{"id":236,"date":"2026-07-04T12:11:12","date_gmt":"2026-07-04T10:11:12","guid":{"rendered":"https:\/\/dalarnasarbetarblad.se\/?p=236"},"modified":"2026-07-08T20:38:05","modified_gmt":"2026-07-08T18:38:05","slug":"ulf-lunden-sott-och-salt-i-kulturens-tjanst","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/?p=236","title":{"rendered":"Ulf Lund\u00e9n. S\u00f6tt och salt i kulturens tj\u00e4nst."},"content":{"rendered":"\n

. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ulf Lund\u00e9n bjuder p\u00e5 ett utdrag ur hans p\u00e5g\u00e5ende arbete med boken \u201dTill sista andetaget \u2013 kultur- klass \u2013 politik.
Ulf tillh\u00f6r redaktionen p\u00e5 Dalarnas Arbetarblad.<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

M\u00e5ndagen den 13 november 2023 klockan 13.00 kallades Dala-Demokratens redaktion till ett gemensamt informationsm\u00f6te. Det fanns illavarslande tecken i skyn, bland annat ett nytt mediest\u00f6d som skulle rita om kartan rej\u00e4lt f\u00f6r en liten regional dagstidning som Dala-Demokraten. Kalla vindar om en annalkande vinter svepte ned \u00f6ver landet fr\u00e5n norr. St\u00f6rsta nyheten den dagen var att muslimer och judar i Stockholm vittnade om \u00f6kad islamofobi och antisemitism efter kriget mellan Israel och Hamas och de f\u00f6r\u00f6dande bombningarna i Gaza.<\/p>\n\n\n\n

Jag var p\u00e5 v\u00e4g till Stockholm i min roll som ordf\u00f6rande i Werner Aspenstr\u00f6ms\u00e4llskapet. Mitt uppdrag var att dela ut v\u00e5rt \u00e5rliga litter\u00e4ra pris p\u00e5 Wernerdagen i ABF-huset i Stockholm senare p\u00e5 kv\u00e4llen. Denna g\u00e5ng till poeten och Akademiledamoten Jila Mossaed.<\/p>\n\n\n\n

Jag blinkade h\u00f6ger, bromsade in, v\u00e4xlade ned, sv\u00e4ngde av fr\u00e5n motorv\u00e4gen och parkerade utanf\u00f6r ett tradarfik, kopplade upp mig via zoom p\u00e5 mobiltelefonen. Jag s\u00e5g mina arbetskollegor sitta allvarliga och tysta, en f\u00f6r mig totalt ok\u00e4nd person h\u00f6gre upp i Bonniers chefshierarki ledde m\u00f6tet och snart kom beskedet att tj\u00e4nsten som kulturredakt\u00f6r skulle f\u00f6rsvinna och att kulturredaktionen best\u00e5ende av en handfull frilansmedarbetare skulle l\u00e4ggas ned.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 gick det till n\u00e4r jag blev uppsagd fr\u00e5n min tj\u00e4nst efter 25 \u00e5r som anst\u00e4lld i f\u00f6retaget. Ett abrupt slut p\u00e5 en l\u00e5ng yrkeskarri\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Jag hade f\u00f6rlorat det roligaste och viktigaste journalistiska uppdraget. Ett arbete som egentligen har varit en livsstil, ett uppdrag som jag burit med mig 24 timmar om dygnet alltsedan mitten av 00-talet. Jag hade haft den st\u00f6rsta f\u00f6rm\u00e5nen som f\u00e5 \u00e4r f\u00f6runnade. Att f\u00e5 arbeta med mitt st\u00f6rsta personliga intresse. Jag pratar om b\u00f6cker, konst, musik, teater, dans, film och inte minst politisk och kulturell samh\u00e4llsdebatt med en radikal utg\u00e5ngspunkt, en hemvist i arbetarr\u00f6relsens grundl\u00e4ggande v\u00e4rderingar om solidaritet, j\u00e4mlikhet och broderskap.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r jag bitter? B\u00e5de ja och nej. Tiden har g\u00e5tt vansinnigt fort. Det brukar det g\u00f6ra n\u00e4r livet \u00e4r sp\u00e4nnande, kreativt och roligt \u00e4ven om privata sorger, m\u00f6rka tankar och andra sv\u00e5righeter lurar bakom varje h\u00f6rn.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r f\u00f6dd 1962 och har samtidigt b\u00f6rjat f\u00f6rbereda mig p\u00e5 att v\u00e4xla ned och l\u00e4mna yrkeslivet i f\u00f6rtid. D\u00e4rf\u00f6r var f\u00f6rlusten av mitt jobb ingen personlig katastrof \u2013 d\u00e4remot s\u00f6rjer jag att ingen blev utsedd till min eftertr\u00e4dare. Den tidning som st\u00e5tt mig absolut n\u00e4rmast hj\u00e4rtat amputerade \u00f6ver en natt det som varit en av tidningens absolut vassaste och tydligaste profiler. Den stora och fina uppskattningen fr\u00e5n l\u00e4sare och kulturskapare har varit den st\u00f6rsta bel\u00f6ningen under alla mina \u00e5r som kulturredakt\u00f6r. Jag \u00e4r ocks\u00e5 b\u00e5de r\u00f6rd och stolt \u00f6ver de m\u00e5nga namnunderskrifter som protesterade mot nedl\u00e4ggningen av kultursidorna i DD.<\/p>\n\n\n\n

