{"id":705,"date":"2026-08-30T17:56:12","date_gmt":"2026-08-30T15:56:12","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=705"},"modified":"2026-09-03T09:33:32","modified_gmt":"2026-09-03T07:33:32","slug":"thors-anders-del-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=705","title":{"rendered":"Thors Anders del 1."},"content":{"rendered":"\n


<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Han var min morfars farfar.

Thors Anders Ersson<\/p>\n\n\n\n

Hemmans\u00e4gare och g\u00e5rdfarihandlare fr\u00e5n \u00c5sbyn i Malung.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

ROMAN<\/p>\n\n\n\n

Dan Andersson beskriver den resandes l\u00e4ngtan hem och kanske ocks\u00e5 behovet av att f\u00e5 \u00e5ka, bort.
Jag h\u00e4r t\u00e4nkt mycket p\u00e5 dessa textrader n\u00e4r jag skrev boken.<\/strong>

Broder Joachim, du reser dit d\u00e4r vilda aplar gl\u00f6da,
och d\u00e4r \u00e5brodd vissnar sakta invid hundra\u00e5rig g\u00e5rd –

Du skall h\u00e4lsa alla gamla, unga, alla levande och d\u00f6da,
du skall h\u00e4lsa sparv och trana, du skall h\u00e4lsa r\u00e4v och m\u00e5rd.
Broder Joachim, vi sutto vid v\u00e5rt m\u00f6rka \u00f6l och dr\u00f6mde
om de silvervita k\u00e4llorna vid R\u00f6kstubackens slog,
och vi s\u00e5go liksom syner s\u00e5 att stadens damm vi gl\u00f6mde,
och det vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog.

Broder Joachim, du reser dit, d\u00e4r r\u00f6nnar digna tunga –
h\u00e4lsa varmt till Luossas gula halm och glesa korn.
H\u00f6r hur Hagaparkens almar till ditt avsked sakta sjunga,
och det ringer varmt till vesper ifr\u00e5n Masthuggstemplets torn!<\/p>\n\n\n\n

Du skall h\u00e4lsa alla Paisos, gula k\u00e4rr och svala floder,
du skall h\u00e4lsa alla h\u00e4ssjor, alla flyn och vilda sn\u00e5r.
Alla h\u00f6ns och svultna skator skall du h\u00e4lsa fr\u00e5n en broder,
som med sj\u00e4len tung av minnen uti fr\u00e4mlingslandet g\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Men, o broder, n\u00e4r du sitter ibland tr\u00e4d som evigt sjunga,
n\u00e4r du bygger dig en koja mitt i Mattnas m\u00f6rka skog,
bed f\u00f6r dem som staden kv\u00e4ver att de l\u00e4nge m\u00e5 bli unga
och om troll och h\u00f6gland dr\u00f6mma upp\u00e5 Tullens svarta krog. Bed f\u00f6r dem som staden kv\u00e4ver att de l\u00e4nge m\u00e5 bli unga och om troll och h\u00f6gland dr\u00f6mma upp\u00e5 Tullens svarta krog.<\/p>\n\n\n\n

Dan Andersson<\/em>
<\/p>\n\n\n\n

Thors Anders Ersson<\/strong><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6dd 24\/11 1842 i Myckelbyn Malung socken.
D\u00f6d 6\/7 1927 i \u00c5sbyn Malung kommun.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hemmans\u00e4gare p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden i \u00c5sbyn och G\u00e5rdfarihandlare i Bolln\u00e4s.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hindrikg\u00e5rden 1867.

<\/strong>P\u00e5 Hindrikg\u00e5rden var det tr\u00e5ngt och efter sv\u00e4rfar \u00c5sp Mats fr\u00e5nf\u00e4lle, s\u00e5 var Anders \u00e4ldsta karlen p\u00e5 g\u00e5rden. Det var b\u00e5de uttalat och outtalat att han nu var ansvarig f\u00f6r jorden, skogen och allt det som skulle garantera livets n\u00f6dtorft och \u00f6verlevnad f\u00f6r Hindriksl\u00e4kten. Han var hemmans\u00e4gare!

\u00c4nda sedan han tr\u00e4ffade Hindrik Brita hade dr\u00f6mt om att ta \u00f6ver g\u00e5rden. Han var van i skogen, den magra Malungs jorden k\u00e4nde han v\u00e4l sedan barnsben, fiske och jakt fanns d\u00e4r och markerna kring Malung var bekanta.
\u00c4nd\u00e5 hade han k\u00e4nt sig som en dr\u00e4ng bland andra, trots att han kunde l\u00e4sa och r\u00e4kna v\u00e4l.

Det var ofta tolv sk\u00e5lar att fylla vid varje m\u00e5ltid. Britas syskon och mor, till det n\u00e5gon f\u00e4stman eller f\u00e4stm\u00f6. Ja, till och med Anders bror, Thors Lars hade under en tid och till och fr\u00e5n tr\u00e4ngts vid matbordet, efter det att han slagit sig i lag med Hindrik Britas syster Anna.

\u00c5sp Mats och Brita Olsdotter hade f\u00f6tt \u00e5tta barn p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden, tv\u00e5 s\u00f6ner och sex d\u00f6ttrar. Olof var yngst och Carin var \u00e4ldst, de skilde tjugotv\u00e5 \u00e5r mellan dem. Anders maka Hindrik Brita var n\u00e4st \u00e4ldst och den \u00e4ldste av syskonen som var kvar p\u00e5 g\u00e5rden, efter det att Hindrik Carin gift sig med sin Per och flyttat hem till hans f\u00f6r\u00e4ldrar i Storbyn.
De andra var fortfarande barn eller i ton\u00e5ren, alla arbetsf\u00f6ra.
Det var alltid ont om pengar. D\u00e4rf\u00f6r hade Brita och Anders kommit \u00f6verens om att Anders ska g\u00f6ra som m\u00e5nga andra Malungsb\u00f6nder i en liknande situation. N\u00e4mligen att ge sig ut och bort som g\u00e5rdfarihandlare under vinterhalv\u00e5ret. Anders skulle b\u00f6rja med en halv s\u00e4song i Bolln\u00e4strakten, f\u00f6r att k\u00e4nna sig f\u00f6r.
– Jag \u00e5ker i Mars, sa Anders.

Av Britas syskon hade Anders hade ett s\u00e4rskilt gott \u00f6ga till Marit och Ingeborg, som s\u00e5g upp till honom och g\u00e4rna satt i hans kn\u00e4 och bad nu honom att f\u00e5 f\u00f6lja med till Bolln\u00e4s.
– Sn\u00e4lla Anders, kan inte jag f\u00e5 f\u00f6lja med till Bolln\u00e4s.

Marit och Ingeborg skulle l\u00e5ngt senare komma till Bolln\u00e4s, men det \u00e4r en senare historia.

