{"id":344,"date":"2026-07-08T22:42:43","date_gmt":"2026-07-08T20:42:43","guid":{"rendered":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=344"},"modified":"2026-07-08T23:43:41","modified_gmt":"2026-07-08T21:43:41","slug":"starka-och-sanna-bilder-fran-gruvan-i-riddarhyttan-ulf-lunden-gunne-ramberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=344","title":{"rendered":"Starka och sanna bilder fr\u00e5n gruvan i Riddarhyttan \/ Ulf Lund\u00e9n – Gunne Ramberg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

B\u00e4ckegruvan och \u00d6stergruvan.<\/em>

Gruvcentrum Mojsen i Gr\u00e4ngesberg visar i sommar en fotoutst\u00e4llning av fotografen Gunne Ramberg som f\u00f6r\u00e4rades Johan Ahlb\u00e4ckpriset 2024. Det handlar om starka och sanna bilder p\u00e5 gruvarbetare i B\u00e4ckegruvan i Riddarhyttan.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Vi var m\u00e5nga som ropade \u00c4NTLIGEN n\u00e4r priset tillk\u00e4nnagavs.<\/p>\n\n\n\n

En v\u00e4rdigare pristagare f\u00e5r man leta efter. I en tid d\u00e4r allt domineras av snabba och ytliga kommersiella intryck framst\u00e5r dokument\u00e4rfotografin som ett of\u00f6r\u00e4nderligt verktyg f\u00f6r att skildra verkligheten. Den \u00e4r inte blott och bart en konstform, den \u00e4r b\u00e5de ett socialt och etiskt \u00e5tagande.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r via kamerans lins som vi f\u00e5r insyn i milj\u00f6er och v\u00e4rldar som vi annars aldrig skulle hitta till. Denna konstform p\u00e5minner oss om v\u00e5r kapacitet att b\u00e5de skapa och f\u00f6rst\u00e5 p\u00e5 djupet.<\/p>\n\n\n\n

Gunne Ramberg \u00e4r en v\u00e4rdig representant f\u00f6r dokument\u00e4rfotografin som str\u00e4var efter att inte bara f\u00e5nga det vackra, utan framf\u00f6r allt det sanna. Det handlar framf\u00f6r allt om att visa v\u00e4rlden precis som den \u00e4r, med dess kontraster och mots\u00e4gelser, utan f\u00f6rsk\u00f6ning eller manipulation.<\/p>\n\n\n\n

Dokument\u00e4rfotografiet avsl\u00f6jar och utforskar det m\u00e4nskliga tillst\u00e5ndet i alla dess olika nyanser. Det finns f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rebilder som inspirerat p\u00e5 v\u00e4gen. Under m\u00e5nga \u00e5r landade regelbundet en bunt internationella fototidningar i postl\u00e5dan.<\/p>\n\n\n\n

Men det handlar framf\u00f6r allt om svenska f\u00f6rebilder som Sune Jonsson, Hans Hammarski\u00f6ld och Tore Johnson, son till den store arbetarf\u00f6rfattaren Eyvind Johnson.<\/p>\n\n\n\n

Tankarna g\u00e5r ocks\u00e5 till en annan Ahlb\u00e4ckpristagare \u2013 Jean Hermansson. Men i det fallet \u00e4r Gunnes dokumentationer str\u00e5et vassare p\u00e5 \u00e5tminstone en punkt. I verksf\u00f6rteckningen tr\u00e4der gruvarbetarna fram med b\u00e5de namn och smeknamn samt en kort beskrivning om vad som utspelar sig p\u00e5 bilden. S\u00e5dant gjorde aldrig Hermansson, d\u00e4r f\u00f6rblev arbetarna anonyma.
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ove Utter och Per Olov Berg reparerar v\u00e4xell\u00e5dan till berghissen.<\/em>

H\u00e4r f\u00e5r vi bland annat m\u00f6ta Roland \u201dTjatte\u201d Jansson med ett lass ventilationsr\u00f6r. Kenneth Andersson tar sig n\u00e5gra minuter i rastkojan p\u00e5 460-metersniv\u00e5n. Vi f\u00e5r se n\u00e4r Sven Oskarsson tar sig en kaffeskv\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Vi m\u00f6ter Aina Jansson och Sven Bergman n\u00e4r de har st\u00e4mplat ut och \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem.<\/p>\n\n\n\n

Det finns m\u00e5nga viktiga best\u00e5ndsdelar som f\u00f6renar arbetets m\u00e5lare Johan Ahlb\u00e4ck och dokument\u00e4rfotografen Gunne Ramberg.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5da har noggrant och systematiskt skildrat sina forna respektive arbetsplatser. Den ene med alla sina m\u00e5larverktyg, den andre via kamera\u00f6gats lins.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4nniskorna, motiven och bildber\u00e4ttelserna fanns d\u00e4r mitt framf\u00f6r dem.<\/p>\n\n\n\n