XXX<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r ett barn av 1960-talet, f\u00f6dd i ett arbetarhem i bruksorten Smedjebacken i hj\u00e4rtat av Bergslagen. Familjen flyttade fr\u00e5n l\u00e4genhet till villa, k\u00f6pte bil och \u00e5kte p\u00e5 utlandssemester till spanska solkusten i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet. Det var faktiskt ganska ovanligt. Jag minns \u00e4nnu vilket \u00e4ventyr det var att som elva\u00e5ring kliva ombord p\u00e5 ett flygplan f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. D\u00e5 hade ingen h\u00f6rt talas om klimatf\u00f6r\u00e4ndringar och flygskam. Vad hade familjen f\u00f6r kulturvanor? Pappa och morfar spelade dragspel. Jag b\u00f6rjade ocks\u00e5 tidigt att spela samma instrument, kunde l\u00e4sa noter redan f\u00f6re tio \u00e5rs \u00e5lder men slutade tv\u00e4rt med det.  N\u00e5gra \u00e5r senare l\u00e4rde jag mig i st\u00e4llet n\u00e5gra ackord p\u00e5 gitarr. Det l\u00e5g i tiden f\u00f6rst\u00e5s. Dragspel var inget som imponerade i kamratkretsar p\u00e5 den tiden.<\/p>\n\n\n\n

Dags- och kv\u00e4llspress samt veckotidningar fanns i hemmet men d\u00e4remot inte s\u00e4rskilt m\u00e5nga b\u00f6cker.  Vi gick dock regelbundet till biblioteket. Morfar m\u00e5lade, tecknade och ritade men jag minns aldrig att vi gick p\u00e5 n\u00e5gon konstutst\u00e4llning. Familjen s\u00e5g lokalrevyer varje \u00e5r men aldrig opera eller seri\u00f6s teater. Teven utgjorde l\u00e4gerelden. Jag minns bland annat skr\u00e4ckfilmerna som gick sent p\u00e5 sommarkv\u00e4llarna och tv-serien \u201dDin stund p\u00e5 jorden\u201d som byggde p\u00e5 Vilhelm Mobergs roman med samma namn. Den inspirerade mig till att skriva en uppsats om d\u00f6den i skolan som fick min l\u00e4rare att undra om n\u00e5got djupt tragiskt hade h\u00e4nt i familjen.<\/p>\n\n\n\n