Anders sv\u00e4rmor Brita Olsdotter var vid den h\u00e4r tiden i femtio\u00e5rs\u00e5ldern och satt nu f\u00f6r det mesta vid spisen och v\u00e4rmde sina s\u00f6nderv\u00e4rkta h\u00e4nder. Hon h\u00f6ll av sina barn, men mellan blossen p\u00e5 pipan vid spisen kunde man h\u00f6ra henne tyst klaga
– Hur ska det bli, ja, hur ska det bli och nu n\u00e4r Mats \u00e4r borta, gode gud, hur ska det bli.
– Mor, det kommer att bli bra ska du se och t\u00e4nk vilken tur det \u00e4r att vi har Anders, brukade Anders maka Brita s\u00e4ga som var en handlingens kvinna, urstark och duktig med b\u00e5de barn och djur.
Vid spisen kunde man \u00e4nd\u00e5 dagligen h\u00f6ra l\u00e5nga besv\u00e4rjelser om guds beskydd och b\u00f6ner om potatistillv\u00e4xt och om god h\u00e4lsa.
– Det har blivit v\u00e4rre med mor sedan far gick bort, brukade barnen s\u00e4ga.

F\u00e4huset var ocks\u00e5 fullt, tack och lov. \u00c5tta kor, ett par kalvar, en h\u00e4st, tv\u00e5 grisar, h\u00f6ns och tv\u00e5 getter. Potatis fanns det gott om, likas\u00e5 lingon, rovor, mor\u00f6tter, vete och korn, h\u00f6 och halm, torvstr\u00f6 och rej\u00e4lt med ved var det kvar, trots att vintern gick mot sitt slut.

Skinnarna fr\u00e5n Malung gick som vanligt sina handelsresor och kom visserligen hem p\u00e5 v\u00e5rkanten magra och slitna, men med v\u00e4lfyllda penningpungar.
M\u00e5nga andra i Anders \u00e5lder, han var f\u00f6dd -42, hade redan utvandrat till Amerika eller satt i tr\u00e5nga fattiga k\u00f6k och l\u00e4ngtade dit. En del av dem var som besatta av tanken att flytta f\u00f6r gott, trots att vintrarna i skogen p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r hade gett inkomster som r\u00e4ckte till resan. Det r\u00e5dde Amerikafeber p\u00e5 bygden.
Man s\u00e5lde det som gick att s\u00e4lja och ofta ocks\u00e5 g\u00e5rden och sedan for man, med vetskapen att troligtvis aldrig f\u00e5 \u00e5terse hembygden.

Anders hade gift sig med Brita sommaren 1866 och nu var hon med barn.
Det hade f\u00e5tt Anders att tveka n\u00e5got inf\u00f6r hans f\u00f6rsta Bolln\u00e4s\u00e4ventyr, han ville og\u00e4rna l\u00e4mna henne p\u00e5 g\u00e5rden trots l\u00e5nga f\u00f6rberedelser inf\u00f6r resan.
– \u00c5k du, jag har b\u00e5de mor, Ingeborg, Marit, Kerstin och Anna h\u00e4r p\u00e5 g\u00e5rden och du vet att vi beh\u00f6ver pengarna, sa Brita.<\/p>\n\n\n\n

– Jag \u00e5ker p\u00e5 s\u00f6ndag den 3:e mars efter h\u00f6gm\u00e4ssan, sa Anders.

Skjuts till K\u00e4ttbo var ordnat, men sedan?
Skulle han tj\u00e4na n\u00e5gra pengar? Det var inte givet.
Det fanns ett stort \u00e5tagande f\u00f6r Anders och det var Hindrikg\u00e5rdens \u00f6verlevnad.
\u201dVi f\u00e5r se hur det h\u00e4r slutar\u201d t\u00e4nkte Anders.

Avresan.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det var kallt utanf\u00f6r kyrkan och Brita som var krasslig hade stannat hemma fr\u00e5n h\u00f6gm\u00e4ssan.

 Ersa fr\u00e5n K\u00e4ttbo ropade p\u00e5 en frusen Anders
– Kom nu din f\u00f6rbannade Malungs nasare, s\u00e5 \u00e5ker vi. Ska du ha en snus?
Anders sl\u00e4ngde upp s\u00e4cken p\u00e5 trillan och klev upp,
-Tackar som fr\u00e5gar, en snus framf\u00f6r guds boning \u00e4r nog vad jag och han beh\u00f6ver just nu.
– Vill du ha en sup, s\u00e5 f\u00e5r du v\u00e4nta tills vi kommit ut p\u00e5 skogen.
Ersa var n\u00e5gra \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Anders och jobbade p\u00e5 Siljansfors bruk, men nu var det som sagt s\u00f6ndag.
Anders klev av i K\u00e4ttbo och Ersa hade under f\u00e4rden noga beskrivit k\u00f6rv\u00e4gen till Siljansfors.
– Om du g\u00e5r nu, s\u00e5 hinner du fram till kv\u00e4llen, sa Ersa innan dom skildes \u00e5t.
– Beh\u00f6ver du en k\u00e4lke, s\u00e5 ta min s\u00e5 l\u00e4nge. Pojkarna tar hand om k\u00e4lken n\u00e4r du kommer fram

Med k\u00e4lken och ett par supar innanf\u00f6r v\u00e4sten, s\u00e5 k\u00e4nde sig Anders v\u00e4l till mods n\u00e4r han b\u00f6rjade g\u00e5 mot bruket i Siljansfors. Det var tyst p\u00e5 skogen och ibland s\u00e5 satte sig Anders p\u00e5 k\u00e4lken i svaga nedf\u00f6rslut. Han hade sl\u00e4ngt av sig sin tunga skinnrock och var sig lite tr\u00f6tt och sliten n\u00e4r han kom fram till bruket.
– Har ni n\u00e5gon plats f\u00f6r en ensam vandrare, sa Anders till n\u00e5gra Malungs pojkar han tycktes k\u00e4nna igen hemifr\u00e5n.
– Vi ligger h\u00e4r i n\u00e4rheten av masugnen, sa en av grabbarna.<\/p>\n\n\n\n

Dom delade p\u00e5 ett stort r\u00e5gbr\u00f6d, som Brita hade skickat ner i mats\u00e4cken. Unga pojkar, skitiga och hungriga, med en blick som man bara m\u00f6ter bland gammalt folk i utmarkerna.
-Fy-fan, man borde inte klaga, t\u00e4nkte Anders n\u00e4r han lade sig ner p\u00e5 en ledig svartsolkig halmmadrass.
– F\u00f6re fem m\u00e5ste du vara h\u00e4rifr\u00e5n, d\u00e5 kommer basen.
– Det st\u00e5r en spade lutad mot v\u00e4ggen d\u00e4r, med den sl\u00e5r vi ihj\u00e4l storr\u00e5ttorna, om det blir f\u00f6r n\u00e4rg\u00e5ngna, sa en liten pojk, han kunde inte vara \u00e4ldre \u00e4n tio.
– K\u00e4nner ni Ersa fr\u00e5n K\u00e4ttbo, jag st\u00e4ller hans k\u00e4lke h\u00e4r utanf\u00f6r.

Masugnen l\u00e5g i anslutning till hyttdamen, som sin tur var en del av Jug\u00e5n som var ett tillfl\u00f6de till sj\u00f6n Jugan.
Siljansfors bruk l\u00e5g natursk\u00f6nt, men vid ugnen var det skitigt. Alla pratade om bristen p\u00e5 kol och vad som skulle h\u00e4nda om Fagersta bruk hittade en annan leverant\u00f6r.
Folk slet ont vid bruket, det blev tydligt f\u00f6r Anders.

