– Pappa, vi har aldrig haft en lyckad semester ihop.
– Vad \u00e4r det du s\u00e4ger, vi har ju b\u00e5de varit till Eskilstuna och Polen tillsammans.
– Jo, jag vet.
Dottern \u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k fr\u00e5n G\u00f6teborg och i ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 sin far att bjuda henne och hennes bror p\u00e5 en resa, s\u00e5 ska jag p\u00e5minnas om semestrar fr\u00e5n deras barndom.
Om jag nu skulle bjuda p\u00e5 en resa, s\u00e5 skulle s\u00e5 att s\u00e4ga, udda f\u00e5 vara j\u00e4mt.
\u00c5ret var 2001, min nuvarande hustru och jag hade nyligen flyttat ihop och mina barn skulle under sommarlovet tillbringa n\u00e5gra sommarveckor hos oss. De bodde vid det tillf\u00e4llet hos sin mamma i norra V\u00e4rmland.
Kassan var skral, men en tripp till Eskilstuna skulle pl\u00e5nboken t\u00e5la, liksom ett bes\u00f6k p\u00e5 Eskilstuna Zoo. J\u00e4ntan var nio \u00e5r och grabben var \u00e5tta, f\u00f6rv\u00e4ntningarna var stora och det fanns helt klart en s\u00e4rskild lyster kring begreppet \u201dsemester\u201d.
Vi hade l\u00e5nat ett 4-mans t\u00e4lt och bokat plats p\u00e5 en camping.
I bilen till Eskilstuna satt ett r\u00e4tt s\u00e5 slitet sambopar, med tv\u00e5 uppspelta ungar i baks\u00e4tet.
F\u00f6rutom ett rej\u00e4lt slagsm\u00e5l i baks\u00e4tet i h\u00f6jd med Sala, s\u00e5 gick resan bra.
V\u00e4l framme i Eskilstuna, s\u00e5 stannade vi till vid en ICA-aff\u00e4r f\u00f6r att ordna lite \u201dskaffning\u201d, viket f\u00f6ranledde f\u00f6ljande kommentar fr\u00e5n dottern \u201dPappa, kan man handla med svenska pengar h\u00e4r?\u201d. \u00c4r man p\u00e5 semester s\u00e5 \u00e4r man.
Grabben satt i baks\u00e4tet och bokstaverade fr\u00e5n en skylt, F-A-L-U-K-O-R-V.
Eskilstuna levde upp till f\u00f6rv\u00e4ntningarna, vi var visserligen dom enda som t\u00e4ltade p\u00e5 campingen och skyfallet p\u00e5 natten var inte att leka med. Att grabben f\u00f6rsvann i Fantomengrottan och att ingen visste var han var f\u00f6r en stund, ing\u00e5r ocks\u00e5 i semestersp\u00e4nningen. Lite slitna, men n\u00f6jda, \u00e5terv\u00e4nde vi till Borl\u00e4nge.
\u00c5ret efter hade familjen sp\u00e4nt semesterb\u00e5gen ytterligare, nu var destinationen Polen.
Med Lindstr\u00f6mska f\u00f6rberedelser (mycket knapph\u00e4ndiga) gav vi oss i v\u00e4g.
T\u00e5g till Karlskrona och sedan b\u00e5t till Gdynia, fin hytt och barnen var and\u00e4ktiga. Det h\u00e4r var n\u00e5got annat \u00e4n Eskilstuna det!
St\u00e4mningen var p\u00e5 topp, nu skulle vi bara g\u00e5 till restauranten f\u00f6r lite kv\u00e4llsmat, innan vi skulle g\u00e5 och l\u00e4gga oss \u201dJag tror jag tar den d\u00e4r \u00e4gg \u2013 och ansjovissm\u00f6rg\u00e5sen\u201d sa hustrun.
Mitt i natten v\u00e4cktes jag av henne, som nu hade drabbats av akut matf\u00f6rgiftning.