 Jag l\u00e4ste serietidningar, serieklassiker, ungdomsromanerna om \u00c5sh\u00f6jdens BK, Astrid Lindgrens ber\u00e4ttelser och nyttjade pekfingervalsen p\u00e5 en reseskrivmaskin. Under en period pl\u00f6jde jag den s\u00e5 kallade \u201dkiosklitteraturen\u201d i form av westernb\u00f6cker och h\u00e5rdkokta deckare. Fr\u00e5n en dag till en annan gick jag fr\u00e5n Bill och Ben till August Strindbergs R\u00f6da rummet och Tj\u00e4nstekvinnans son. Strindbergs b\u00f6cker och dramer st\u00e5r fortfarande kvar i bokhyllan.  Jag f\u00f6rstod kanske knappt h\u00e4lften vad de handlade om men ber\u00e4ttelserna gav mersmak. Snart var det dags f\u00f6r Sj\u00f6wall & Wahl\u00f6\u00f6, Ernest Hemingway, Per Anders Fogelstr\u00f6m Jack Kerouac, Ivar Lo Johansson och f\u00f6rst\u00e5s Ulf Lundell. Hans tre f\u00f6rsta romaner Jack, S\u00f6mnen och Vinter i paradiset f\u00f6rblir hans fr\u00e4msta romaner och kan ses som en l\u00f6st sammanh\u00e4ngande trilogi om just den revolutionerande tiden p\u00e5 1960- och 70-talet. Sedan l\u00e4ste jag romaner och diktsamlingar av en l\u00e5ng rad kvinnor. Jag t\u00e4nker bland annat p\u00e5 Moa Martinsson, Inger Alfv\u00e9n, Kerstin Ekman, Kristina Lugn, Birgitta Stenberg, Aino Trosell, Kerstin Thorvall, Bodil Malmsten, Joyce Carol Oates, Alice Munroe och f\u00f6rst\u00e5s Selma Lagerl\u00f6f.<\/p>\n\n\n\n

Vi p\u00e5verkas alltid av den tid som str\u00f6mmar igenom oss.<\/p>\n\n\n\n

Jag v\u00e4xte upp i svallv\u00e5gorna efter den stora ungdomsrevolutionen, blev en ung s\u00f6kare som slungades mellan stora k\u00e4nslosvall, fr\u00e5n extatiska lyckorus och m\u00f6rka avgrunder, landade n\u00e5gonstans mellan alla m\u00f6jliga v\u00e4nsterpolitiska ideologier, tog del av amat\u00f6rkulturella och musikaliska korsningar, ut\u00f6vade och konsumerade allt fr\u00e5n dansband, rock, pop, progg till punk. Det blev till slut ett rockband i mitt eget namn.<\/p>\n\n\n\n

Jag blev redan under h\u00f6gstadiet medlem i SSU och b\u00f6rjade fatta att det fanns en historia om arbetarr\u00f6relsen som jag inte h\u00f6rt talas om i skolan. Vi fick l\u00e4ra oss grunderna i marxism och om den demokratiska socialistiska klasskampen. Det var ett uppvaknande p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Jag bek\u00e4nner mig till samma ideologi \u00e4n idag och f\u00f6r traditionen vidare till n\u00e4sta generation precis som v\u00e5ra f\u00f6retr\u00e4dare har gjort genom historien. Jag t\u00e4nker p\u00e5 en s\u00e5dan som Gerard Winstanley (1609-1676) som var en engelsk protestantisk religi\u00f6s reformator, politisk filosof och aktivist under den engelska samv\u00e4ldsperioden. Han var ocks\u00e5 ledare och en av grundarna av den agrarsocialistiska gruppen Diggers som ockuperade och odlade p\u00e5 tidigare allm\u00e4n mark som privatiserats. Diggers h\u00e4vdade att Gud skapat jorden som en \u201dgemensam skattkammare\u201d som skulle delas lika av alla. Gerrard Winstanley skrev f\u00f6ljande rader 1649: \u201dJorden skapades inte i syfte att ni skulle vara herrar \u00f6ver den och vi era slavar, tj\u00e4nare och tiggare; utan den skapades till att vara ett gemensamt levebr\u00f6d f\u00f6r alla m\u00e4nniskor utan \u00e5tskillnad.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Kom ih\u00e5g att idag, mer 400 \u00e5r senare, s\u00e5 har den procent av jordens befolkning som \u00e4r rikast tillsammans mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 stor f\u00f6rm\u00f6genhet som 6,9 miljarder m\u00e4nniskor. Det visade en rapport f\u00f6r 2019 fr\u00e5n hj\u00e4lporganisationen Oxfam. Man konstaterade att den globala oj\u00e4mlikheten var \u201dchockerande bef\u00e4st\u201d och att antalet dollarmiljard\u00e4rer hade f\u00f6rdubblats det senaste decenniet.<\/p>\n\n\n\n

xxx<\/p>\n\n\n\n

Av olika anledningar har Smedjebacken f\u00f6rblivit min hemvist. Jag inser idag det fulla v\u00e4rdet av en tydlig rottr\u00e5d att h\u00e5lla sig till. Det har inte hindrat mig fr\u00e5n att m\u00f6ta den stora k\u00e4rleken i livet, bilda familj, f\u00f6rverkliga mina yrkesdr\u00f6mmar eller att f\u00f6r den skull resa ut i v\u00e4rlden och uppleva bland annat Australien, USA, Vietnam, Kuba samt se en liten bit av Afrika.<\/p>\n\n\n\n

