Ärliga känslouttryck där man diskvalificerar sakernas tillstånd är befriande, för en själv.
Det var nog en onsdag för ett par år sedan, då jag lackade ur och skrev det här:
Jag är trött på politiska brösttoner och utredningar. Jag är urless på förljugenhet och ökad ojämlikhet. Jag är lomhörd inför rubriker och en ständig jakt på låtsaskonflikter.
Det är tydligt att det här landet numera saknar politiska ambitioner, idéer, sans och vett och reformer till gagn för folkflertalet.
Sverige har förvandlats till oigenkännlighet.
– Ojämlikheten har nått oanade höjder och har aldrig varit så hög sedan mätningarna började 1975.
– Det tar längre tid med tåget till Stockholm, jämfört med 1991.
– Snöröjningen är under all kritik och när vägskrapan till sist kom till Kvarnsveden, kändes det som ett statsbesök.
– Brister inom äldreomsorgen är en följetång och ingen vittnar om arbetsglädje och god omsorg. Tillit och kamratskap tycks lysa med sin frånvaro.
– Sverigedemokraterna har satsat pengar på en dragracingbil och partiets folkvalda blir endera uteslutna eller politiska vildar. Däremellan slåss de utanför krogen. Vilka röstar på SD och varför?
– Busshållplatser dras in, eftersom det är vinter och ingen ”orkar” sanda för trafiksäkerheten.
– Den svenska regeringen krälar för despoten Erdogan i en ambition att bli medlemmar i NATO.
– Elprisstödet mottagare ska hemlighållas i tjugo år. Det gäller alltså våra medel, offentliga pengar.
– Småungar som skjuter sig in i den kriminella gemenskapen, den enda gemenskap och världsbild som de känner till.
– Putin med bihang håller det Ukrainska folket i misär och skräck.
På det har vi tjuvfiske på utrotningshotad ål och civil olydnad, som temperaturhöjare i media.
En dansk provokatör som bränner Koranen i Sverige har fått Pakistanier att bränna den Schweiziska flaggan.
Är det Monthy Pyton-gänget som skrivit manus till de som händer just nu? Listan kan göras längre.
Det är flera år sedan jag tittade på TV. Behöver jag nödvändigtvis se något program, så ser jag det i efterhand i datorn på SVT Play.
Som ideologiskt intresserad så bojkottar jag partiledardebatter. Det är inget ”snobbigt” ställningstagande, jag blir helt enkelt att må dåligt över de aningslösa inläggen och själva programidén.
Det är som Lars Ekborgs sketch om skönhetstävlingen i byn, ”ingen vann”.
Jag skulle önska att det som sker nu är på låtsas i all sin skruvade verklighetsuppfattning, men det är faktiskt på riktigt. Det är svårt att ta in.
Vi är värda något bättre än borgerligt snömos och en tandlös arbetarrörelse.
Vad ska vi göra, mer än att ta skydd för vårt eget måendes skull?
Vi behöver träffas och prata utan uppdrag och revisorer. Återupptäcka gemenskap och vittna om både möjligheter, våra behov och erkänna vår skröplighet. Släppa ner axlarna och göra sådant som är roligt, återskapa livsglädjen och framtidstron. Hitta vattenhålen i tillvaron.
Det som händer nu ligger utanför vår kontroll, utanför våra normer och vårt inlärda sätt att möta varandra med respekt. Vi är i grunden friska, det är världen, kapitalet och marknaden som är sjuk, inte vi.
Låt inte hatet, egennyttan och fundamentalisterna döda humanismen.
Rädda världen!
