lsingeskogarna p\u00e5 allt som han ska leva p\u00e5 resten av \u00e5ret, utan att vara bev\u00e4pnad? Dalfolket \u00e4r duktiga att arbeta, men jag m\u00e5 d\u00e5 s\u00e4ga att dom verkar lite korkade?
Anders hamnade i f\u00f6rsvar och sa.
– Jag gjorde d\u00e5 en bra f\u00f6rtj\u00e4nst i v\u00e5ras.
– Jag \u00e4r inte intresserad av att h\u00f6ra n\u00e5gra skr\u00f6nor om f\u00f6rtj\u00e4nster under tretusen kronor. Men jag ska hj\u00e4lpa dig p\u00e5 traven, din kramare.

Anders skrev i kassaboken samtidigt som varor packades upp och f\u00f6revisades, det var fullt med folk kring k\u00e4rran.
Det k\u00f6ptes stocks\u00e5gar, spadar, olika sorters kl\u00e4tyg i m\u00e5nga alnar, rullgardinsbeslag, en trearmars ljusstake och en kappa.
Pistolf\u00f6respr\u00e5karen fr\u00e5n Kils g\u00e5rd i Storhaga tog Anders i hand och sa
– Det var ett sant n\u00f6je att g\u00f6ra aff\u00e4rer med dig, han hade mycket fina varor. Jag \u00f6nskar han goda aff\u00e4rer p\u00e5 f\u00e4rden.
– Tack och hej.

N\u00e4r Anders kom ut p\u00e5 skogen stannade han och h\u00e4mtade andan och nyfiket \u00f6ppnade han kassaboken, det visade sig att han hade s\u00e5lt varor f\u00f6r sjuttiofem kronor.

Nu hade han Oppig\u00e5rden i Letsbo i sikte, d\u00e4r ska n\u00e4mndemannen Sven Johansson bo. Vid ankomst m\u00e4rkte Anders att n\u00e4mndemannen saknade bondens direkta spr\u00e5k. Lite h\u00f6gdraget unders\u00f6ktes varorna.
– Ja hustrun och jag har behov av en hel av det g\u00e5rdfarihandlaren \u00e5ker omkring med. Jag g\u00e5r in och h\u00e4mtar henne.
– Utm\u00e4rkt sa Anders och f\u00f6rs\u00f6kte beh\u00e5lla lugnet och v\u00e4rdigheten.
– Gud vad roligt sa hustrun, \u00e4ntligen h\u00e4nder det n\u00e5got. Har Sven pl\u00e5nboken med sig?
N\u00e4r aff\u00e4rerna var avklarade sa hustrun
– Kom in vetja, s\u00e5 ska han f\u00e5 se vad fint Hinriks-Olle och Anders \u00c4del m\u00e5lat g\u00e5rdens v\u00e4ggar och tak.
Anders stod bara och gapade, han hade aldrig varit in i en s\u00e5dan stor g\u00e5rd tidigare. Lite besv\u00e4rad men \u00f6verv\u00e4ldigad avslutade Anders bes\u00f6ket med
– Jo men tack d\u00e5.

Paret p\u00e5 Oppisg\u00e5rden k\u00f6pte varor f\u00f6r sextiosju kronor och Anders uppt\u00e4ckte lite till sin f\u00f6rv\u00e5ning att han visslade p\u00e5 v\u00e4gen till n\u00e4sta m\u00e5l.

Nu bar det av mot J\u00e4rfs\u00f6 och det stora hemmanet Steneg\u00e5rd, d\u00e4r ska det tydligen bo en riksdagsman.

Julius Brun stod p\u00e5 farstukvisten och r\u00f6kte pipa n\u00e4r Anders sv\u00e4ngde in p\u00e5 g\u00e5rdsplanen
– Engelsk tobak, s\u00e5 f\u00f6rbannat gott. Ta fram tobakspungen, s\u00e5 ska han f\u00e5 en n\u00e4ve. Dalkarl, va?
– Ja, jag \u00e4r fr\u00e5n Malung, svarade Anders artigt.
– F\u00f6rbannat duktigt folk. Har han skinnvaror med sig?
– Det jag har \u00e4r n\u00e5gra handskar i skinn.
– F\u00e5 se, hmmm, jag tar tre par. V\u00e4nta lite, jag h\u00e4mtar dr\u00e4ngen s\u00e5 f\u00e5r vi h\u00f6ra om g\u00e5rden beh\u00f6ver n\u00e5gra verktyg. Vad s\u00e4ger P\u00e4r, ska jag k\u00f6pa n\u00e5gra stocks\u00e5gar? spadar? veds\u00e5gar? Men sn\u00e4lla karl, svara d\u00e5.
– Ja, vi beh\u00f6ver allt vad herrn har n\u00e4mnt.
– Ses\u00e5, plocka p\u00e5 dig vad g\u00e5rden beh\u00f6ver.
– Har m\u00f6jligtvis kramaren fr\u00e5n Malung en ciggarknifv.
– Ja, jag har ciggarknifvar.
– Jaha, det var v\u00e4l allt. Tack f\u00f6r idag och h\u00e4lsa Malung s\u00e5 gott fr\u00e5n riksdagsmannen Julius Brun.