Jag har stirrat p\u00e5 blueslegenden Robert Johnsons grav i Greenville. Myten om honom \u00e4r gigantisk. Ingen kan ens med s\u00e4kerhet veta var han ligger begravd. Det finns tre gravplatser att v\u00e4lja p\u00e5. Robert Johnson h\u00f6r till den ryktbara 27-\u00e5rsklubben. Det s\u00e4gs att han blev f\u00f6rgiftad av en k\u00e4rleksrival. Denne h\u00e4llde strykn\u00edn i Roberts whiskyglas. Han hann med knappt 30 primitiva inspelningar (fonografiskt ljud). Jag klev ut p\u00e5 den till synes \u00f6vergivna och fattiga kyrkog\u00e5rden. Marken gungade tungt av regn. Vita gravkors pekade h\u00e4rs och tv\u00e4rs. Ett stort pekantr\u00e4d slog ut sina l\u00e5nga och v\u00e4ldiga armar \u00f6ver denna bluesens heliga graal. Vad skulle Robert Johnson s\u00e4ga idag? Vem skulle kunna f\u00f6rklara f\u00f6r honom hur hans l\u00e5tar 30 \u00e5r efter hans fr\u00e5nf\u00e4lle pl\u00f6tsligt blev hett musikmaterial f\u00f6r unga l\u00e5ngh\u00e5riga och vita rockgitarrister? Att l\u00e5tarna gjort folk f\u00f6rm\u00f6gna. Sj\u00e4lv dog han utfattig och ok\u00e4nd. Han poserade med hatt och gitarr p\u00e5 bilderna. Det fanns en l\u00e5ga i blicken som p\u00e5minde om en annan s\u00e5ngbar diktare som vilar p\u00e5 betydligt n\u00e4rmare h\u00e5ll, n\u00e4mligen vid Lyvikens kyrkog\u00e5rd i Ludvika.  Dan Andersson och Robert Johnson. Den ene vit och den andre svart. Fattiga tr\u00e4lar med en l\u00e4ngtan bortom bergen. Vad \u00e4r Helgdagskv\u00e4ll i timmerkojan om inte en l\u00e5ngsam malande blues fr\u00e5n Grang\u00e4rde finnmark. Vitt skilda v\u00e4rldsdelar, vitt skilda levnads\u00f6den men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 fascinerande n\u00e4ra en grundl\u00e4ggande sj\u00e4lsfr\u00e4ndskap.<\/p>\n\n\n\n

En g\u00e5ng semestrade vi strax utanf\u00f6r Alice Springs i Australien, utanf\u00f6r hotellet kunde vi mata vilda vallabyer, mindre sl\u00e4ktingar till k\u00e4ngurus. En kv\u00e4ll bes\u00f6kte vi byns lilla taverna. Utanf\u00f6r ing\u00e5ngen l\u00e5g en stor, raggig och skr\u00e4ckinjagande hund med en kedja runt halsen som vi var tvungna att kliva \u00f6ver f\u00f6r att ta oss in i lokalen. D\u00e4rinne satt m\u00e4nniskor av olika sort och kul\u00f6r, en del mer slitna \u00e4n andra. St\u00e4mningen var god, \u00f6l och vinflaskor p\u00e5 borden, vi m\u00f6ttes av v\u00e4nliga och lite nyfikna blickar. Detta var verkligen down under \u2013 p\u00e5 andra sidan jordklotet \u2013 men jag f\u00f6rnam en k\u00e4nsla av hemh\u00f6righet \u00e4nd\u00e5. Hur lika \u00e4r vi inte trots stora spr\u00e5kf\u00f6rbistringar, kultur och vanor. Det p\u00e5minde om baren hemma med bullrande r\u00f6ster, hesa skratt, legender som kommer och g\u00e5r vid drinkborden, spelautomaterna, armen om midjan p\u00e5 damen bredvid. Samma l\u00e4ngtan och t\u00f6rst, lika tappra sj\u00e4lar med \u00f6l i glasen b\u00e5de i Alice Springs som i Smedjebacken. Jag lade in ett mynt i videojukeboxen, spelade The Doors \u201dLight my fire\u201d, v\u00e4nde mig om mot fr\u00e4mlingarna som f\u00f6ljt mina steg till speldosan och sade p\u00e5 bruten engelska. \u201dThis is a old swedish song.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Som de skrattade.<\/p>\n\n\n\n