M\u00e5ndag morgon nalkades och kring bruket kom det och gick folk. H\u00e4star frustade och n\u00e5gra fruntimmer s\u00e5gs skynda mot m\u00e4ssen.
– \u00c4r det n\u00e5gon som ska till Mora, ropade Anders.
En liten karl med ett stort f\u00f6rkl\u00e4de i skinn kom fram.
-G\u00e5 till stallarna och fr\u00e5ga. Har du tur \u00e4r det n\u00e5gon som ska hem\u00e5t, annars ska de flesta med g\u00f6t mot Gesunda och ner mot Siljan.
V\u00e4l framme vid stallarna var det n\u00e5gon som sa,
-Vad g\u00f6r en s\u00e5dan fin Malungkarl, s\u00e5h\u00e4r n\u00e4ra helvetets port?
– Jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till Bolln\u00e4s och nu vill jag h\u00e4rifr\u00e5n, och om gud vill s\u00e5 kanske man kan f\u00e5 skjuts till Mora?


En timme senare satt Anders bredvid p\u00e5 en h\u00e4sttrilla med en tystl\u00e5ten Morakarl, troligtvis i hans egen \u00e5lder med de st\u00f6rsta och skitigaste h\u00e4nder Thors Anders sett i sitt hela liv och han hade ovanan att tugga tobak oavbrutet.
– Jag l\u00e4r hem, f\u00f6r att far \u00e4r sjuk, var det en av de f\u00e5 meningar som kom ur hans tandklena trut, p\u00e5 f\u00e4rden mot Mora.

Anders hade under h\u00f6st och vinter best\u00e4llt varor och ordnat en kontakt i Bolln\u00e4s som kunde h\u00e5lla ett lager, \u00e5tminstone fram till att Anders anl\u00e4nde, s\u00e5 var det sagt och lovat via korrespondens. Lars Str\u00e5hle var Anders kontakt, men alla sa Bolln\u00e4s-Lasse.

Men n\u00e4r han nu \u00e4nd\u00e5 hade v\u00e4garna f\u00f6rbi Mora, s\u00e5 skulle det passa utm\u00e4rkt att bes\u00f6ka Frost Matts i \u00d6stnor, f\u00f6r att inf\u00f6rskaffa sig ett tiotal extra fickur inf\u00f6r v\u00e5rens aff\u00e4rsidkande.

V\u00e4l framme vid kyrkan i Mora, klev Anders p\u00e5 anmodan av, och gav den n\u00e4stan stumme och i tankar grovlemmade mannen en krona i ers\u00e4ttning.
Utan ett tack f\u00f6rvann k\u00f6rkarlen i riktning mot Noret.
Marssolen visade sig nu fr\u00e5n sin b\u00e4sta sida och Anders letade sig till \u00d6stnor och klev in i Frost Matts verkstad.
– Jaha, vem har vi h\u00e4r d\u00e5, sa en plirig liten gubbe med ett brett leende. Det visade sig vara Frost Matts sj\u00e4lv och n\u00e4r Anders presenterade sig utbrast verkm\u00e4staren – Aff\u00e4rer och Malungs folk det \u00e4r som hand i handske, det \u00e4r min erfarenhet. Rej\u00e4lt folk!

Anders inf\u00f6rskaffade tolv fickur och betalade tjugofem kronor kontant. Frost Matts str\u00e4ckte fram n\u00e4ven och sa
– Nu bjuder jag p\u00e5 mat. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att Thors Anders och jag kommer att g\u00f6ra fler aff\u00e4rer i framtiden.
Anders k\u00e4nde sig lite besv\u00e4rad av all hj\u00e4rtlighet och det \u00f6verv\u00e4ldigande mottagandet och t\u00e4nkte f\u00f6r ett \u00f6gonblick tacka nej till materbjudandet, men \u00e5ngrade sig i sista stund och sade
– Tack, tack direkt\u00f6rn, det ska bli trevligt.

Potatismos, fl\u00e4sks\u00e5s och till det en pilsner, Thors Anders k\u00e4nde sig redan som en k\u00f6pman och synerna fr\u00e5n Siljansfors ruskade han av sig i samma stund som Frost Matts utlovade en skjuts till Orsa.
-Vi ska ha upp lite varor till Orsa och sedan till finnmarken. Jag har h\u00f6rt mig f\u00f6r och det \u00e4r bara och taga plats k\u00e4re broder, som kund till oss vill vi inte besv\u00e4ra med n\u00e5gra extra kostnader f\u00f6r skjutsen, sa Frost Matts och Anders k\u00e4nde hur han helt pl\u00f6tsligt och lite ov\u00e4ntat fyllde ut skinnv\u00e4sten.

Det var sent p\u00e5 eftermiddagen n\u00e4r Anders anl\u00e4nde till Orsa. 
– Nu har du en j\u00e4vla tur. Vi k\u00f6r fram till det d\u00e4r f\u00f6ljet, s\u00e5 kanske du kan f\u00e5 \u00e5ka med till Furudal, eller \u00e5tminstone till Skattungbyn, sa FM Mattssons uts\u00e4nde.

Det hade blivit kv\u00e4ll n\u00e4r s\u00e4llskapet, nu med Anders i f\u00f6lje anl\u00e4nde till Skattungbyn och efter att ha utfodrat h\u00e4starna, s\u00e5 slog dom l\u00e4ger under ett par gigantiska granar.
Det var ett par minusgrader och efter det att granris och filtar bretts ut, s\u00e5 t\u00e4ndes en rej\u00e4l brasa av vana skogsm\u00e4n. Anders hade fortfarande ett par r\u00e5glimpor kvar i s\u00e4cken och lite sm\u00f6r. Andra hade fl\u00e4sk och kaffe. N\u00e5gon hade en kagge med br\u00e4nnvin och en p\u00e5se tobak. Det blev fest p\u00e5 skogen.

En timmerhuggare br\u00f6t av,
– Jag h\u00f6rde du skulle till Bolln\u00e4s i aff\u00e4rer, men vad fan s\u00e4ljer du d\u00e5?
– Jag s\u00e4ljer det folk beh\u00f6ver, utom mat, snus och br\u00e4nnvin, sa Anders. Repliken kom blixtsnabbt
– Vad fan ska du d\u00e5 till Bolln\u00e4s att g\u00f6ra?

N\u00e4r skratten lagt sig sa Anders
– Vad \u00e4r klockan?\u201d
– Det \u00e4r m\u00f6rkt och i morgon \u00e4r du i Bolln\u00e4s, om du har tur.
En annan sa
– G\u00f6r dig inte m\u00e4rkv\u00e4rdig pojk, det \u00e4r ingen dj\u00e4vel som b\u00e4r med sig ett ur h\u00e4r p\u00e5 skogen.
– Jag har fickur om ni vill k\u00f6pa, undslapp det Anders, trots att han hade f\u00f6rst\u00e5tt att kundkretsen under granarna i Skattungbyn inte hade visat n\u00e5got intresse av aff\u00e4rer.
– Vad ska du ha f\u00f6r ett s\u00e5dant ur d\u00e5? Sa en av k\u00f6rkarlarna.
– Tre kronor, sa Anders.
– Ta hit f\u00e5r jag se, sa k\u00f6rkarlen och h\u00e4mtade ett bloss fr\u00e5n brasan.
– Nog vore det bra, sa k\u00f6rkarlen.
– Bra och bra, du vet ju f\u00f6r fan inte hur gammal du \u00e4r, \u00e4n mindre vem far din \u00e4r, vad ska du med en klocka till, sa en av Furudalskarlarna som snedt\u00e4nt p\u00e5 br\u00e4nnvinet.
– Du borde smaka p\u00e5 kniven din osnutne tattarj\u00e4vel, sa k\u00f6rkarlen och reste sig upp och med ens hade gemytet vid brasan och under granarna f\u00f6rbytts till olust och r\u00e4dsla.