Str\u00e5lande tider, den fryntlige riksdagsmannen k\u00f6pte varor f\u00f6r femtiotre kronor.

\u201dJag hinner en g\u00e5rd till, sedan m\u00e5ste jag ner till magasinet och Bolln\u00e4s-Lasse\u201d t\u00e4nkte Anders, som i bakhuvet ocks\u00e5 hade pistoluppmaningen i f\u00e4rskt minne. Han hade gott om pengar i skinnrocken.
F\u00e4rden gick mot Stene och g\u00e5rden Kristofers.

Det blev goda aff\u00e4rer \u00e4ven d\u00e4r och hemmans\u00e4garen n\u00e4mnde dessutom att Thors Anders var v\u00e4ntad. \u201dHur visste han att jag var i trakten\u201d t\u00e4nkte Anders.

Vid magasinet i Bolln\u00e4s tog Lasse emot
– Hemma efter tv\u00e5 dagar, b\u00f6rjar Thors Anders tappa stilen?
– Nejd\u00e5, men jag vill inte ha s\u00e5 mycket pengar p\u00e5 mig ute p\u00e5 skogen.
– Har han slagit i huvudet karl? F\u00f6lj med in, h\u00e4r kan vi inte st\u00e5 och prata pengar, ber\u00e4tta nu Anders.

Och Anders ber\u00e4ttade om sina bes\u00f6k och de goda aff\u00e4rerna vid de stora g\u00e5rdarna.
– Sa han pistol? Ja j\u00e4vlar, ha, ha, ha.

Anders tog en dag ledigt efter en god natts s\u00f6mn.
– Idag bjuder jag p\u00e5 mat, sa han till Bolln\u00e4s-Lasse.
– Hur mycket blir jag skyldig, svarade Lasse
– Men h\u00f6r han inte vad jag s\u00e4ger, jag bjuder.
– S\u00e5 inga gentj\u00e4nster, d\u00e5?
– Nej kom nu f\u00f6rest\u00e5ndaren, s\u00e5 \u00e4ter vi.

Pehr Larsson hade verkligen byggt ett fint v\u00e4rdshus och n\u00e4r Anders och Lasse klev in s\u00e5 st\u00f6tte dom ihop med g\u00e4stgivaren sj\u00e4lv.
– Goddag, goddag och det h\u00e4r \u00e4r Thors Anders Ersson fr\u00e5n Malung f\u00f6rst\u00e5r jag?
– Det st\u00e4mmer.
– Jag har h\u00f6rt mycket gott om dig. Bor du kvar p\u00e5 magasinet?
– Ja, jag bor kvar, tills jag hittar n\u00e5got annat.
– Hittar n\u00e5got annat? Nu ska han inte vara en dum pojk, jag ordnar s\u00e5 att han kan bo h\u00e4r g\u00e4stgivarg\u00e5rden till ett bra pris fram till f\u00f6rsta maj. Ska vi s\u00e4ga hundratjugo kronor och d\u00e5 f\u00e5r han dessutom gr\u00f6t p\u00e5 morgonen. Han m\u00e5ste ju bo som folk om det ska kunna bli en handelsman av han, eller hur?
– Jo, men det \u00e4r mycket pengar.
– D\u00e5 s\u00e4ger vi hundratio, h\u00e4r har han n\u00e4ven.

