Stig Sjödin (1917-1993) föddes i Sandviken och de intryck han fick under sina tio år på järnverket har stor betydelse för hans författarskap. Hans dikter räknas bland de starkaste och tillhör de mest lästa i svensk poesi och hans skildringar av industriarbetarens livsvillkor är unika i den svenska litteraturhistorien.
Kom ihåg, under de bristande anordningarna
Finns det ett stort människoförakt.
Vad tänker en man som bär arbetsärret med sig var han går?/ Strängt taget fattas oss ingenting eller favören att få välja/där val ej fanns.
Med sparsamhet och övertid
Drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen.
Själv har han aldrig varit på bio eller teater
Eller haft tid att läsa böcker.
De har lyckats och kommer hem till helgerna
Och talar med främmande röster om dessa ting.
Deras kvinnor har kalla ögon
Och föraktar honom när han äter med kniv
Han skall aldrig förstå
Vem som murat hans ensamhet.