Mitt i tumultet reser sig han som suttit tyst under hela resan och trots allt stim under kv\u00e4llen inte yppat ett ord.
– Nu h\u00e5ller ni k\u00e4ften p\u00e5 er, annars kan det h\u00e4nda att ni sitter h\u00e4r som fl\u00e5dda harar vid v\u00e4gkanten, n\u00e4r vi andra reser vidare i morgon bitti.

N\u00e5got mera blev inte sagt den kv\u00e4llen, vare sig om o\u00e4ktingar eller eventuella klockaff\u00e4rer. Anders sov tungt den natten och dr\u00f6mde om Brita och Hindrikg\u00e5rden.

Det blev morgon och det bar av mot Furudal. Anders s\u00e5g in i skogen och t\u00e4nkte \u201ddet \u00e4r grov skog i dom h\u00e4r trakterna, j\u00e4mf\u00f6rt med hemma\u201d.
V\u00e4l framme i Furudal kom k\u00f6rkarlen fram och sa
– Var det tre kronor du sa?
– Jajam\u00e4n, finns det fler som vill veta vad klockan \u00e4r?

P\u00e5 en halvtimme s\u00e5 hade Anders s\u00e5lt fyra ur och p\u00e5 s\u00e5 vis hade resan redan g\u00e5tt med vinst.
Nu skulle han till Bolln\u00e4s och s\u00e4lja, de h\u00e4r gick som smort..

Anders hamnade i samspr\u00e5k med Gunnars Jon som h\u00e4vdade att han var en av Jesus l\u00e4rjungar, med placering i Furudal.
-Det f\u00e5r vara hur det vill med den saken, men vet du om det g\u00e5r n\u00e5gon skjuts till Bolln\u00e4s under dagen, sa Anders lite tr\u00f6tt p\u00e5 Jons f\u00f6rkunnande.
– De som vandrar i Jesus fotsp\u00e5r, vandrar aldrig f\u00f6rg\u00e4ves, fastslog Jon samtidigt som han meddelade att posten avgick fr\u00e5n Furudals bruk vid tv\u00e5-sn\u00e5ret, med t\u00e4nkt slutdestination Bolln\u00e4s.. Det var en m\u00f6jlighet, god som n\u00e5gon.

Ute p\u00e5 Oresj\u00f6ns is s\u00e5 stod st\u00f6rarna t\u00e4tt efter n\u00e4tfisket. Anders gick upp mot bruket, \u00e4ven om det var n\u00e5gra timmar innan postdiligensen skulle avg\u00e5 mot Bolln\u00e4s. Han \u00f6ppnade mats\u00e4cken och ins\u00e5g att festen ig\u00e5r var dyrk\u00f6pt. Tja, det f\u00e5r bli en sista m\u00e5ltid innan ankomst Bolln\u00e4s och sedan l\u00e4r dig v\u00e4l ordna sig med mat.
Posten kom och gick, Anders var med och skojade under f\u00e4rden med postverkets uts\u00e4nde om han beh\u00f6vde en klocka.
\u2013 Nej du min gode v\u00e4n, h\u00e4r har du en klocka som g\u00e5r i ur och skur, sa den uppenbart stolte statstj\u00e4nstemannen och visade upp sitt gl\u00e4nsande tyska ur, som satt fast med en kedja i postrocken.
\u201dHerregud, jag m\u00e5ste ju ha kedjor till mina klockor. Varf\u00f6r sa han inget, t\u00e4nkte Anders. \u201dFrost Matts trodde s\u00e4kert att jag redan hade kedjor till klockorna\u201d.<\/p>\n\n\n\n


Bolln\u00e4s.<\/strong>

I marskv\u00e4llens skymning framtr\u00e4dde Bolln\u00e4s efter en l\u00e5ng resa genom Voxnadalen. F\u00f6rst spridda hus och sedan en mer sammanh\u00e4nga byggnation kring bygatan och lite l\u00e4ngre bort, p\u00e5 andra sidan Ljusnan s\u00e5g man kyrkan.

Skinnst\u00f6vlar v\u00e4rmer d\u00e5ligt n\u00e4r man sitter still, i \u00f6vrigt \u00e4r Anders varm, tr\u00f6tt och hungrig, det har han varit f\u00f6rr. \u201dNu ska vi se vad n\u00e4ringsfriheten kan vara v\u00e4rd s\u00e5h\u00e4r tre \u00e5r efter sitt inf\u00f6rande, var har vi butikerna, lagren och framtidens herrem\u00e4n?\u201d t\u00e4nkte Anders, samtidigt som han f\u00f6rstod att han som g\u00e5rdfarihandlare skulle f\u00e5 utg\u00e5 fr\u00e5n en h\u00f6gst ordin\u00e4r bondby.

Bolln\u00e4s l\u00e5g d\u00e4r i sitt kv\u00e4llsdis, luktade det n\u00e5got, s\u00e5 inte var det pengar. Anders k\u00e4nde sig som en herrel\u00f6s kringstrykande hund, det var b\u00e5de sent och m\u00f6rkt. Han skymtade tv\u00e5 luffare som smet in i n\u00e5got som s\u00e5g ut som ett b\u00e5thus, Anders f\u00f6ljde efter och samtidigt som han t\u00e4nkte p\u00e5 s\u00e4cken och dess inneh\u00e5ll, pengarna hade han i och f\u00f6r sig insydda i fodret till skinnrocken, de l\u00f6sa mynten fr\u00e5n klockf\u00f6rs\u00e4ljningen l\u00e5g d\u00e4remot l\u00f6sa i penningpungen.
\u201dNej, jag s\u00f6ker mig n\u00e5gon annanstans f\u00f6r natten\u201d.

Solen tr\u00e4nger igenom ladans glesa d\u00f6rrar och v\u00e4cker Anders. I samma stund h\u00f6r han hur det ropas fr\u00e5n g\u00e5rden
– Det ligger en karl i ladan.
Onekligen \u00e4r det s\u00e5 och efter lite hej och h\u00e5 p\u00e5 g\u00e5rdsbacken, s\u00e5 har Anders presenterat sig och sitt \u00e4rende i Bolln\u00e4s.
– Kom in, han \u00e4r s\u00e4kert hungrig och gr\u00f6t har vi, med lingon.
K\u00f6ket \u00e4r stort, mycket st\u00f6rre \u00e4n p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden, allt verkade st\u00f6rre, lador, f\u00e4hus och \u00e5krar.
Anders tar mod till sig och fr\u00e5gar om det m\u00f6jligtvis g\u00e5r att hyra ett rum f\u00f6r n\u00e5gra n\u00e4tter, till han eventuellt har hittat n\u00e5got annat boende. Det skulle tydligen g\u00e5 bra och husbonden verkade i \u00f6vrigt\u00a7 vara en hygglig karl.

