Att tala till en måne!

Jag ser månskäran
och påminns om mitt liv.
Skilsmässor, nattskift, begravningar,
punkteringar och den där gången
när jag föll ned från taket.
Ölstinn och proppmätt
ropar jag högt
till månen.

”Tack för påminnelsen
och insikten
om min oförlösta tillvaro
din förbannade halvfigur
Ser du inte potentialen?”

Men månen bara hänger där
stum i sitt snöre.
Ja, ja
det börjar bli kallt.
Jag går in nu.
Vi hörs.