I denna bok får vi till stor del läsa Axel Kilströms egna ord om sitt liv, både privatliv och händelser inom norsk och svensk arbetarrörelse. Där Kilströms egna ord tar slut har författaren, och släktingen, Anders Fagerlund på ett förtjänstfullt sätt tecknat en biografi över denne pionjärs liv med hjälp av brev, intervjuer och andra spår som stått till buds.
Det är ett minst sagt händelserikt liv vi bjuds på, där många stora skeenden täcks in, som till exempel den stora branden i Sundsvall som Kilström personligen drabbas av. Bränder och smärre katastrofer saknas inte under huvudpersonens levnadsbana, men han behåller sin sorglösa livsglädje ändå. Det återspeglas i en upptäckarlust, ett brinnande engagemang och det faktum att han inte ger upp varken sin kamp eller yrkesbana.
I skenet av detta blir det inte så förvånande att poeten Gustaf Frödings ord är något som följer Axel genom livet, jag undrar om han inte känner igen sig i Frödings växelvisa förhållande till avgrundsdjup sorg å ena sidan och lekfull naivistisk sorglöshet å andra sidan. Det är denna paradox som Fröding exemplifierar i “Gitarr och Dragharmonika”, det allvarsamma vemodet kontra den lättjefulla glädjen.
Periodvis tjänar Kilström en liten extrainkomst genom att läsa upp Frödings dikter, men hur mycket han själv identifierar sig med den värmländske poeten är okänt. Fullt så nära kommer vi inte Axel Kilström på det personliga planet, författaren låter oss fritt spekulera och väga in våra egna tankar, han avhåller sig från att spekulera och lägga till egna tolkningar på ett sätt som jag uppskattar.
Historien, och det material som kan pusslas ihop till ett porträtt av Axel Kilström får tala sitt eget språk.
Vi får även en liten inblick i tidig norsk arbetarrörelses historia, ett ämne som undertecknad får erkänna sina alltför stora kunskapsluckor om, ett förhållande jag nog inte är helt ensam om. Boken inspirerar till att bättra på de kunskaperna.
Kilström var med och grundade Norrskensflamman och en av bokens intressanta delar är skildringen av dåtidens medielandskap, inte minst hur politiska händelser beskrevs av de olika medierna beroende på tidningens politiska inriktning. Det visar sig att högermedia alltid haft samma svajiga förhållande till sanning när de, exempelvis, ska beskriva socialistiska möten. Parallellerna till dagens ton i sociala medier känns igen.
Samtidigt som jag läste boken så läste jag även andra böcker som beskrev den tidiga svenska arbetarrörelsens kamp, något jag rekommenderar, det ger ytterligare en dimension.
Läs boken om korvmakaren och socialisten Axel Kilström. Den kan beställas direkt från förlaget: https://bokrr.se/index.php/produkt/en-klasskampe/