Det s\u00e5g ut att bli en fin dag. Den d\u00e4r torsdagsmorgonen i mars, n\u00e5dens \u00e5r 1867.<\/p>\n\n\n\n


G\u00e5rdfarihandlaren

<\/strong>Anders gick L\u00e5nggatan fram, lite os\u00e4ker och vilse, men samtidigt fanns det en uppsluppen tillf\u00f6rsikt som han som sagt inte var van eller bortsk\u00e4md med. Under h\u00f6sten hade han best\u00e4llt varor som hade magasinerats hos en av Pehr Larssons underhuggare, han gick under namnet Bolln\u00e4s-Lasse och skulle enligt ryktet vara en man att lita p\u00e5. Nu g\u00e4llde det att hitta magasinsh\u00e5llaren och d\u00e4rut\u00f6ver skaffa n\u00e5gon kontakt som kunde ge fler tips om husrum och mat.
Hemma i Malung hade Thors Anders ryktet om sig att kunna tala f\u00f6r sig och aldrig vara svarsl\u00f6s, men det var som sagt hemma det, nu vandrade han p\u00e5 ok\u00e4nd mark och bland fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor.

– Hej, vet du var han Bolln\u00e4s-Lasse har sitt magasin? Fr\u00e5gade Anders en som s\u00e5g ut att vara milit\u00e4r.
– Jas\u00e5, han \u00e4r h\u00e4r i aff\u00e4rer. Han hittar magasinet strax f\u00f6re bron, p\u00e5 h\u00f6ger sida, vid Tunonska g\u00e5rden.

\u201dH\u00e4r m\u00e5ste det vara\u201d t\u00e4nkte Anders, som nu stod framf\u00f6r en stor timrad byggnad i tv\u00e5 v\u00e5ningar. Det var gott om folk framf\u00f6r byggnaden, det var n\u00e4stan som ett litet torg, till synes en samlingsplats f\u00f6r luffare, g\u00e5rdfarihandlare och nyfikna Bolln\u00e4sbor.

Det var h\u00f6gljutt och stimmigt, samt n\u00e5gra h\u00e4star som frustade i marskylan. Vid de tv\u00e5 stora magasinsd\u00f6rrarna stod en l\u00e5ng mager karl med stora mustascher och gestikulerade. \u201dDet m\u00e5ste vara Bolln\u00e4s-Lasse\u201d t\u00e4nkte Anders och gick fram f\u00f6r att presentera sig.
– Jaha och h\u00e4r kommer det en redig Malungkarl ser jag, fy fan vilken fin skinnrock du har p\u00e5 dig. Thors Anders f\u00f6rst\u00e5r jag. F\u00f6lj med in h\u00e4r s\u00e5 undslipper vi gaphalsarna.<\/a>

Bolln\u00e4s-Lasse upptr\u00e4de med stor auktoritet, men var i sj\u00e4lva verket bara f\u00f6rest\u00e5ndare, magasinet \u00e4gdes som sagt av en av Bolln\u00e4s f\u00f6rm\u00f6gnaste m\u00e4n, n\u00e4mligen Pehr Larsson.

Magasinet k\u00e4ndes svindlande stort och i tv\u00e5 v\u00e5ningar.
– S\u00e4tt dig, s\u00e5 ska vi g\u00e5 igenom ordningen h\u00e4r och dom varor du har skickat efter. Allt ska vara p\u00e5 plats.
<\/em>Det visade sig att fler hade hyrt in sig i magasinet, b\u00e5de hantverkare och k\u00f6pm\u00e4n av olika slag, \u00e4ven banbyggarna hade en liten del av magasinet nu n\u00e4r stambanan med all sannolikhet skulle planeras f\u00f6rbi Bolln\u00e4s, nu v\u00e4ntade man bara p\u00e5 ett riksdagsbeslut. Allt k\u00e4ndes lite omtumlande.

– Hur l\u00e4nge stannar du?
– Till midsommar.
– Har du n\u00e5gonstans att bo och \u00e4ta?
– Nej, inte \u00e4n.
– Jag tar 50 kronor f\u00f6r magasineringen, mottagning av varor och s\u00e4kerheten.
– Jaha.
– Beh\u00f6ver du h\u00e4st och trilla, eller en k\u00e4lke, s\u00e5 kan jag ordna det mot ers\u00e4ttning.
– Vi avvaktar med det.
– Om du vill, s\u00e5 kan du bo h\u00e4r p\u00e5 magasinet tills du hittar n\u00e5got annat, det ing\u00e5r i magasinskostnaden. Kom bara ih\u00e5g att det \u00e4r f\u00f6rbjudet att r\u00f6ka inne f\u00f6r brandrisken. Fylla och slagsm\u00e5l inneb\u00e4r att du har f\u00f6rverkat r\u00e4tten att bo kvar. N\u00e5gra fr\u00e5gor?
– Var kan man ta sig ett bad?
– Ha, ha, ha, Kjellgrens k\u00e4rring har en badinr\u00e4ttning bakom fris\u00f6rshuset. Hon tar trettio \u00f6re om du har egen tv\u00e5l.
– Du har ditt b\u00e5s p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen och l\u00e5s f\u00e5r du h\u00e5lla med sj\u00e4lv. Sovsalen \u00e4r ocks\u00e5 p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen. D\u00e4r st\u00e5r det ett par spann med vatten, fyra pottor och en spegel. Halmmadrasser finns det ocks\u00e5, ni \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet fyra karlar med dig.

Efter det att Bolln\u00e4s-Lasse och Anders burit upp varorna till b\u00e5set och s\u00e4cken ocks\u00e5 var p\u00e5 plats, s\u00e5 undertecknades kontraktet och betalning ordnades.
– Nej, nu m\u00e5ste jag ha mat, sa magasinsf\u00f6rest\u00e5ndaren och Anders slog f\u00f6lje med honom.
P\u00e5 G\u00e4stgivarg\u00e5rden best\u00e4lldes str\u00f6mming, potatis och sm\u00e4lt sm\u00f6r.
– Jaha Thors Anders, du hade t\u00e4nkt dig ut p\u00e5 skogen och tj\u00e4na dig en slant?
– Ja, jag provar en sv\u00e4ng f\u00e5 se hur det g\u00e5r, jag har ju bra varor.
– Det m\u00e5 jag s\u00e4ga och m\u00f6jligheten att handla h\u00e4r i H\u00e4lsingland begr\u00e4nsas ofta till er g\u00e5rdfarihandlare.
– \u00c4r det m\u00e5nga som \u00e4r ute och s\u00e4ljer?
– Just nu har du tur, det \u00e4r f\u00e5 som \u00e4r ute. Mest skrothandlare. S\u00e5 har du bra varor och upptr\u00e4der trov\u00e4rdigt, s\u00e5 kan du g\u00f6ra dig n\u00e5gon krona.
– Det l\u00e5ter bra det och tack f\u00f6r att jag kan \u00f6vernatta p\u00e5 magasinet.
– Kom ih\u00e5g att det \u00e4r kallt p\u00e5 magasinet, s\u00e5 kom g\u00e4rna ner till mig vid kaminen, innan du g\u00e5r och l\u00e4gger dig.

