EU har nu beslutat att avreglera stora delar av de genmodifierade grödor som tas fram med så kallade nya genomiska tekniker, NGT. För oss bönder handlar frågan långt mindre om fascination eller rädsla inför ny teknik än om något mycket äldre: vem ska äga utsädet, vem ska bära riskerna och vem ska få makten över maten? Därför är Vänsterpartiets stöd till avregleringen särskilt svårt att förstå.
Den 17 juni röstade Europaparlamentet slutligen igenom den nya lagstiftningen för NGT-grödor. Växter som klassas som NGT-1 ska inte längre regleras som GMO utan i stora delar behandlas som konventionellt förädlade sorter.
Förespråkarna beskriver detta som ett sätt att frigöra innovation. Vi i NOrdBruk ser ett betydligt större problem: samtidigt som tekniken släpps friare in i jordbruket tillåts patent på genetiska egenskaper och tekniker som företagen utvecklar.
Det är där den verkliga politiska frågan finns.
Utsäde är inte vilken insatsvara som helst. Sedan jordbrukets början har bönder sparat, valt ut, bytt och vidareutvecklat fröer. Våra odlade grödor är resultatet av tusentals år av kollektivt arbete mellan människor, växter och platser.
Den som kontrollerar utsädet kontrollerar därför också en del av själva förutsättningen för matproduktionen.
Under de senaste årtiondena har den globala utsädesmarknaden koncentrerats till ett litet antal multinationella företag. Patent och andra immaterialrättsliga system har varit viktiga verktyg i denna utveckling. NGT riskerar att förstärka den ytterligare.
Det är därför särskilt anmärkningsvärt att Vänsterpartiets representanter i Europaparlamentet har ställt sig bakom denna utveckling.
Jonas Sjöstedt röstade redan i januari i parlamentets miljöutskott för den framförhandlade NGT-uppgörelsen. Det gjorde han samtidigt som flera andra representanter för den europeiska vänstern röstade nej.
NOrdBruk har också vänt sig direkt till Jonas Sjöstedt inför voteringen för att framföra vår oro och få klarhet i hur han motiverar sin linje. Även den europeiska bonderörelsen ECVC har kontaktat honom i frågan. Något substantiellt svar har vi inte fått; ECVC fick ett kortfattat svar från hans kansli som inte bemötte de grundläggande invändningarna om patent, utsädeskontroll och bönders rättigheter.
Det är värt att stanna vid.
Sjöstedt och Hanna Gedin representerar ett parti som brukar kritisera privatiseringar, monopol och koncentrerad företagsmakt. Vänsterpartiet säger sig försvara småskaligt jordbruk, biologisk mångfald och människors demokratiska kontroll över grundläggande samhällsfunktioner.
Men när en av de mest grundläggande resurserna i hela livsmedelssystemet står på spel – utsädet – väljer den svenska vänstern en annan väg än betydande delar av sina europeiska systerpartier.
Det här är alltså inte någon självklar vänsterposition.
Tvärtom finns en tydlig konflikt inom den europeiska vänstern. När NGT-uppgörelsen behandlades i miljöutskottet röstade bland andra Lynn Boylan från Irland, Catarina Martins från Portugal och Martin Günther från Tyskland emot den, medan Jonas Sjöstedt röstade för.
Också inom Vänsterpartiet finns människor som vägrar acceptera partiets kurs.
I januari krävde Vänsterpartiets eget klimat- och miljönätverk att partiet skulle ompröva sitt ställningstagande. Christina Hedin, Pär Moberg och Marie Svensson skrev uttryckligen om risken för ett jordbruk där ett fåtal multinationella företag stärker kontrollen över utsäde och patenterade grödor.
De pekar på precis den konflikt som partiledningen tycks vilja tona ned: mellan bönders och samhällens kontroll över livsmedelssystemet och företagens rätt att göra genetiska resurser till privat egendom.
Partistyrelsen har trots kritiken hållit fast vid sin linje och försvarat Vänsterpartiets stöd till NGT-förslaget.
Det är svårt att förstå.
För frågan är inte om CRISPR eller andra gentekniker kan vara användbara. Självklart kan en teknik vara användbar. Motorsågen är också användbar. Det säger ingenting om vem som bör äga skogen.
På samma sätt går det inte att diskutera NGT enbart som en teknisk fråga.
Vi måste fråga: Vem utvecklar sorterna? Vem äger patenten? Kan bonden spara och använda sitt eget utsäde? Vad händer när en patenterad genetisk egenskap korsas in i andra sorter? Vilket ansvar har patentägaren – och vilket ansvar läggs på bonden? Hur bevarar vi möjligheten till oberoende växtförädling när allt fler genetiska egenskaper beläggs med ensamrätt?
Det är frågor om makt och ägande.
Med andra ord: klassiska vänsterfrågor.
Och det finns ytterligare en motsägelse. Sverige behöver inte mindre lokal och självständig växtförädling utan mer. Klimatförändringar och snabbt skiftande odlingsförutsättningar gör lokal anpassning allt viktigare.
Då behöver vi bönder, små växtförädlare, genbanker och forskare som kan arbeta med ett stort genetiskt material och utveckla många olika sorter för olika jordar, klimat och odlingssystem.
Lösningen är inte ett matsystem där ännu större delar av växternas genetiska egenskaper knyts till globala patentportföljer.
Det handlar ytterst om matsuveränitet: människors och samhällens rätt att demokratiskt forma sina livsmedelssystem, och bönders rätt att förfoga över de resurser som krävs för att producera maten.
NOrdBruk är partipolitiskt obundet. Vi delar ut beröm och kritik efter sakfrågan, inte efter partifärg.
Därför behöver också något sägas om Miljöpartiet.
Man behöver inte se Miljöpartiet som något föredöme i svensk jordbrukspolitik i stort för att konstatera att partiet i den här frågan har visat en ryggrad som saknats hos övriga svenska partier. När trycket för avreglering varit massivt har Miljöpartiets representanter fortsatt att motsätta sig att NGT-grödorna släpps fria på de villkor som nu beslutats.
Det förtjänar respekt.
Men den viktigaste frågan riktar sig fortfarande till Vänsterpartiet – och inte minst till Jonas Sjöstedt och Hanna Gedin:
När en ny form av privat kontroll över en av jordbrukets mest grundläggande resurser håller på att byggas upp, varför står den svenska vänstern på avregleringens sida?
Om vänstern inte försvarar böndernas rätt till utsädet mot koncentrerad företags- och patentmakt – vem ska då göra det?
Joel Holmdahl
Ordförande, NOrdBruk
