Många av oss ur arbetarklassen som var unga på 70-talet hade tummade skivkonvolut.
Musikrörelsen hade stor betydelse mellan skiften och ungdomsfyllorna. Vi förstod att frihet var något som hörde ihop med kollektivets styrka och val. Det blev på något vis en skola för många som växt upp med glesa bokhyllor, ansvar och jante.
Högtidligt bar vi hem våra LP-alster i skivpåsar och varsamt lade vi förväntansfullt skivan på spelaren.
Känslan sitter kvar hos mig, trots att det gått femtio år.
Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till
I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar’n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut
I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar de kanske två
Frankrike tog de med storm
Vem vet när det är dig, de ger sig på
Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av de
Som bara står där se’n
Och säger att jag visste ingenting
Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon gör sig bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran
Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utenför
Står bara litt längre ner i samma hål
Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av de
Som bara står där se’n
Och säger att jag visste ingenting
De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot
Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
Får du plikta för din tvekan med ditt liv
Vakna upp
Börja se dig omkring
Fatta mod
Så du kan säg’ till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av de som stod emot