Efter ett varmt bad hos fru Kjellgren och efter det att Herr Kjellgren tagit itu med sk\u00e4ggstubben med sin rakkniv, k\u00e4nde sig Anders renad som Jesusbarnet. Uppe p\u00e5 magasinet var han nu ensam och lade sig tillr\u00e4tta, str\u00e4ckte p\u00e5 benen och drog en filt och skinnrocken \u00f6ver sig. Anders somnade direkt.


Anders vaknade tidigt p\u00e5 l\u00f6rdagsmorgonen och kylan h\u00f6ll fortfarande Bolln\u00e4s i ett stadigt grepp.
– Ska du till kyrkan i morgon Thors Anders, sa Bolln\u00e4s-Lasse och log med sin ciggarrfimp i ena mungipan.
-Det \u00e4r Alftaprosten Steinmetz som h\u00e5ller predikan, det \u00e4r ingen vanlig Bonn pr\u00e4st ska du veta. Det ger ett gott intryck om du g\u00e5r dit, det vimlar inte av g\u00e5rdfarihandlare d\u00e4r, sa Lasse och lade ut ett h\u00f6gljutt skratt.

Under eftermiddagen gick Anders igenom sitt lager med ylletyg, rockar, kjolar, kl\u00e4nningstyg, h\u00e4ngslen, v\u00e4star, byxor, tr\u00f6jor, f\u00f6rkl\u00e4destyg, sjalar, n\u00e4sdukar, spottkoppar, snusdosor, l\u00e5s av olika slag, FM Mattsson ur, och en del skosp\u00e4nnen avsedda f\u00f6r skomakare. Sedan tog han upp best\u00e4llning fr\u00e5n firmor som:

W von Nolting Jerntorget    Stockholm
Skultuna Bruk   Wester\u00e5s
Stridsberg & Bi\u00f6rk   Trollh\u00e4ttan
Ernst Hellstedt & company   Eskilstuna
FM Mattsson   \u00d6stnor Mora
Aug. Swensson & company Stockholm<\/p>\n\n\n\n

R\u00f6kt fl\u00e4sk, br\u00f6d och \u00e5tta pilsner av Bayersk typ inhandlades f\u00f6r att m\u00f6ta s\u00f6ndagen och \u00e4ven b\u00f6rjan p\u00e5 n\u00e4sta vecka.

Det blev s\u00f6ndag och det var dags f\u00f6r h\u00f6gm\u00e4ssa. Anders satte sig p\u00e5 en av de bakre b\u00e4nkarna i kyrkan och n\u00e4r pr\u00e4sten f\u00f6rkunnade guds ord, s\u00e5 var han gud f\u00f6rbjude redan och i tankarna l\u00e4ngst med Ljusnans dalg\u00e5ng.

Med ny smorda st\u00f6vlar, mats\u00e4ck och varor p\u00e5 en av Bolln\u00e4s-Lasses k\u00e4lkar, gav sig Thors Anders Ersson iv\u00e4g tidigt p\u00e5 m\u00e5ndagens morgon. Det var kallt, okristligt kallt.

N\u00e4stkommande l\u00f6rdag satt han i magasinet och f\u00f6rbannade b\u00e5de kylan och de skrala aff\u00e4rerna. Han hade varit \u00e4nda till bonden Anders Ersson i Stockbo, enkom f\u00f6r att han hade h\u00f6rt p\u00e5 ryktesv\u00e4gar att han ville k\u00f6pa en rock. Att han samtidigt k\u00f6pte tv\u00e5 l\u00e5s och ett ur gjorde det visserligen m\u00f6dan v\u00e4rt, dessutom erbj\u00f6d han Anders s\u00e4ngplats och frukost.
Anna Persdotter k\u00f6pte en kappa a 25 kr p\u00e5 avbetalning och betalade 5 kr.
Pigan Britta Hansdotter k\u00f6pte sjalar f\u00f6r 5,50.
En kjol blev k\u00f6pt redan i Bolln\u00e4s f\u00f6r 2 kr.
I kassaboken fyllde Anders noga i kundernas namn, bostadsort och erlagd summa med efterf\u00f6ljande \u201dContant\u201d.

Veckorna gick och kylan ville inte sl\u00e4ppa, Ljusnan var fortfarande frusen och p\u00e5 \u00e5krarna l\u00e5g sn\u00f6n meterdjup. Det n\u00e4rmade sig m\u00e5naden Maj.
Kassaboken fylldes sakta p\u00e5 och en vecka hade han s\u00e5lt f\u00f6r hela femtio kronor, i \u00f6vrigt var f\u00f6rtj\u00e4nsten klen.
Men det var inte aff\u00e4rerna som oroade honom mest. \u00c4r det kallt i Bolln\u00e4s, s\u00e5 \u00e4r det kallt hemma i \u00c5sbyn, kanske kallare, Malung var et k\u00e4nt k\u00f6ldh\u00e5l.
Alla pratade om kylan och Anders kunde inte p\u00e5minna sig om att det n\u00e5gonsin varit s\u00e5 kallt och redan n\u00e4sta l\u00f6rdag var det 1: a maj.

Om han kanske skulle prova att g\u00e5 ner mot H\u00e4llbo och Kilafors. Det visade sig vara ett lyckokast. B\u00e5de vid J\u00e4rnverket i Kilafors och vid Masugnen i H\u00e4llbo s\u00e5 fanns det hos arbetarna intresse av b\u00e5de snusdosor, n\u00e4sdukar, spottkoppar l\u00e5s och en hel del FM Matsson ur s\u00e5ldes ocks\u00e5. Visst var det skitigt och lortigt precis som i Siljansfors, men h\u00e4r skrattade gubbarna.
En bra vecka gick mot sitt slut och i Segersta k\u00f6pte Anders sig en liter Br\u00e4nnvin av en dr\u00e4ng, som dessutom lovade honom skjuts till Bolln\u00e4s.

V\u00e4l framme i Bolln\u00e4s var flaskan halvtom och Anders och dr\u00e4ngen tjoade h\u00f6gt utanf\u00f6r magasinet, s\u00e5 ljudligt s\u00e5 att den mustaschprydde Bolln\u00e4s-Lasse gav Anders onda \u00f6gat.
– N\u00e4r aff\u00e4rerna g\u00e5r bra, d\u00e5 kan man ta sig ett rus, skr\u00e4nade Anders.
Lasse ryckte in Anders i magasinet och sa
– Nu h\u00e5ller du k\u00e4ften p\u00e5 dig, annars har du inte en krona p\u00e5 fickan n\u00e4r det blir ny dag, h\u00e4r stryker det folk b\u00e5de fr\u00e5n Delsbotrakten och finnmarken.
Du g\u00e5r inte s\u00e4ker om du skr\u00e4vlar om aff\u00e4rer och pengar p\u00e5 fickan, hur kan du vara s\u00e5 f\u00f6rbannat dum?<\/p>\n\n\n\n

Thors-folket fr\u00e5n Myckelbyn var arbetsamma sedan generationer, men hade ocks\u00e5 ryktet om sig att t\u00e5la en sup eller tv\u00e5.
S\u00e5 var det, Thors Anders hade med sin br\u00e4nnvinsliter, \u00e5terigen lyckas framkalla guds ljus och lyssnat till en \u00e4nglak\u00f6r, n\u00e4r dom var p\u00e5 ett h\u00f6gst tillf\u00e4lligt bes\u00f6k i hans huvud.
Inb\u00e4ddad i rusets v\u00e4rme, s\u00e4g han oanade m\u00f6jligheter och oron \u00f6ver de p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden var som bortbl\u00e5st.

