
”Jag har en dröm om att svensk valrörelse 2026 ska handla om sakpolitiken. Om vad som kommer hända rent konkret med hushållens ekonomi och med välfärden om man lägger sin röst på respektive parti.”
”Jag kommer från en bruksort, kanske är det också därför jag har så evinnerligt svårt för den amerikanisering av den politiska debatten som pågår.”
”Ska vi få en valrörelse där människor faktiskt får svar måste vi politiker och också media sluta dansa efter den negativa kampanjens logik.”
Det är oerhört lätt att instämma med Ida Gabrielssons önskningar och samtidigt inser Dalarnas Arbetarblad att vi inte lever i folkrörelsernas och folkbildningens tidevarv. Det är pengarna och resurserna som styr, även i en valrörelse.
Vänsterpartiets valbudget är kaffepengar för Socialdemokratin, Moderaterna, Sverigedemokraterna och det resursstarka Centerpartiet.
Partierna är också i rätt så dåligt skick, ideologiskt, organisatoriskt och numerärt.
Besöksplatserna i fullmäktigesalarna står tomma, kunskapen kring beslutsprocesser, budgetar, bokslut och kommunpolitiska realiteter är mycket låga. Trots det ligger alltid egennyttan och upprördheten nära till hands hos både anställda och kommunmedborgare, missnöjet blir bränslet till långt bortom åa.
Politikerrollen blir otacksam när det ”mellan skål och vägg” accepteras en bild av politiker som fullgångna idioter som aldrig gjort ett hederligt handtag. Föreningsovana och bristande kunskaper gällande mötesordning och ”meningen med föreningen”, har under tiden arbetarörelseaktiva minskat, nu också ätit sig in i det politiska livet.
Vi konsumerar politik idag och så länge du tillåter dig att förminskas till kund i ett samhällsbygge, så får vi leva med valrörelser som saknar realpolitiskt innehåll.