Gr\u00e4v d\u00e4r du st\u00e5r \u00e4r ett tales\u00e4tt som i detta fall betyder: Skapa konst av det du har omkring dig!<\/p>\n\n\n\n

Begreppet passar mycket v\u00e4l in p\u00e5 b\u00e5de Johan och Gunnes konstn\u00e4rliga och kreativa arbeten. Deras r\u00f6tter var och \u00e4r djupt f\u00f6rankrade i social r\u00e4ttvisa och medm\u00e4nsklighet, b\u00e5da lyfter fram arbetare och arbetsmilj\u00f6er som f\u00f6rtj\u00e4nar att bli h\u00f6rda. Den l\u00e4r oss att v\u00e4rlden, i all sin komplexitet och sk\u00f6nhet, kan f\u00f6r\u00e4ndras genom bilder som tas med respekt och integritet.<\/p>\n\n\n\n

Johan Ahlb\u00e4cks intresse f\u00f6r teckning startade i barndomen. Gunnes fotointresse v\u00e4cktes ocks\u00e5 redan under skoltiden, tv\u00e5 praktikveckor hos en fotohandlare i Lindesberg gav blodad tand. Det var i m\u00f6rkrummet allting h\u00e4nde, n\u00e4r bilderna sakta v\u00e4xte fram p\u00e5 papperet mitt framf\u00f6r \u00f6gonen. Ett slags magiskt mirakel.\u00a0
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gideon Enlund lastar med en lastmaskin LM56.<\/em>

Gunne skaffade sig f\u00f6rstoringsapparat och lite m\u00f6rkrumsutrustning i vindsrummet d\u00e4r han bodde med sina f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 K\u00e4llfallet i Riddarhyttan. Han spikade f\u00f6r f\u00f6nstret med m\u00f6rkl\u00e4ggningspapper som kom fr\u00e5n en rulle som blivit \u00f6ver i samband med en stor milit\u00e4r\u00f6vning i K\u00e4llfallet under mitten av 1950-talet.<\/p>\n\n\n\n

Han minns att modern inte var s\u00e5 glad \u00f6ver sonens m\u00f6rkl\u00e4ggning. Han b\u00f6rjade fotografera kompisarna, familjen och en del hus. Men det var omodernt hemma. Det fanns bara kallvatten i kranen. Mycket film gick till spillo, fick massor av sprickor i emulsionen och krackelerade n\u00e4r den sk\u00f6ljdes i f\u00f6r kallt vatten.  <\/p>\n\n\n\n

De flesta karlarna i Riddarhyttan var gruvarbetare, andra arbetade i skogen eller p\u00e5 s\u00e5gen.<\/p>\n\n\n\n

Gunne b\u00f6rjade sj\u00e4lv arbeta i gruvan direkt efter att han gick ut grundskolan p\u00e5 1960-talet. Han blev reparat\u00f6r och arbetade s\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00e5de under och \u00f6ver jord. Gunne har ber\u00e4ttat f\u00f6r mig att \u201dallt han l\u00e4rt sig av vikt\u201d har han l\u00e4rt sig i gruvan.<\/p>\n\n\n\n

Han var inte ensam om att vara fotointresserad i Riddarhyttan. Det var m\u00e5nga som hade foto som hobby och fotoklubben var mycket aktiv p\u00e5 orten. Det var ocks\u00e5 en \u00e4ldre arbetskamrat till Gunne som l\u00e4rde honom massor om fotografering, han hette Ruben Karlstr\u00f6m och hade en gammal klassisk Hasselbladare. Den fick Gunne s\u00e5 sm\u00e5ningom k\u00f6pa av honom. Fotoklubben gjorde ett m\u00f6rkrum av en loge i Folkets Hus i Riddarhyttan.<\/p>\n\n\n\n

Det arrangerades studiecirklar och utflykter runt om i Sverige och det ordnades med bildvisningar varje l\u00e5ngfredag. Det var stora diabilder p\u00e5 filmduken, bildspel och musik. Jag vet inte om arbetarna funderade \u00f6ver sitt eget hobbyfotograferande som en genuin kulturaktivitet men det var det, en form av levande arbetarkultur.<\/p>\n\n\n\n