P\u00e5 l\u00f6rdagsmorgonen vaknade Anders hastigt p\u00e5 ett kallt magasinsgolv, flaskan var tom och av \u00e4nglak\u00f6ren h\u00f6rdes inte ett ljud. Huvudv\u00e4rken var d\u00e4remot p\u00e5taglig och m\u00e4skstanken fick Anders att spy som en r\u00e4v.
– Fy f\u00f6r fan, var det enda meddelande Anders kunde f\u00f6rmedla. F\u00f6rst l\u00e5ngt in p\u00e5 eftermiddagen \u00e5tergick han till att fungera som en m\u00e4nniska.

Det var i mitten av april och Thors Anders k\u00e4nde inombords att Brita skulle f\u00f6da vilken dag som helst \u201doch h\u00e4r \u00e4r jag\u201d, var en tanke som pl\u00e5gade honom.
Nu bad Anders till gud att Brita skulle klara sin f\u00f6rsta barnaf\u00f6dsel och att dom skulle f\u00e5 ett v\u00e4lskapt barn. Visserligen hade de d\u00e4rhemma lovat att skriva, s\u00e5 fort barnet var f\u00f6tt, men n\u00e5gon post till en nybliven far i Bolln\u00e4s hade \u00e4nnu inte anl\u00e4nt.

N\u00e4r sedan brevet kom, s\u00e5 sm\u00f6g Anders undan i magasinet. \u201dGrattis Anders, du har blivit far till en liten flicka. Jag m\u00e5r bra. H\u00e4lsningar Brita\u201d.
I samma stund var n\u00e5got som brast inom Anders, \u201dVad har jag st\u00e4llt till med, jag \u00e4r inte hemma, jag fryser och jag g\u00f6r d\u00e5liga aff\u00e4rer\u201d. Han gr\u00e4t av lycka, av saknad och p\u00e5 grund av sin utsatthet och oro.
Han ville hem, hem till Brita och barnet.

Men nyktra och arbetsamma dagar v\u00e4ntade. Veckorna kom och gick, men vintern den bet sig kvar. Sn\u00f6n l\u00e5g kvar i skogen i slutet p\u00e5 maj och p\u00e5 n\u00e4tterna var det fortfarande fryskallt.

Fyra dagar innan midsommaraftonen var Anders p\u00e5 v\u00e4g hem, solen stod klar mitt p\u00e5 himmelen och den senaste veckan hade tankarna bara varit hos Brita och det nyf\u00f6dda barnet p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden. Inte en \u00e5ker var pl\u00f6jd, d\u00e4r han for fram och tj\u00e4len var bitvis kvar efter forv\u00e4garna. Hur skulle det bli?

I kassaboken hade Anders noterat nittiotv\u00e5 aff\u00e4rer sedan ankomsten till Bolln\u00e4s i b\u00f6rjan av mars. Femhundrasextio kronor minus de fakturor som v\u00e4ntat och \u00f6vriga omkostnader, det var den klena f\u00f6rtj\u00e4nsten efter m\u00e5nga mil i H\u00e4lsingeskogarna. Thors Anders hade provats, l\u00e4rt sig och var nu flera erfarenheter rikare. Det som inte hade s\u00e5lts l\u00e5g kvar i magasinet, efter l\u00f6fte av Bolln\u00e4s-Lasse och de nya leveranserna skulle ocks\u00e5 kunna magasineras till n\u00e4sta v\u00e5r. S\u00e5 var det sagt och lovat.
Reskassan fr\u00e5n Malung hade varit hundra kronor och efter avslutad s\u00e4song kunde Anders konstatera att han hade tv\u00e5hundrafyrtiotre kronor i s\u00e4kert f\u00f6rvar i skinnrocken. Det var inget att skryta med, men han hade \u00f6verlevt.

Den h\u00e4r g\u00e5ngen fick han g\u00e5 fr\u00e5n K\u00e4ttbo till Malung och av K\u00e4ttbo-Ersa syntes inte ett sp\u00e5r.
Han k\u00e4nde bygdens magra tallskog, dess myrar och talrika stenr\u00f6sen. \u00d6jesj\u00f6n l\u00e5g ny sk\u00f6ljd och stilla, h\u00e4ggen hade \u00e4nnu inte slagit ut och luften var lika r\u00e5 som den brukar vara i b\u00f6rjan av april.<\/p>\n\n\n\n

Ett par timmar senare och i skymningen stod s\u00e5 Thors Anders \u00e5ter p\u00e5 Hindrikg\u00e5rdens trappa.

V\u00e4l inne i k\u00f6ket s\u00e5 skrek hustrun Brita
– Herregud Anders, du \u00e4r hemma.
Sv\u00e4rmor Brita Olsdotter deklarerade tydligt, att p\u00e5 g\u00e5rden beh\u00f6vdes det karlar p\u00e5 plats och att det fick bli ett slut p\u00e5 att nasa tyg p\u00e5 skogen.
Marit och Ingeborg kastade sig om halsen p\u00e5 Anders och sa i k\u00f6r
– Du m\u00e5ste ber\u00e4tta allt, allt, lova det.
Carin sa bara
– Hej, ser du hur det ser ut?
– Ja, ser du hur det ser ut? Upprepade Kerstin.
Av hustrun Britas br\u00f6der var det bara en hemma.
Olof var bara fem \u00e5r och stod bakom Ingeborg, blygt plirande.

– Var \u00e4r ungen, var \u00e4r min dotter?
Brita lyfter upp knytet ur vaggan och str\u00e4cker \u00f6ver barnet till Anders
– Titta p\u00e5 Thors-n\u00e4san och det kolsvarta h\u00e5ret,  Anders nog \u00e4r det di j\u00e4nta, det ser ju alla.
Anders blev sittandes en l\u00e5ng stund med sin dotter i famnen, som bara j\u00e4mrade sig lite ibland.
Anders h\u00e4ngde till slut av sig rocken och tog av sig st\u00f6vlarna, han k\u00e4nde sj\u00e4lv att han luktade.
– Om du inte tv\u00e4ttar dig ikv\u00e4ll f\u00e5r du l\u00e4gga dig ute vid grisen, sa Brita med ett snett leende.
– Ja, ja, jag ska tv\u00e4tta mig, men finns det n\u00e5got att \u00e4ta f\u00f6rst.
-Duger det med inkokt g\u00e4dda och potatis \u00e5t den nyblivna fadern, sa Ingeborg som var den som snabbast hittade orden p\u00e5 Hindrikg\u00e5rden.

M\u00e4tt och nytvagad satte sig Anders \u00e5ter vid matbordet och b\u00f6rjade sin ber\u00e4ttarkv\u00e4ll med orden,
– Nu ska ni f\u00e5 h\u00f6ra allt om Thors Anders \u00e4ventyr i Bolln\u00e4s.
Lillgrabben Olof satt efter en sund och klippte med \u00f6gonen och somnade i Marits famn. Brita avbr\u00f6t hela tiden med att upprepa
– N\u00e4men, vad s\u00e4ger du Anders.
Sv\u00e4rmor satt vid spisen och muttrade n\u00e5got om ogudaktiga karlar.
Carin gick och lade sig, medan Ingeborg och Marit satt and\u00e4ktigt kvar och lyssnade om m\u00e4nniskor Anders m\u00f6tt p\u00e5 sin resa.
– N\u00e4r jag blir stor ska jag f\u00f6lja med, ingen karl ska kunna hindra mig. Ska du med Marit, sa Ingeborg.
– Klart jag ska, sa Marit.