Anders och Lasse gick m\u00e4tta och bel\u00e5tna mot magasinet.
– Har han r\u00e4knat fingrarna.
– R\u00e4knat fingrarna?
– Anders du har ju f\u00f6r fan tagit Bolln\u00e4s rikaste man i n\u00e4ven, har han alla fem kvar?
– Ja.
– Det \u00e4r Pehr Larsson och Collini som sl\u00e5ss om herrav\u00e4ldet h\u00e4r p\u00e5 socknen, sluga som fan och nu vill Pehr att j\u00e4rnbanan och stationshuset ska byggas p\u00e5 hans mark och s\u00e5 ser det ut att bli. Collini d\u00e4remot k\u00f6per upp all mark d\u00e4r han kommer \u00e5t. Vi \u00e4r sm\u00e5handlare Anders, sm\u00e5handlare.

Anders trivdes bra p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden, uts\u00f6vd kunde han \u00e4ta en rej\u00e4l frukost, \u00e5tminstone varje g\u00e5ng han var \u201dhemma\u201d i Bolln\u00e4s.
Aff\u00e4rerna gick bra och dagarna innan jul kunde han r\u00e4kna sina kontanter till niohundratv\u00e5 kronor. Han hade best\u00e4llt mer varor och en del hade redan anl\u00e4nt. Anders var n\u00f6jd och andades tillf\u00f6rsikt, om det inte vore f\u00f6r det som nu skulle h\u00e4nda \u2026

Anders satt p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden och v\u00e4ntade ut julen, han s\u00e5g framf\u00f6r sig hur Brita och barnen, sv\u00e4rmor, Marit, Ingeborg, Olof och hans bror Lars Ersson med sin nyblivna hustru Anna Matsdotter gav sig iv\u00e4g till julottan.
Hur dom skar tunna skivor av julgrisen och hur brodern Lars slafsade n\u00e4r han tog sig an de goda grisf\u00f6tterna.

Dagen efter juldagen satt \u00e5ter Anders p\u00e5 sin k\u00e4rra och h\u00e4sten drog frustande norrut. Det var en fin dag, tyst och stilla och Anders satt liksom i tankar i n\u00e4rheten av W\u00e4xsj\u00f6 n\u00e4r en kvinna kommer rusande \u00f6ver ett g\u00e4rde och skriker i h\u00f6gan sky
– Hj\u00e4lp, hj\u00e4lp, husbonden har gjort illa mig.

Ingen huvudsjal, tunt kl\u00e4dd och i bara strumpor rusar hon mot Anders, som f\u00e5r stopp p\u00e5 h\u00e4sten. G\u00e5rden ser man p\u00e5 h\u00e5ll och det ser ut som om n\u00e5gon st\u00e5r utanf\u00f6r och viftar med armarna.
– Ta mig h\u00e4rifr\u00e5n, skriker den unga flickan och som Anders nu k\u00e4nner igen som pigan Britta Hansdotter.
– Hur \u00e4r det fatt?
I samma stund ser Anders att pigan bl\u00f6der kraftigt fr\u00e5n underlivet och att hon har f\u00e4rgat sn\u00f6n d\u00e4r hon  farit fram.
Anders tar snabbt fram n\u00e5gra filtar d\u00e4r Britta kan sitta och kastar \u00f6ver henne ytterliga n\u00e5gra filtar.
Det \u00e4r inte l\u00e5ngt till Bolln\u00e4s, men nu \u00e4r det br\u00e5ttom och av n\u00f6dv\u00e4ndigheter har f\u00e4rden g\u00e5tt \u00f6ver fr\u00e5n skritt till galopp.
– H\u00e5ll i dig Britta, skriker Anders.

Utanf\u00f6r magasinet st\u00e5r Bolln\u00e4s-Lasse som vanligt och suger p\u00e5 sin pipa, n\u00e4r ekipaget med Anders och Britta anl\u00e4nder, det ryker om h\u00e4sten.
– F\u00f6r i helvete Lasse, f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 hit en doktor, fort som fan.
– Men j\u00e4vlar, b\u00e4r in j\u00e4ntan s\u00e5 springer jag efter doktorn.
Anders b\u00e4r varligt in Britta och l\u00e4gger henne p\u00e5 en madrass. Hon \u00e4r blek och yrar om att \u201dhan kom in, men hon ville inte och att han gjorde det \u00e4nd\u00e5\u201d
– Lugn Britta, snart kommer doktorn.

Efter en timme kommer Lasse med doktorn, som \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n nykter. Britta \u00e4r nu \u00e4nnu blekare och har tystnat. \u201dHon m\u00e5ste ha mistat mycket blod\u201d t\u00e4nker Anders, som reagerar med ilska n\u00e4r doktorn dyker upp full.

