Betraktelse: Klasskillnader
Jag anlände till Stockholm central en fredagkväll och kliver ut på gatan som en fri och något åldrande man, med en etablerad och långsamt upparbetad självkänsla.
Jag beger mig i riktning mot Brahegatan på Östermalm, iklädd jeans, skjorta, Dressman-kavaj, en skön utrangerad SJ-jacka och ett par Ecco-skor. Att smälta in är viktigt, det har jag lärt mig och det skall helst göras med värdighet, det vill säga utan tillgjord inställsamhet.
Ankommer Norrlandsgatan, går över Birger Jarls gatan, Humlegårdsgatan och sedan svänger jag in på Brahegatan som löper parallellt med Sturegatan, måste passera Linnégatan innan jag är framme vid porten. Innergård, hiss och ekdörrar.
Kliver in i våningen och slår mig ner i soffan, ser mig om och tänker: Det har gått bra för landet. I en annan del av Östermalm gjorde jag min militärtjänstgöring för fyrtionio år sedan, tanken svindlar.
Tempot är lite högre i vår huvudstad, blickar möts inte lika ofta, folk tar sig framåt med en självklarhet som man sällan ser i Kvarnsveden. Kliver åt sidan och tänder en cigarett, det känns för stunden som ett nödvändigt depåstopp under ett tempolopp.
Det var förresten då jag sprang på Cornelis utanför Rialto på Kungsgatan. Tiden går, saker utvecklas, man blir äldre och förutsättningar förändras. Jag är fortfarande politiskt röd, liksom då, men inte lika övertygat arg något längre.
Har ett par timmar för mig själv innan våningsinnehavarna har slutat jobbet och kommer hem. Har läst boken Mellan Rött och Svart av Östermalmsbon och den forna vänsterrebellen Jan Guillou på tåget och även om det ett par kapitel kvar, så förmår jag mig inte att öppna boken igen.
Börjar istället lite förstrött bläddra i ett magasin som ligger framme. Älskade Östermalm heter tidskriften och upptäcker rätt snart att den inte specifikt vänder sig till Borlängebor på besök.
Konrad Olsson porträtteras, han är trettiosex år och kommer från Umeå, men bor nu på Östermalm, han ser trevlig ut i moderiktiga glasögon, ett välansat skägg och ett öppet ansikte.
Han är redaktör för herrmodemagasinet Plaza Uomos och jag läser att herrmodet fullkomligt har boomat de senaste åren och att Plaza Uomos omslagspersoner är Instagram-kändisar. Han säger att steget var långt från Umeås straight edge-era på 90-talet till Stockholm modescen.
Min dressman-kavaj som bara minuter innan hade varit juvelen i min kreation, känns plötsligt som något jag köpt på Myrorna. Bläddrar vidare och upptäcker att Filippa K. erbjuder kläder i avslappnad militärstil. Bilderna är lite otäcka.
En vegan-restaurant erbjuder rätten Rårivna morötter Vietnam, kocken sägs vara innovativ och framgångsrik. I butiken Newport home Interiors, upptäcker jag att man kan köpa en sliten Professor fåtölj för 13 995 :- , eller varför inte ett kuddfodral för 1 599 :- .
Byter tidskrift till Situation Stockholm och hinner läsa några rader om Lisa Ekdahl, när jag hör värdparet i trapphuset.
Nu ska vi ha en treflig kväll!
