{"id":684,"date":"2026-08-27T14:48:02","date_gmt":"2026-08-27T12:48:02","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=684"},"modified":"2026-08-27T15:50:32","modified_gmt":"2026-08-27T13:50:32","slug":"novell-av-bernt-olov-andersson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=684","title":{"rendered":"Novell: &#8221;F\u00f6rsta Maj&#8221; av Bernt-Olov Andersson"},"content":{"rendered":"\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"819\" height=\"1024\" src=\"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/image-14-819x1024.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-685\" style=\"width:472px;height:auto\" srcset=\"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/image-14-819x1024.png 819w, https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/image-14-240x300.png 240w, https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/image-14-1229x1536.png 1229w, https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/image-14-768x960.png 768w, https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/image-14.png 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 819px) 100vw, 819px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>Bernt-Olov Andersson arbetarf\u00f6rfattare fr\u00e5n Sandviken.<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>F\u00f6rsta maj<\/strong><br><br>Janette och Pierre tittar b\u00e5da ut genom restaurangens f\u00f6nster. Det ger samma k\u00e4nsla som n\u00e4r ett \u00e5skv\u00e4der sakta glider in, likt ett svart t\u00e4cke \u00f6ver himlen, med tusen blixtar som fr\u00e4ser likt retade ormar. Kravallpolisernas bussar har samma bl\u00e5svarta f\u00e4rg som himlen. De k\u00f6r sakta som likbilar i centrums utkanter. Svartkl\u00e4dda m\u00e4n i karavan med l\u00e5nga och h\u00e5rda batonger vid h\u00f6fterna, likt enorma dildos, g\u00e5r uppradade med exakta avst\u00e5nd mellan sig. Alla \u00e4r anonyma, skyddade med visir och skottv\u00e4star. H\u00f6ger hand lyfter de mot kollegornas axlar f\u00f6r att m\u00e4ta avst\u00e5ndet. R\u00f6da, gula och bl\u00e5 band runt hj\u00e4lmarna. Det k\u00e4nns som om staden sakta h\u00e5ller p\u00e5 att invaderas av mekaniska zombies. Janette lutar sig \u00e4ngsligt fram \u00f6ver det rangliga caf\u00e9bordet. \u201dVad \u00e4r det som h\u00e4nder\u201d, viskar hon till Pierre.<br><br>\u00d6vriga g\u00e4ster reser sig upp fr\u00e5n stolarna, men v\u00e5gar inte g\u00e5 ut genom d\u00f6rren och vidare ut p\u00e5 trottoaren. D\u00e4r \u00e4r det alldeles f\u00f6r br\u00e5kigt. Folk springer fram och tillbaka. \u201dDet \u00e4r v\u00e4l n\u00e5gon slags \u00f6vning eller avskr\u00e4ckning. Det \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rsta maj\u201d viskar Pierre tillbaka. Alla g\u00e4ster p\u00e5 restaurang Loulou b\u00f6rjar bli oroliga. Kockar och servitriser kommer ut genom sv\u00e4ngd\u00f6rren mot k\u00f6ket. De flesta av g\u00e4sterna sitter bakom ett stort panoramaf\u00f6nster och ser det hela som en skr\u00e4ckfilm p\u00e5 en biograf. En grupp som liknar studenter \u00e4r tydligen polisernas fr\u00e4msta m\u00e5lgrupp, men ibland kommer turister och \u00e5ldringar i v\u00e4gen f\u00f6r deras batonger. \u201dVi m\u00e5ste ta oss h\u00e4rifr\u00e5n innan det \u00e4r f\u00f6r sent\u201d, s\u00e4ger Janette. \u201dDet \u00e4r redan f\u00f6r sent\u201d, s\u00e4ger Pierre och pekar ut mot det lilla torget d\u00e4r en grupp demonstranter med r\u00f6da schalar \u00e4r omringade. \u201dVi \u00e4r nog tryggast h\u00e4r.