Ok, jag \u00e4r den f\u00f6rste att erk\u00e4nna: n\u00e4r jag var ung fanns en frustration, en l\u00e4ngtan bort och ett slags obest\u00e4mbar st\u00e4mning av underl\u00e4ge, en utkantsperson. Jag ville h\u00e4rifr\u00e5n till vilket pris som helst men ett ytligt tillst\u00e5nd av flykt f\u00f6r\u00e4ndrar inget i grunden. Du kan inte fly fr\u00e5n dig sj\u00e4lv. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 samma himmel \u00f6verallt. De som sade sig veta b\u00e4ttre ans\u00e5g att bli kvarboende p\u00e5 sin uppv\u00e4xtort var ett tydligt tecken p\u00e5 misslyckande. Att det f\u00f6r alltid skulle sitta som ett br\u00e4nnm\u00e4rke i pannan. De hade inte l\u00e4st Werner Aspenstr\u00f6ms dikt Ikaros och gossen Gr\u00e5sten och utifall de hade l\u00e4st s\u00e5 f\u00f6rstod de aldrig vad dikten egentligen handlade om eller s\u00e5 valde man att bara citera en del av verserna.<\/p>\n\n\n\n

Efter att ha l\u00e4st 73 (f\u00f6rtr\u00e4ffliga) dikter om Ikaros<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00d6nskar jag l\u00e4gga ett ord f\u00f6r hans lantliga kusin,<\/em><\/p>\n\n\n\n

gossen Gr\u00e5sten, kvarl\u00e4mnad p\u00e5 \u00e4ngen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag talar ocks\u00e5 p\u00e5 en gr\u00e4stuvas v\u00e4gnar<\/em><\/p>\n\n\n\n

som \u00e5tnjuter skugga och vindskydd.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Efter att ha l\u00e4st 73 dikter om flykt och om vingar<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00f6nskar jag framb\u00e4ra min hyllning till fotsulan,<\/em><\/p>\n\n\n\n

den ned\u00e5tv\u00e4nda sj\u00e4len, konsten att stanna<\/em><\/p>\n\n\n\n

och att \u00e4ga tyngd \u2013 s\u00e5som gossen Gr\u00e5sten<\/em><\/p>\n\n\n\n

eller hans syster, hemmadottern fr\u00f6ken Granbuske,<\/em><\/p>\n\n\n\n

som glansl\u00f6st men evigt gr\u00f6nskar.<\/em><\/p>\n\n\n\n

(Ur Dikter under tr\u00e4den 1956).<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag hittade till f\u00f6rfattaren Werner Aspenstr\u00f6ms mycket l\u00e5gm\u00e4lda, eftert\u00e4nksamma och konkreta poesi fann jag styrka i ovanst\u00e5ende rader d\u00e4r han hyllar fotsulan, konsten att stanna och att \u00e4ga tyngd i steget d\u00e4r vi st\u00e5r med b\u00e5da st\u00f6vlarna djupt f\u00f6rankrade i den jord som vi tillh\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Han f\u00f6rskjuter samtidigt inte dr\u00f6mmen om Ikaros men det \u00e4r lika viktigt att se den n\u00e4ra och lokala tillvaron, hur den \u00e4nd\u00e5 gr\u00f6nskar mitt framf\u00f6r oss och att livet \u00e4r precis lika m\u00f6jligt att utforska i sin helhet \u00e4ven om vi befinner oss p\u00e5 landsorten. \u00c5 ena sidan jordn\u00e4ra och konkret, \u00e5 andra sidan dr\u00f6mmare, vision\u00e4r, utopist. B\u00e5da sidor \u00e4r lika viktiga att bejaka. Hur ska vi annars komma n\u00e5gonstans med v\u00e5ra dr\u00f6mmar om ett mer r\u00e4ttf\u00e4rdigt samh\u00e4lle?<\/p>\n\n\n\n