– Var \u00e4r Lars, bror min, sa Anders
– Det tar vi imorgon, sa Brita

N\u00e4r alla hade g\u00e5tt och lagt sig och det blivit tyst p\u00e5 Hinrikg\u00e5rden, s\u00e5 kr\u00f6p Anders ner till sin Brita och efter en stund h\u00f6rde Anders \u00e5ter guds \u00e4nglak\u00f6r, n\u00e4r han s\u00e5g lyckan och njutningen i Britas \u00f6gon, samtidigt som han i kramper t\u00f6mde sig i henne.
– \u00c4lsklingen min, nu sover vi, sa Brita<\/p>\n\n\n\n

Midsommar 1867<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det blev en fin morgon, men n\u00e4r Anders gick runt p\u00e5 \u00e4gorna s\u00e5 sj\u00f6nk modet.
\u201dH\u00e4r har det inte blivit mycket gjort sedan jag for\u201d t\u00e4nkte han och sparkade i gruset, \u201dnog \u00e4r det sj\u00e4lva fan\u201d.

Brita m\u00f6ter honom med Lill j\u00e4ntan i famnen och ett stort leende i d\u00f6rren, men ser genast att n\u00e5got \u00e4r p\u00e5 tok.
– Hur \u00e4r det, sa hon.
– Det \u00e4r midsommar och inte ens dyngan har kommit ut p\u00e5 \u00e5krarna, ska vi ta upp potatisen i oktober?
– Men sn\u00e4lla Anders, f\u00f6r tre veckor sedan l\u00e5g sn\u00f6n kvar.
– Det \u00e4r \u00e5t helvete, nu f\u00e5r det vara midsommar idag, men i morgon m\u00e5ste vi i g\u00e5ng, alla som orkar h\u00e5lla i en grepe f\u00e5r hj\u00e4lpa till, nu f\u00e5r vi h\u00e5lla ihop Brita, h\u00f6r du det?

– Vi g\u00e5r in till djuren, sa Brita och Anders k\u00e4nde efter en stund att tungsinnet l\u00e4ttade. Att f\u00e5 prata med och klappa p\u00e5 h\u00e4sten, se att korna hade det bra, titta till grisarna och ta in n\u00e5gra nykl\u00e4ckta \u00e4gg gjorde susen.
Brita och Anders gick armkrok \u00f6ver g\u00e5rden och det var inte ig\u00e5r.
– Nej nu vill jag ha vitgr\u00f6t och mjukbulla, sa han och tog tag i lillpojken Olof som tj\u00f6t av skratt n\u00e4r Anders satte in fingrarna i sidorna p\u00e5 pojken.
Flickorna i \u00c5sbyn letade \u00f6verallt och f\u00f6rg\u00e4ves efter n\u00e5gra blommor att s\u00e4tta i midsommarst\u00e5ngen nere vid \u00e4lven,
– Det \u00e4r tur att det finns gott om nyutslaget bj\u00f6rkris, sa b\u00e5de Ingeborg och Marit.

In kom ocks\u00e5 Anders bror Lars Ersson, nu fyllda nitton \u00e5r och i s\u00e4llskap med Britas syster Anna. Han stelnade till n\u00e4r han fick se Anders och blev st\u00e5endes vid d\u00f6rren.
– Kom in du Lars, jag har inte t\u00e4nkt att sl\u00e5 ihj\u00e4l dig, \u00e5tminstone inte f\u00f6re det att vi har f\u00e5tt ut dyngan p\u00e5 \u00e5krarna.
Lars hade stor respekt f\u00f6r Anders h\u00e5rda nypor och hans h\u00e4ftiga Thors-hum\u00f6r, som b\u00e4st visade sig n\u00e4r n\u00e5got gick emot, eller n\u00e5gon hade en motsatt uppfattning.
– H\u00e4r har du, sa Anders och sl\u00e4ngde ett fickur \u00f6ver matbordet s\u00e5 att det landade p\u00e5 Lars br\u00f6st.
– Klockan sju i morgon bitti ska varje fyllhund i Myckelbyn och \u00c5sbyn k\u00e4nna att br\u00f6derna Thors sprider dynga p\u00e5 sina \u00e4rbara \u00e4gor h\u00e4r p\u00e5 Hindikg\u00e5rden, \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5tt, sa Anders utan att f\u00f6rv\u00e4nta sig n\u00e5got svar. Mycket riktigt s\u00e5 tittade Lars bara ner i bordet.
Anders h\u00e4mtade andan med blicken mot Lars och var precis p\u00e5 v\u00e4g att s\u00e4ga n\u00e5got n\u00e4r Brita sa
– Nu \u00e4ter vi.

Det blev midsommarfirande i \u00c5sbyn som tidigare och Britta Matsdotter och hennes make Thors Anders hade kl\u00e4tt upp sig och g\u00e5tt ner till midsommarst\u00e5ngen och en v\u00e4rmande brasa i den kyliga eftermiddagen.

– Hej Anders, \u00e4r du hemma?
Var den vanligaste fr\u00e5gan.
– Hej Anders, ska du ha en sup? 
Var den n\u00e4st vanligaste fr\u00e5gan.
– Usch, vad kallt det \u00e4r, n\u00e4r kommer sommarv\u00e4rmen?
Var den fr\u00e5ga som kom p\u00e5 tredje plats.

Anders ber\u00e4ttade sparsmakat om sina Bolln\u00e4serfarenheter. Han tackade konsekvent nej, till varje erbjudande till en v\u00e4rmande sup och n\u00e4r det g\u00e4llde den uteblivna sommarv\u00e4rmen s\u00e5 var han lika orolig som m\u00e5nga andra Malungsb\u00f6nder.
– Nu g\u00e5r vi hem, sa Anders och tog sin Brita under armen.
Festen fortsatte och Thors Lars Ersson syntes inte ha en tanke p\u00e5 en tidig arbetes och morgondag, utan tjoade och rullade hatt som aldrig f\u00f6rr.
– Vilken j\u00e4vla pajas, sa Anders.
– Jag tycker mig se likheter med hans \u00e4ldre bror, sa Brita, som kunde vara slagf\u00e4rdig n\u00e4r det beh\u00f6vdes.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Han var min morfars farfar. Thors Anders Ersson Hemmans\u00e4gare och g\u00e5rdfarihandlare fr\u00e5n \u00c5sbyn i Malung. ROMAN Dan Andersson beskriver den resandes l\u00e4ngtan hem och kanske ocks\u00e5 behovet av att f\u00e5 \u00e5ka, bort.Jag h\u00e4r t\u00e4nkt mycket p\u00e5 dessa textrader n\u00e4r jag skrev boken. Broder Joachim, du reser dit d\u00e4r vilda aplar gl\u00f6da,och d\u00e4r \u00e5brodd vissnar sakta […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[159],"tags":[],"class_list":["post-705","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-foljetang","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117185273835769799","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/705","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=705"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/705\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":708,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/705\/revisions\/708"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=705"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=705"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=705"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}