Rikkenstorp ligger på finnmarken 12 km väster om Grängesberg i Ljusnarsbergs kommun, gården har 1600-tals anor.
Nils och Helene Holmdahl flyttade dit 1976 från Göteborg, lockade av finnmarkens mystik och folket i närområdet.
Det är nog ingen överdrift att påstå att resan fram till den verksamhet som bedrivs på gården idag, har varit lång. ”Att hålla på, har varit lösningen” säger Helene och sonen Joel.
Pappa Nils hälsade Dalarnas Arbetarblad hjärtlig välkomna, ursäktade sig och gick till skogen för att röja, det var det där med att ”hålla på”. Nils Holmdahl är en känd profil i dom här trakerna både som jordbrukare, forskare och författare. Hans biografi om Finnmarksskalden Dan Andersson anses vara ett mästerverk.
Joel Holmdahl är uppväxt på gården och efter studier i statskunskap och nationalekonomi är han nu primus motor i det andelsjordbruk som nu bedrivs tillsammans med 32 familjer + en kommunal förskola. En egen ekonomisk förening, där syftet är att alla ska kunna deltaga och vara med oberoende av förkunskaper gällande grönsaksodling.
”Jag är ingen LRF-bonde, jag har ett samhällsuppdrag”, säger Joel med påtaglig stolthet och som motsats hänvisar han till den ensidiga marknadsinriktning som svenskt jordbruk omvandlades till genom Bo Dockered LRF, som drev igenom ”Omställning -90”.
Inriktningen fria bönder på en fri marknad i konkurrens, slog ut småbönderna och bonden blev företagare.
Mat blev plötsligt en vara vilken som helst. Uppdraget att förse landet med mat och bygga upp en kapacitet i samröre med lokabefolkningens handlare fanns inte längre, men vi kan i dagsläget sakta skönja en viss tillnyktring, tack vare rubriken ”I händelse av krig” hängandes över oss. Den självstyrande kapitalismen har återigen visat sig vara en dålig ”kompis”, när det gäller och är på riktigt.
Andels – och medlemsjordbruken bygger däremot på en solidaritetstanke och riksorganisationen heter NOrdBruk Sverige, som är den svenska grenen av ECVC och Via Campesina.
La Via Compesina (böndernas väg) är en världslig organisation som innefattar 200 miljoner småbönder, det handlar i huvudsak om matsuveränitet (rätten att producera egen mat).
Det vill säga motsatsen till de storskaliga industrijordbruket som våra livsmedelskedjor gjort sig beroende av och därmed också vi som konsumenter, ett medberoende som förskräcker. Det är uppenbart att våra politikers viftande med falukorvar eller morötter hjälper föga.
Det är utan tvekan så, att det pågår en kamp i Rikkenstorp, mot fördumning och för rätten att odla sin egen mat tillsammans med andra. Det känns både bra och rimligt!
Hos de från Dalarnas Arbetarblad utsända (Rikard, hunden Barbro och Leif) var känslan efteråt, att vi hellre håller familjen Holmdahl i handen in i framtiden, än en ICA-handlare.
Vi lämnade Rikkenstorp med en go känsla och nya insikter.
Rikkenstorp är väl värt ett besök.