Diktaren, ess\u00e4isten och dramatikern Werner Aspenstr\u00f6m (1918-1997) var f\u00f6dd och uppv\u00e4xt i byn Torrbo utanf\u00f6r Smedjebacken. Han gick den l\u00e5nga v\u00e4gen via studier p\u00e5 folkh\u00f6gskola, fr\u00e5n fattig bondestudent till den motvillige ledamoten i Svenska Akademien. Han har l\u00e4nge varit en samtalspartner och inspirat\u00f6r f\u00f6r mig. Werner Aspenstr\u00f6ms pacifistiska h\u00e5llning under kalla kriget, hans st\u00e4ndiga kluvenhet inf\u00f6r tingens ordning och m\u00e4nniskans stora p\u00e5verkan p\u00e5 jorden g\u00f6r honom till en st\u00e4ndigt aktuell samtalspartner.<\/p>\n\n\n\n

Werner Aspenstr\u00f6m f\u00f6rutsp\u00e5dde m\u00e4nniskans tids\u00e5lder, det vill s\u00e4ga antropocen som b\u00f6rjar med industrirevolutionen i slutet av 1700-talet. M\u00e4nniskan p\u00e5verkar i dag hela planetens klimat- och ekosystem. Uppskattningsvis h\u00e4lften av jordens ursprungliga skogar har f\u00f6rsvunnit och det mesta har skett under de senaste 50 \u00e5ren (K\u00e4lla: V\u00e4rldsnaturfonden, WWF). M\u00e4nniskans massiva p\u00e5verkan ser inte ut att avta \u2013 snarare tv\u00e4rtom. V\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att anpassa oss har hittills visat sig vara mycket stor. Olika civilisationer har kommit och g\u00e5tt. Klimatkrisen \u00e4r redan h\u00e4r och det \u00e4r sv\u00e5rt om inte utsiktsl\u00f6st att se n\u00e5gon l\u00f6sning p\u00e5 det grundl\u00e4ggande problemet, m\u00e4nskligheten m\u00e5ste radikalt byta v\u00e4rdegrund. Det beh\u00f6vs inte fler forskningsstudier som kommer fram till samma slutsatser. M\u00e4nniskan blir inte lyckligare av att konsumera mer. Vi \u00e4r manipulerade till att blint tro p\u00e5 ekorrhjulet, d\u00e4r samh\u00e4llets framg\u00e5ng s\u00e4gs bygga p\u00e5 \u00f6kad konsumtion. Det \u00e4r inte s\u00e5 att v\u00e4lf\u00e4rd och livskvalitet bygger p\u00e5 ekonomiskt \u00f6verfl\u00f6d som str\u00f6sslas \u00f6ver en liten rik procent i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

Vi g\u00f6r precis som m\u00e5nga andra generationer f\u00f6re oss \u2013 skickar  v\u00e5ra egna misslyckanden och tillkortakommanden vidare till framtiden och hoppas att kommande generationer ska l\u00f6sa den gordiska knuten.<\/p>\n\n\n\n

Alla mina samlade erfarenheter kan summeras med f\u00f6ljande sj\u00e4lvklara korta rader:<\/p>\n\n\n\n

Det finns gemensamma n\u00e4mnare m\u00e4nniskor emellan oavsett klassbakgrund, land och h\u00e4rkomst. Vi har grundl\u00e4ggande m\u00e4nskliga behov. Solidariteten f\u00f6rblir det enda s\u00e4ttet att n\u00e5 fram till ett mer r\u00e4ttvist, j\u00e4mlikt och m\u00e4nniskov\u00e4rdigt samh\u00e4lle.


Ulf Lund\u00e9n<\/em>

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

. Ulf Lund\u00e9n bjuder p\u00e5 ett utdrag ur hans p\u00e5g\u00e5ende arbete med boken \u201dTill sista andetaget \u2013 kultur- klass \u2013 politik.Ulf tillh\u00f6r redaktionen p\u00e5 Dalarnas Arbetarblad. M\u00e5ndagen den 13 november 2023 klockan 13.00 kallades Dala-Demokratens redaktion till ett gemensamt informationsm\u00f6te. Det fanns illavarslande tecken i skyn, bland annat ett nytt mediest\u00f6d som skulle rita om […]<\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-236","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kultur","eq-blocks"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/236","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/7"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=236"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/236\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":239,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/236\/revisions\/239"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=236"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=236"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.dalarnasarbetarblad.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=236"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}