Tv\u00e5 lyktor t\u00e4nds och doktorn unders\u00f6ker snabbt Britta.
– Hon m\u00e5ste sys, annars f\u00f6rbl\u00f6der hon.
Doktorn dr\u00e4nker in en n\u00e4sduk i eter och Britta somnar. Hon blev nu dessb\u00e4ttre sydd av en doktor som snabbt hade nyktrat till.
– Jag vill att n\u00e5gon av er stannar hos henne tills hon vaknar och hela natten. Det \u00e4r inte bara de fysiska skadorna som kommer att pl\u00e5ga henne. Det b\u00f6r g\u00e5 bra med henne. H\u00e5ll henne under uppsikt i n\u00e5gra dagar.
Britta vaknar redan efter en timme och j\u00e4mrar sig. N\u00e4r hon f\u00e5r se Anders s\u00e4ger hon.
– Tack.
– F\u00f6rs\u00f6k att sova nu Britta, s\u00e5 f\u00e5r vi prata mer i morgon.

Anders och Lasse sitter inne p\u00e5 magasinskontoret och tittar p\u00e5 varandra.
– Det var v\u00e4l en j\u00e4vla tur, att Anders kom s\u00e5 precis.
– Ja, jag hade knappt sett en m\u00e4nniska, innan allt det h\u00e4r h\u00e4nde. Har han en skv\u00e4tt?
– Lasse h\u00e4llde upp ett dricksglas med br\u00e4nnvin och tillade, drick upp det h\u00e4r nu, sedan g\u00e5r Anders och l\u00e4gger sig. Sedan f\u00e5r vi se hur det ser ut i morgon bitti. Jag kommer att vara h\u00e4r.

Anders vaknade av att Britta gr\u00e4t, hon gr\u00e4t s\u00e5 hon skakade.
– Det g\u00f6r s\u00e5 ont, j\u00e4mrade hon sig.
– Vi har ingen eter, men Britta ska f\u00e5 lite br\u00e4nnvin.
– Jag vill inte ha n\u00e5got br\u00e4nnvin.
– Du m\u00e5ste Britta, om hon ska klara dagen.

Anders s\u00e5g till att ge Britta br\u00e4nnvin, s\u00e5 fort hon klagade \u00f6ver sm\u00e4rtorna, men mest sov hon. Det blev kv\u00e4ll igen och Anders fr\u00e5gade Britta.
– Hur gammal \u00e4r Britta?
– Fjorton \u00e5r.
– Varifr\u00e5n kommer hon?
– Orsa och min bror \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4r, p\u00e5 g\u00e5rden menar jag.
– \u00c4r din bror d\u00e4r?
. Ja, Erik \u00e4r kvar.

\u201dHerregud\u201d t\u00e4nkte Anders, \u201ddet h\u00e4r \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n slut\u201d.

Anders ber\u00e4ttade hela situationen f\u00f6r Bolln\u00e4s-Lasse som sa.
– Vi m\u00e5ste dit direkt i morgon bitti, innan bonnfan sl\u00e5r ihj\u00e4l pojken. Sedan m\u00e5ste vi f\u00e5 hit Brittas saker.
– Jo, ja och det var kanske nu man skulle ha haft den d\u00e4r pistolen.
– Anders beh\u00f6ver ingen pistol, han har ju mig.

Redan klockan sju p\u00e5 morgon satt Thors Anders och Bolln\u00e4s-Lasse p\u00e5 en trilla p\u00e5 v\u00e4g mot brottsplatsen. Strax f\u00f6re \u00e5tta stod ekipaget p\u00e5 g\u00e5rdsplanen.
– Nu sk\u00f6ter jag pratet, sa Anders och han vill jag ha strax bakom mig.
– Okej.

Planerna om tillv\u00e4gag\u00e5ngs\u00e4tt hade knappt uttalats innan en stor karl rusar ut med en spade i ena handen och sl\u00e5r den r\u00e4tt \u00f6ver pannan p\u00e5 Thors Anders som faller tungt till marken. Nu kliver Bolln\u00e4s- Lasse fram och ryar
– Nu tar vi det f\u00f6rbannat lugnt,
Bonden h\u00f6jer spaden igen, d\u00e5 en ynklig pojkr\u00f6st h\u00f6rs.
– Sl\u00e4pp spaden innan jag sl\u00e5r yxan i skallen p\u00e5 dig. Jag lovar, piper han.
Bolln\u00e4s-Lasse \u00e4r snabbt framme och tar spaden ur handen p\u00e5 en blek bonde.
– Ditt kr\u00e4k, vr\u00e5lar Lasse och spottar bonden Jersa mitt i synen.
Har han n\u00e5got rep, ropar Lasse \u00e4t dr\u00e4ngen. H\u00e4mta det.