Det var ingen st\u00f6rre grej f\u00f6r dem att Gunne tog med sig kameran till gruvan, han fick pl\u00e5ta i lugn och ro, inte bara arbetskamraterna utan \u00e4ven sj\u00e4lva gruvan, kontrasterna mellan m\u00f6rker och ljus. Den inneboende dramatiken. Arbetsgivaren satte heller inte stopp p\u00e5 dokumentationen. Nu \u00e4r det annat ljud i sk\u00e4llan. Det r\u00e5der b\u00e5de f\u00f6rbud och restriktioner.  Varje arbetsplats idag \u00e4r s\u00e5 gott som minerat omr\u00e5de.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r en ung och entusiastisk fotograf var gruvan en mycket tacksam och sp\u00e4nnande milj\u00f6 att ge sig i kast med rent bildm\u00e4ssigt.  Gunne gjorde n\u00e5got mycket unikt. Han dokumenterade b\u00e5de sina arbetskamrater, olika sysslor och arbetsmoment l\u00e5ngt ned i gruvschakten men \u00e4ven ovan jord, p\u00e5 v\u00e4g till och fr\u00e5n skiften.<\/p>\n\n\n\n

Ingen av arbetarna verkar vara besv\u00e4rade eller obekv\u00e4ma framf\u00f6r kameran. Det spelar ingen roll om de \u00e4r mitt uppe i ett koncentrerat arbete eller pustar ut i matrummet med termosen p\u00e5 bordet och r\u00f6kpipan i mun. Det \u00e4r ju jobbarkompisen Gunne som h\u00e5ller i kameran. Han \u00e4r en av dem, en j\u00e4mlike som st\u00e5r i bredd och i samma \u00f6gonh\u00f6jd med dem sj\u00e4lva. Han kommer varken uppifr\u00e5n eller utifr\u00e5n. Fotografen andas samma luft som dem och \u00e4r ocks\u00e5 en del av den gemensamma erfarenheten. D\u00e4rf\u00f6r ser gruvarbetarna rakt in i kamerans \u00f6ga utan raster eller f\u00f6rsk\u00f6ning. Det finns heller inga arrangerade scenerier eller andra konstlade f\u00f6rs\u00f6k att kringg\u00e5 verkligheten.<\/p>\n\n\n\n

Gunne lyckas med det sv\u00e5ra konststycket att dokumentera m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod med dr\u00f6mmar och f\u00f6rhoppningar, liv som \u00e4ven f\u00e5tt sina t\u00f6rnar, nederlag och sorger l\u00e4ngs v\u00e4gen. Ett h\u00e5rt och farligt jobb. M\u00f6rkt. Fuktigt. Dammigt. R\u00f6kigt. Ja, det \u00e4ger f\u00f6rst\u00e5s sin giltighet men h\u00e4r fanns \u00e4ven en stor gemenskap, man trivdes med arbetet, det existerade en sorts frihet, basen h\u00e4ngde inte alltid \u00f6ver axeln, det fanns utrymme f\u00f6r egna initiativ s\u00e5 att b\u00e5de m\u00e4nniskor och maskiner kunde g\u00f6ra sina jobb.<\/p>\n\n\n\n

Det gjorde att arbetspassen \u00e4nd\u00e5 kom och f\u00f6rsvann i det som vi kallar vardagar, utan n\u00e5gon st\u00f6rre dramatik \u2013 inte f\u00f6rr\u00e4n bolaget best\u00e4mde sig f\u00f6r att l\u00e4gga ned gruvan. D\u00e5 blev det demonstrationst\u00e5g och flera fackliga uppvaktningar p\u00e5 regeringskansliet i Stockholm. Folket i Riddarhyttan gick man ur huse. \u201dVi ska ha gruvan kvar\u201d och \u201dr\u00e4dda Riddarhyttan\u201d stod det p\u00e5 plakaten.<\/p>\n\n\n\n

Riddarhyttan i Bergslagen med sina cirka 300 inv\u00e5nare har fortfarande kvar sina landm\u00e4rken och monument efter hundratals \u00e5r av gruvn\u00e4ring och j\u00e4rnmalmsbrytning. Vilka minnen finns kvar bland m\u00e4nniskorna i Riddarhyttan?<\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nker fr\u00e4mst p\u00e5 gruvarbetarna och deras familjer som hade gruvan som trygg f\u00f6rs\u00f6rjning under l\u00e5ng tid. M\u00e5nga av dem m\u00f6ter vi i Gunne Rambergs mycket levande svartvita dokument\u00e4ra bilder fr\u00e5n mitten av 1960-talet och \u00e4nda fram till gruvans nedl\u00e4ggning i slutet av 1970-talet.<\/p>\n\n\n\n

