Efter den fulaste och mest intetsägande valrörelse jag upplevt, så avgörs valet 2026 i morgon den 13 september.
Vi lever i ett marknadsliberalt samhälle, där statens inflytande och succesivt minskat sin traditionella ansvarstagande ägarroll sedan trettiofem är tillbaka. Det finns ingen bostadspolitik, det saknas en industripolitik, infrastrukturen far illa när Trafikverket enbart blivit beställare, Arbetsförmedlingen är en kontrollmyndighet och så vidare. Det är alltså en oerhörd nedmontering och om man vill ägna sig åt termen revolution, så har högern med hjälp av socialdemokratin genomfört den i omgångar sedan tidigt 90-tal.
Storstäderna räknas, landsbygd/glesbygd gör inte det.
När man lyssnar på en partiledardebatt, så kan man lockas att tro på en förestående vänstersväng (om vi bara vinner).
Till det krävs en stor och stark vänsterorienterad arbetarrörelse, vi alla är smärtsamt medvetna om att den inte existerar.
Det vi också vet är att offentlig sektor inom alla samhällsområden. sitter fast i långa kontrakt med privata utförare/förvaltare.
Kapitalet är starka och den lilla vänster som finns kvar, är svaga i allt utom retoriken.
Vad hjälper det att ha rätt, när du inte får rätt och maktpositionerna står starka och inflytelserika långt utanför parlamenten, utanför demokratisk kontroll?
Spelplanen är snårig och uppriktigt sagt ”ser den för jävlig ut”, men någon gång måste man börja,
Varför inte redan den 14 september?
Var är den politiskt medvetna arbetarklassen?
Förstärk utjämningssystemet!
Slå vakt om den regionala sjukvården!
Låt staten bli utförare igen, med tydliga och långsiktiga uppdrag!!