N\u00e4r vi anl\u00e4nde Gdynia var barnen pigga, hustrun sjuk och likblek, sj\u00e4lv l\u00e5g jag p\u00e5 rygg i b\u00e4dden med n\u00e4sblod fr\u00e5n h-vetet, samtidigt som b\u00e5tens h\u00f6gtalare upprepade
\u201dAll passenger, leave the Boat\u201d.
Vid f\u00e4rjel\u00e4gret i Gdynia r\u00f6rde sig nu s\u00e4llskapet Lindstr\u00f6m f\u00f6rsiktigt utifr\u00e5n f\u00f6ruts\u00e4ttningar.
Hur som helst, t\u00e5g fr\u00e5n Gdynia till Sopot, d\u00e4r vi fick n\u00e5gra fina dagar, om det inte vore f\u00f6r detta evinnerliga tjat om glass och v\u00e5fflor.
\u00c4ventyrslusten och rastl\u00f6sheten gjorde att vi l\u00e4mnade Sopot med destinationen Hel, som trots namnet \u00e4r en ort p\u00e5 en halv\u00f6.
T\u00e5gresan dit var en upplevelse f\u00f6r den gamle lokf\u00f6raren, d\u00e4r ett l\u00e5ngsamt t\u00e5g tog oss genom de polska byarna och d\u00e4r v\u00e4g\u00f6verg\u00e5ngarna bevakades av bom \u2013 och grindvakter. Tomterna var odlingsmark f\u00f6r hus\u00e4garna och gr\u00e4smattor var s\u00e4llsynta. Tempot var helt i min smak och omgivningarna var fantastiskt vackra.
Hel visade sig vara en liten ort, med en bygata som str\u00e4ckte sig fr\u00e5n j\u00e4rnv\u00e4gsstationen fram till hotellet \u201dRiviera\u201d, som l\u00e5g granne med ett varv. Vilket vi uppt\u00e4ckte, tidigt f\u00f6rsta morgonen som g\u00e4ster p\u00e5 hotellet.
Minnesbilder fr\u00e5n Polenresan brukar fortfarande komma upp, d\u00e4r barnen p\u00e5minner om faderns fad\u00e4ser och tillkortakommanden p\u00e5 ok\u00e4nd mark \u201dKommer du ih\u00e5g pappa, n\u00e4r du \u2026 p\u00e5 fiskrestaurangen \u2026 kattungen \u2026 och mat genom luckan p\u00e5 stadstorget\u201d
Alla har sina semesterminnen och de flesta g\u00f6r sig nog b\u00e4st, om det f\u00e5r g\u00e5 n\u00e5gra \u00e5r.
Astrid och Bertil mina gamla underbara grannar h\u00e4r i Kvarnsveden (borta nu) ber\u00e4ttade en g\u00e5ng f\u00f6r mig om deras f\u00f6rsta semesterminne. Bertil jobbade i pappersbruket och p\u00e5 30-talet fick dom 3 semesterdagar och d\u00e5 ingick midsommarhelgen. Midsommarafton firades p\u00e5 hemmaplan, p\u00e5 midsommardagen cyklade Astrid och Bertil till Gustafs f\u00f6r en natts \u00f6verliggning i t\u00e4lt, innan dom dagen efter cyklade hem. Sedan var semestern slut.
Det g\u00e4ller att ha perspektiv p\u00e5 tillvaron och ta semestern som den kommer!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
– Pappa, vi har aldrig haft en lyckad semester ihop.– Vad \u00e4r det du s\u00e4ger, vi har ju b\u00e5de varit till Eskilstuna och Polen tillsammans.– Jo, jag vet. Dottern \u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k fr\u00e5n G\u00f6teborg och i ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 sin far att bjuda henne och hennes bror p\u00e5 en resa, s\u00e5 ska jag p\u00e5minnas […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_share_on_mastodon":"0"},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-541","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","eq-blocks"],"share_on_mastodon":{"url":"https:\/\/social.spejset.org\/@dab\/117016091466659666","error":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/541","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=541"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/541\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":542,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/541\/revisions\/542"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=541"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=541"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=541"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}