Det har g\u00e5tt mer \u00e4n 40 \u00e5r sedan B\u00e4ckegruvan st\u00e4ngdes f\u00f6r gott. \u00c4nd\u00e5 lever minnena kvar i Gunne Rambergs mycket imponerande bildskatt.
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Arnold Sj\u00f6str\u00f6m laddar en ortsalva.
<\/em>
Jag och Gunne hoppas att den h\u00e4r mycket sev\u00e4rda utst\u00e4llning ska bli startskottet f\u00f6r en bok med arbetsnamnet \u201dMinnesbilder av ett arbetsliv fr\u00e5n Riddarhyttan\u201d, d\u00e4r jag lovat medverka med olika texter. Det finns \u00e4nnu r\u00f6ster kvar p\u00e5 orten som kan ber\u00e4tta och minnas sina m\u00e5nga och l\u00e5nga arbets\u00e5r i gruvan.<\/p>\n\n\n\n

Boken blir en motr\u00f6st i en v\u00e4rld som lider av st\u00e4ndig minnesf\u00f6rlust. Det dokument\u00e4ra fotografiet ger oss m\u00f6jlighet att stanna upp och reflektera. Varje bild b\u00e4r p\u00e5 en ber\u00e4ttelse, och genom dessa f\u00e5r vi inte bara inblick i andras liv, utan \u00e4ven en m\u00f6jlighet att kanske \u00e4ven omv\u00e4rdera v\u00e5r egen plats i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

Boken ska lyfta fram arbetslivets eget kulturarv som ofta gl\u00f6ms bort n\u00e4r \u00f6vergivna arbetsplatser blir till stora stumma monument i landskapet. Jag pratar om traditionerna, hantverket, ritualerna men \u00e4ven de muntra historierna som h\u00f6ll m\u00e4nniskor p\u00e5 gott hum\u00f6r i gruvg\u00e5ngarna.<\/p>\n\n\n\n

Boken blir \u00e4ven ett sorts dokument \u00f6ver oss sj\u00e4lva och \u00f6ver den tid som vi varit yrkesverksamma som fotograf respektive skrivande journalist.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r vi b\u00e5da kom iv\u00e4g p\u00e5 varsin resa som gjorde att vi kunde f\u00f6rverkliga v\u00e5ra egna kreativa dr\u00f6mmar, samtidigt som vi b\u00e5da st\u00e5tt stadigt kvar p\u00e5 samma st\u00e4lle med b\u00e5de sj\u00e4l och hj\u00e4rta i Bergslagen.<\/p>\n\n\n\n

Vi m\u00f6ttes f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i slutet p\u00e5 1980-talet p\u00e5 Ludvika Tidning. Det var en annan tid, en annan epok n\u00e4r det fortfarande fanns skrivmaskiner p\u00e5 redaktionen, filmrullar och m\u00f6rkrum. Bilderna skickades med buss till tryckeriet i Falun. Vi gjorde det mesta n\u00e4r det kommer an p\u00e5 traditionell lokal mediabevakning, bevakade politikerna i fullm\u00e4ktige, gr\u00e4vde i smutsiga aff\u00e4rer, f\u00f6revigade invigningar av f\u00f6rskolor, ber\u00e4ttade om Aseas Husm\u00f6drar, intervjuade folk och f\u00e4, kort sagt h\u00f6ll det offentliga lokala debatten och samtalet ig\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Nu m\u00f6ts vi h\u00e4r p\u00e5 nytt. Cirkeln \u00e4r sluten men v\u00e5rt gemensamma arbete kommer att forts\u00e4tta.<\/p>\n\n\n\n

Ulf Lund\u00e9n<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Ovanst\u00e5ende text \u00e4r mitt invigningstal som jag fick h\u00e5lla n\u00e4r Gunne Ramberg hade sin stora fotoutst\u00e4llning i Meken i Smedjebacken h\u00f6sten 2025.<\/em>


<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

B\u00e4ckegruvan och \u00d6stergruvan. Gruvcentrum Mojsen i Gr\u00e4ngesberg visar i sommar en fotoutst\u00e4llning av fotografen Gunne Ramberg som f\u00f6r\u00e4rades Johan Ahlb\u00e4ckpriset 2024. Det handlar om starka och sanna bilder p\u00e5 gruvarbetare i B\u00e4ckegruvan i Riddarhyttan. Vi var m\u00e5nga som ropade \u00c4NTLIGEN n\u00e4r priset tillk\u00e4nnagavs. En v\u00e4rdigare pristagare f\u00e5r man leta efter. I en tid d\u00e4r allt […]<\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-344","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kultur","eq-blocks"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/344","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/7"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=344"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/344\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":357,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/344\/revisions\/357"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=344"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=344"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=344"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}