Dr\u00e4ngen Erik och magasinf\u00f6rest\u00e5ndaren binder bonden Jersa och s\u00e4tter honom mitt p\u00e5 g\u00e5rden.
Anders bl\u00f6der som en gris, men har kommit upp p\u00e5 benen. Lasse ropar \u00e5t Erik.
– Ta en s\u00e4ck och l\u00e4gg i Brittas och dina saker i den och sedan f\u00f6ljer han med h\u00e4r.
– Ska jag med? F\u00e5r jag det?
– Han ska med.

Efter dramatiken \u00e4r Anders, Lasse och dr\u00e4ngen Erik p\u00e5 v\u00e4g mot Bolln\u00e4s.
– Fy fan hur Anders ser ut, det tog mitt i pannan. D\u00e5 ska vi se om doktor Borgman \u00e4r nykter idag.
– N\u00e4\u00e4, det g\u00e5r v\u00e4l att tv\u00e4tta bort?
– Han har ett djupt s\u00e5r mitt i pannan, Anders m\u00e5ste sys. Nej, nu m\u00e5ste vi hem och se hur det \u00e4r med Britta.

Britta var lite piggare och blev glad n\u00e4r hon fick se sin bror Erik.
Anders l\u00e5g p\u00e5 rygg i magasinet och blev sydd i pannan av doktorn.
N\u00e4r eterdoften \u00e5ter spred i det gamla magasinet, sa Lasse
– Nu f\u00e5r det bli ett slut p\u00e5 operationer under mitt beskydd.

Syskonen Britta och Erik blev kvar i magasinet \u00f6ver ny\u00e5r.
– Vad ska vi g\u00f6ra med dom Anders, dom kan ju inte \u00e5ka tillbaka. Du f\u00e5r ta med dig Britta n\u00e4r han ska ut igen och Erik kan hj\u00e4lpa mig h\u00e4r p\u00e5 magasinet s\u00e5 l\u00e4nge.
– Ja, jag f\u00e5r fr\u00e5ga om dr\u00e4ng och pigplats n\u00e4r jag \u00e4r ute, svarade Anders bekymrat.

En bit in p\u00e5 det nya \u00e5ret fick b\u00e5de Britta och Erik plats hos Wallmyr Erik Matson i F\u00e4rila. Aff\u00e4rerna gick fortsatt bra f\u00f6r Anders, men visst l\u00e4ngtade han ibland hem till Hindrikg\u00e5rden, Brita och barnen.
V\u00e5ren kom tidigt \u00e5r 1870 och i b\u00f6rjan av april s\u00e5 avslutade Thors Anders Ersson s\u00e4songen, trots att han hade betalat f\u00f6r en m\u00e5nad till, p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden. Den sjunde april stod han \u00e5ter p\u00e5 k\u00e4nd mark i \u00c5sbyn Malung.


Hemma igen
<\/strong>
Han f\u00f6ljde tidigare rutiner vid hemkomst. F\u00f6rst mat, sedan tvagning och efter det skulle skinnrockens pengar fram p\u00e5 k\u00f6ksbordet.
Lilla Kerstin pratade oavbrutet om pappa som hade varit i Bolln\u00e4s och tr\u00e4ffat farbr\u00f6der och att nu n\u00e4r han var hemma s\u00e5 tyckte han mest om henne.
– Det \u00e4r klart att jag tycker om dig Kerstin, men jag tycker ju om Erik, mor, Marit, Ingeborg och Olof ocks\u00e5.
– Erik \u00e4r f\u00f6r liten, svarade Kerstin.