\u201d<br><br>&nbsp;Kravallpolisen omgrupperar sig. Ett bef\u00e4l ryter med h\u00f6g r\u00f6st och polism\u00e4nnen lyder order, st\u00e4ller upp sig i nya grupperingar. Kravallbussarnas bakd\u00f6rrar \u00f6ppnas och en liten grupp demonstranter jagas in i bussen med hj\u00e4lp av de l\u00e5nga batongerna. Plakaten rivs s\u00f6nder. En \u00e4ldre man protesterar, men jagas d\u00e4rifr\u00e5n med batongslag fr\u00e5n en grupp kamouflerade poliser. Restaurang\u00e4garen kommer ut fr\u00e5n k\u00f6ket. D\u00f6rren sv\u00e4nger fram och tillbaka. Han ropar ut i lokalen: \u201dJag vill bara tala om f\u00f6r er g\u00e4ster att kravallpolisen inte har till\u00e5telse att komma in i min restaurang\u2026 Det h\u00e4r \u00e4r min egendom\u2026 Ni kan vara helt lugna. \u00c4garen ser sig omkring bland g\u00e4sterna, som \u00e4r oroliga och viskar nerv\u00f6st mot varandra, n\u00e4r de ser det makabra sk\u00e5despelet i det stora restaurangf\u00f6nstret. \u201dBest\u00e4ll in det ni vill ha, k\u00e4ra v\u00e4nner. Ett glas Vin Rouge bjuder jag p\u00e5. Jag kommer att f\u00f6rsvara oss alla i restaurangen med den h\u00e4r, om polisen kliver \u00f6ver min tr\u00f6skel\u201d, ropar restaurang\u00e4garen och tar upp en stor revolver ur f\u00f6rkl\u00e4dsfickan, innan han v\u00e4nder sig om och g\u00e5r ut i k\u00f6ket igen.<br><br>&nbsp;Om restaurang\u00e4garens syfte \u00e4r att lugna g\u00e4sterna, s\u00e5 har han misslyckats totalt. G\u00e4sterna pratar i munnen p\u00e5 varandra och en kvinna b\u00f6rjar gr\u00e5ta hejdl\u00f6st. En av stamg\u00e4sterna f\u00f6rs\u00f6ker smita ut i vimlet utanf\u00f6r d\u00f6rren men kommer, med skr\u00e4ckfylld blick, tillbaka efter ett par minuter. N\u00e5gra ungdomar springer ocks\u00e5 in i restaurangen, fl\u00e5sande och r\u00e4dda. Ett par minuter senare kommer en \u00e4ldre man och en ung kvinna in genom restaurangd\u00f6rren. Mannen haltar och bl\u00f6der fr\u00e5n huvudet. Kvinnan f\u00f6rs\u00f6ker stoppa fl\u00f6det med sin r\u00f6da schal. Nu kommer restaurang\u00e4garen, p\u00e5 nytt, springande ut bland g\u00e4sterna i restaurangen. Genast l\u00e5ser han ytterd\u00f6rren, trots att ett par ungdomar knackar h\u00e5rt mot d\u00f6rren med v\u00e4djande r\u00f6ster. D\u00e5 lyfter \u00e4garen demonstrativt upp pistolen ur f\u00f6rkl\u00e4desfickan och demonstranterna springer mot n\u00e4sta d\u00f6rr som ocks\u00e5 \u00e4r st\u00e4ngd.<br><br>Janette \u00e4r blek och ser hela sk\u00e5despelet utspelas utanf\u00f6r restaurangf\u00f6nstret. Ett av bef\u00e4len skriker h\u00f6gt och hans mannar rusar till platsen bakom bef\u00e4let. De st\u00e4ller sig i fyra led. De stampar h\u00e5rt i asfalten och h\u00e5ller avst\u00e5ndet mellan sig. Det finns ingenting som skiljer kravallpoliserna i gruppen. De har svarta handskar p\u00e5 sig och deras ansikten \u00e4r dolda av visiret som \u00e4r f\u00e4st vid hj\u00e4lmen. En ung flicka bl\u00f6der fr\u00e5n ansiktet och Pierre reser sig hastigt upp fr\u00e5n stolen. Han ropar s\u00e5 att alla i restaurangen h\u00f6r: \u201dVi m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e5gonting, flickan f\u00f6rbl\u00f6der ju om ingen g\u00f6r n\u00e5gonting.\u201d Janette sl\u00e5r ut med armarna: \u201dJa, vad ska vi g\u00f6ra? Vi kan ju inte ringa efter polisen. Vilken mardr\u00f6m! Hon kommer ju att d\u00f6, Pierre!\u201d Alla i restaurangen f\u00f6ljer det som utspelade sig utanf\u00f6r f\u00f6nstret. Restaurang\u00e4garen och personalen kommer ut och st\u00e4ller sig vid f\u00f6nstret och ser kvinnan som bl\u00f6der, ser en \u00e4ldre man som misshandlas med batong, ser en demonstrant som ligger p\u00e5 marken och blir sparkad av de anonyma poliserna och som sedan blir bortsl\u00e4pad till de bl\u00e5svarta polisbussarna, d\u00e4r de s\u00e4tts fast i bussv\u00e4ggarna med hj\u00e4lp av handbojor.