– Pappa, vi har aldrig haft en lyckad semester ihop.
– Vad är det du säger, vi har ju både varit till Eskilstuna och Polen tillsammans.
– Jo, jag vet.
Dottern är på besök från Göteborg och i ett försök att få sin far att bjuda henne och hennes bror på en resa, så ska jag påminnas om semestrar från deras barndom.
Om jag nu skulle bjuda på en resa, så skulle så att säga, udda få vara jämt.
Året var 2001, min nuvarande hustru och jag hade nyligen flyttat ihop och mina barn skulle under sommarlovet tillbringa några sommarveckor hos oss. De bodde vid det tillfället hos sin mamma i norra Värmland.
Kassan var skral, men en tripp till Eskilstuna skulle plånboken tåla, liksom ett besök på Eskilstuna Zoo. Jäntan var nio år och grabben var åtta, förväntningarna var stora och det fanns helt klart en särskild lyster kring begreppet ”semester”.
Vi hade lånat ett 4-mans tält och bokat plats på en camping.
I bilen till Eskilstuna satt ett rätt så slitet sambopar, med två uppspelta ungar i baksätet.
Förutom ett rejält slagsmål i baksätet i höjd med Sala, så gick resan bra.
Väl framme i Eskilstuna, så stannade vi till vid en ICA-affär för att ordna lite ”skaffning”, viket föranledde följande kommentar från dottern ”Pappa, kan man handla med svenska pengar här?”. Är man på semester så är man.
Grabben satt i baksätet och bokstaverade från en skylt, F-A-L-U-K-O-R-V.
Eskilstuna levde upp till förväntningarna, vi var visserligen dom enda som tältade på campingen och skyfallet på natten var inte att leka med. Att grabben försvann i Fantomengrottan och att ingen visste var han var för en stund, ingår också i semesterspänningen. Lite slitna, men nöjda, återvände vi till Borlänge.
Året efter hade familjen spänt semesterbågen ytterligare, nu var destinationen Polen.
Med Lindströmska förberedelser (mycket knapphändiga) gav vi oss i väg.
Tåg till Karlskrona och sedan båt till Gdynia, fin hytt och barnen var andäktiga. Det här var något annat än Eskilstuna det!
Stämningen var på topp, nu skulle vi bara gå till restauranten för lite kvällsmat, innan vi skulle gå och lägga oss ”Jag tror jag tar den där ägg – och ansjovissmörgåsen” sa hustrun.
Mitt i natten väcktes jag av henne, som nu hade drabbats av akut matförgiftning.
När vi anlände Gdynia var barnen pigga, hustrun sjuk och likblek, själv låg jag på rygg i bädden med näsblod från h-vetet, samtidigt som båtens högtalare upprepade
”All passenger, leave the Boat”.
Vid färjelägret i Gdynia rörde sig nu sällskapet Lindström försiktigt utifrån förutsättningar.
Hur som helst, tåg från Gdynia till Sopot, där vi fick några fina dagar, om det inte vore för detta evinnerliga tjat om glass och våfflor.
Äventyrslusten och rastlösheten gjorde att vi lämnade Sopot med destinationen Hel, som trots namnet är en ort på en halvö.
Tågresan dit var en upplevelse för den gamle lokföraren, där ett långsamt tåg tog oss genom de polska byarna och där vägövergångarna bevakades av bom – och grindvakter. Tomterna var odlingsmark för husägarna och gräsmattor var sällsynta. Tempot var helt i min smak och omgivningarna var fantastiskt vackra.
Hel visade sig vara en liten ort, med en bygata som sträckte sig från järnvägsstationen fram till hotellet ”Riviera”, som låg granne med ett varv. Vilket vi upptäckte, tidigt första morgonen som gäster på hotellet.
Minnesbilder från Polenresan brukar fortfarande komma upp, där barnen påminner om faderns fadäser och tillkortakommanden på okänd mark ”Kommer du ihåg pappa, när du … på fiskrestaurangen … kattungen … och mat genom luckan på stadstorget”
Alla har sina semesterminnen och de flesta gör sig nog bäst, om det får gå några år.
Astrid och Bertil mina gamla underbara grannar här i Kvarnsveden (borta nu) berättade en gång för mig om deras första semesterminne. Bertil jobbade i pappersbruket och på 30-talet fick dom 3 semesterdagar och då ingick midsommarhelgen. Midsommarafton firades på hemmaplan, på midsommardagen cyklade Astrid och Bertil till Gustafs för en natts överliggning i tält, innan dom dagen efter cyklade hem. Sedan var semestern slut.
Det gäller att ha perspektiv på tillvaron och ta semestern som den kommer!