– Jaha, d\u00e5 ska vi se hur rika vi \u00e4r h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden triumferade Anders.
Olof som nu var nio \u00e5r sa
– Jag vill r\u00e4kna, jag har l\u00e4rt mig i skolan.
Ingeborg som strax var tolv \u00e5r ville ocks\u00e5 r\u00e4kna.
– D\u00e5 g\u00f6r vi s\u00e5h\u00e4r, Olof och Ingeborg r\u00e4knar mynten och jag r\u00e4knar sedlarna och n\u00e4r vi \u00e4r klara s\u00e5 \u00e4r allt en hemlighet.
Inkomsten plus fodringar var ettusen fyrahundratrettiotv\u00e5 kronor, eftersom de flesta skulder redan var betalde s\u00e5 r\u00e4knade Anders med en vinst p\u00e5 \u00e5ttahundrafemtio\u00e5tta kronor.
– D\u00e5 har Anders r\u00f6str\u00e4tt, utropade Brita.
– Har jag r\u00f6str\u00e4tt?
– Ja, alla som har inkomster \u00f6ver \u00e5ttahundra kronor har r\u00f6str\u00e4tt, det har jag l\u00e4rt mig i skolan, sa Ingeborg.
Sv\u00e4rmor Brita Olsdotter som satt vid spisen och vevade kaffekvarnen kommenterade uppst\u00e5ndelsen med orden
– Ta nu inte i s\u00e5 att byxorna spricker, det kommer fler n\u00f6d\u00e5r oavsett penningar och r\u00f6str\u00e4tt. Tillvaron h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden f\u00e5r vi l\u00e4gga i guds h\u00e4nder, han \u00e4r v\u00e5r fr\u00e4lsare och allsm\u00e4ktige ledare, kom ih\u00e5g det.

– F\u00e5 se, vad har Anders i pannan, fr\u00e5gade Brita.
– Det \u00e4r inte s\u00e5 farligt, vi tar det sen n\u00e4r barnen har somnat.

P\u00e5 kv\u00e4llen ber\u00e4ttades en saga p\u00e5 Olofs madrass, om n\u00e4r Thors Anders hamnade i duell med att sv\u00e4rd n\u00e4r kungen och han f\u00f6lje bes\u00f6kte Bolln\u00e4s och hur han klarade sig med bara en skr\u00e5ma i pannan. Olof lyssnade and\u00e4ktigt.
– \u00c4r det s\u00e4kert, fr\u00e5gade Olof.
– \u00c4sch, du har v\u00e4l ramlat och slagit i skallen n\u00e4r du var full, det var Ingeborgs krassa slutsats.

Det var de vanliga sysslorna p\u00e5 g\u00e5rden. Olof hade som sagt b\u00f6rjat skolan och gick i f\u00f6rsta klass. Ingeborg d\u00e4remot slutade skolan nu till sommaren. B\u00e4gge gick p\u00e5 Hole folkskola.

– Hur blir det Anders, f\u00e5r jag f\u00f6lja med till h\u00f6sten, jag och Marit, fr\u00e5gade Ingeborg.
– Nej, ni f\u00e5r stanna hemma och hj\u00e4lpa er syster med Kerstin och lilla Erik och eran bror Olof beh\u00f6ver ocks\u00e5 hj\u00e4lp och sedan har vi ju korna.
– Typiskt, jag och Marit blir v\u00e4l sittandes h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden till vi blir alldeles skrynkliga.
– N\u00e4sta \u00e5r n\u00e4r jag kommer hem s\u00e5 \u00e4r du tretton \u00e5r och Marit blir sjutton, om ni \u00e4r alldeles skrynkliga d\u00e5, s\u00e5 lovar jag att ni f\u00e5r f\u00f6lja med n\u00e4sta g\u00e5ng.

Du Ingeborg, lova mig en sak.
– Vad\u00e5
– Ingeborg f\u00e5r inte gifta sig i vinter n\u00e4r jag \u00e4r borta.
– Gifta mig, det finns v\u00e4l ingen prins h\u00e4r i Malung.
– Ingeborg, du \u00e4r allt lite ales (annorlunda).
– Jag \u00e4r b\u00e4st, avslutade Ingeborg


<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Forts. Jordbruket Anders klev upp tidigt p\u00e5 midsommarmorgonen, sp\u00e4nde f\u00f6r dyngk\u00e4rran vid h\u00e4sten, sl\u00e4ngde upp ett par grepar och inv\u00e4ntade sin yngre bror.En kvart f\u00f6rsenad dyker Lars upp, blek om nosen och p\u00e5tagligt fyllsjuk.Anders l\u00e5tsas som ingenting, men s\u00e4ger– Nu k\u00f6r vi tjugo lass innan det blir mat.Lars b\u00f6rjar med att spy i dyngstacken. Efter […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[159],"tags":[],"class_list":["post-717","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-foljetang","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117202629515440931","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/717","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=717"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":720,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/717\/revisions\/720"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}