<br><br>Pl\u00f6tsligt k\u00f6r en av bussarna fram till restaurangen, med full fart och sirenerna p\u00e5, och krossar d\u00f6rren s\u00e5 att flisorna yr. D\u00f6rrbladet sl\u00e5r i golvet och tr\u00e4ffar en av g\u00e4sterna. Paniken sprider sig. En m\u00f6rkhyad man f\u00f6rs\u00f6ker smita ut, men blir nerslagen och sl\u00e4pad till bussens bakd\u00f6rr. Fem kravallpoliser rusar in i restaurangen. G\u00e5r fr\u00e5n bord till bord och kr\u00e4ver g\u00e4sternas pass. En man har gl\u00f6mt sitt och leds ut till kravallbussen. Tv\u00e5 m\u00f6rkhyade kvinnor leds skrikande ut genom den trasiga d\u00f6rr\u00f6ppningen. N\u00e4r en av kravallpoliserna l\u00e4gger sin hand p\u00e5 en av kvinnornas bakdelar f\u00e5r han en tills\u00e4gelse och ett leende fr\u00e5n bef\u00e4let. \u00c4nnu ett par kravallpoliser tr\u00e4nger sig in och tillsammans rusar de, p\u00e5 ett kommando, in genom sv\u00e4ngd\u00f6rren. Kravallpolisen har sparat k\u00f6ket till sist. G\u00e4sterna h\u00f6r hur restaurang\u00e4garen vr\u00e5lar och skriker d\u00e4r i k\u00f6ket. \u201dF\u00f6rsvinn h\u00e4rifr\u00e5n! Det h\u00e4r \u00e4r min egendom, det har jag papper p\u00e5! H\u00e4r har ni st\u00e4mpel fr\u00e5n kommunhuset! Ni har ingenting h\u00e4r att g\u00f6ra! H\u00e4r har ni mitt pass! Titta sj\u00e4lv!\u201d skriker restaurang\u00e4garen med sprucken r\u00f6st.<br><br>Servitriserna g\u00f6mmer sig bakom en disk, men avsl\u00f6jas och trycks upp mot v\u00e4ggen d\u00e4r det h\u00e4nger slevar och knivar. \u201dF\u00f6rsvinn\u2026 innan jag skjuter!\u201d, vr\u00e5lar restaurang\u00e4garen och drar upp sin pistol ur f\u00f6rkl\u00e4dsfickan. Alla i k\u00f6ket tystnar under n\u00e5gra sekunder. Ute i restaurangen h\u00f6rs skottv\u00e4xlingen. M\u00e4nniskor f\u00f6rs\u00f6ker fly. Janette och Pierre h\u00e5ller varandras h\u00e4nder h\u00e5rrt. Janette gr\u00e5ter och en annan gr\u00e5tande kvinna kommer fram till bordet och l\u00e4gger sina h\u00e4nder p\u00e5 hennes axlar. \u201dDet \u00e4r tur att man inte \u00e4r invandrare\u201d, viskar hon. Janette snyftar.<br><br><strong>\u201dT\u00e4nk \u00e4nd\u00e5, att Sverige har f\u00f6r\u00e4ndrat s\u00e5 mycket p\u00e5 s\u00e5 kort tid.\u201d<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Bernt-Olov Andersson arbetarf\u00f6rfattare fr\u00e5n Sandviken. F\u00f6rsta maj Janette och Pierre tittar b\u00e5da ut genom restaurangens f\u00f6nster. Det ger samma k\u00e4nsla som n\u00e4r ett \u00e5skv\u00e4der sakta glider in, likt ett svart t\u00e4cke \u00f6ver himlen, med tusen blixtar som fr\u00e4ser likt retade ormar. Kravallpolisernas bussar har samma bl\u00e5svarta f\u00e4rg som himlen. De k\u00f6r sakta som likbilar i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":685,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[5],"tags":[16,158],"class_list":["post-684","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kultur","tag-kultur","tag-novell","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117167547147480568","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/684","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/8"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=684"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/684\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":690,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/684\/revisions\/690"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/685"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=684"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=684"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=684"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}