I ett delat svar bemöter vi Jens Runnbergs ledare https://www.borlangetidning.se/opinion/ledare/v-politikers-nya-tidning-ger-stalinist-en-publicistisk-plattform-i-borlange/?shareSource=sharebutton
Joakim Karlsson.
Ledarskribenten i Borlänge Tidning ondgör sig onsdagen den 1/7 över att “Stalinsektens ledare i Borlänge fått publicistisk plattform”. Ledarskribenten syftar såklart på mig och det faktum att jag är medlem i Kommunistiska Partiet.
Låt oss gå rakt på sak och reda ut begreppen utan omsvep, så får läsaren själv bilda sig en uppfattning om det ligger någon som helst substans i begreppet “stalinsekt”.
Kommunistiska Partiet redogör i sitt partiprogram om vilken politisk tradition det tillhör, ur vilka politiska sammanhang man drar sina erfarenheter från, jag citerar rakt av stycket där Stalin nämns:
“Till vår tradition räknar vi även de länder, partier och rörelser som fortsätter kampen för socialism och nationellt oberoende.
Arbetarklassens första revolutionära utmaning mot kapitalismen gav avgörande lärdomar som teoretiskt formulerades av pionjärer som Marx, Engels, Lenin och Stalin.
Den kommunistiska rörelsens framgångar och segrar likväl som dess bakslag och nederlag utgör för Kommunistiska Partiet en rik källa av erfarenheter. Studiet av dessa gör det möjligt att undvika liknande fel och misstag i framtiden.”
Läser man sedan resten av programmet så får man bilden av ett parti som anser sig vilja utvidga demokratin, där de som påverkas av ett beslut ska ha varit med om att utforma detsamma. Där även ekonomins område demokratiseras.
Märk väl, det handlar alltså om att studera historien och vår rörelses framgångar och misstag för att undvika fel i framtiden. Detta är kärnan, vad man än anser om ovan nämnda herrar, så kan det inte förnekas att de är just den typ av pionjärer som citatet klargör. Att förneka det blir ju att förneka historien, gör man det är man illa ute.
Av detta kokar ledarskribenten ihop en saga om “stalinsekten”! Så tycks vederbörande förhålla sig till historien; det handlar om onda och goda gubbar, om snälla och inte snälla stater och länder. Det är sagornas värld, fritt från analyser utifrån materiella förhållanden, dom onda kan fördömas och de goda accepteras. Man behöver varken studera vad som faktiskt hänt eller vem som gjorde vad när väl kategoriseringen är klar.
Ett oerhört bekvämt och enkelt sätt att handskas med historien; dess skeenden såväl som dess personligheter. Men såklart också oerhört felaktigt, vilket ledarskribenten klargör med all önskvärd tydlighet när han utmålar mig som ledare för en “antidemokratisk stalinsekt”. Han gör sig själv till fullständigt åtlöje och sällar sig till därmed till den liberala historieuppfattningens tradition.
Jag och det parti jag tillhör har ett annat förhållningssätt till historien, nämligen att den ska studeras, först då kan slutsatser dras och politik utformas. Den politiken kommer såklart inte rätta in sig i de liberala tankeleden, den tillåter inte samma förenklade världsbild som den hos allehanda liberaler.
Det är ett förhållningssätt som omöjliggör foglighet och anpassning till den borgerliga historieskrivningen, vilket i sig troligen är en starkt bidragande orsak till liberala ledarskribenters ursinne som blir så starkt att de inte vet vilka kraftuttryck de ska slänga sig med. Då kan kreativa tillmälen som “stalinsekt” plötsligt uppstå, hur det förhåller sig till verkligheten har i sammanhanget ingen betydelse.
I ledartextens slutkläm står att läsa “Det går knappt att tänka sig en sämre start för en kommande utgivare som vill bidra till ett demokratiskt samtal i Borlänge.” Jag skulle vilja påstå att det förhåller sig precis tvärtom, Dalarnas Arbetarblad har ambitionen att lägga ängsligheten och fogligheten därhän, vilket borgar för just ett demokratiskt samtal.
Leif Lindström (ansvarig utgivare)
I ett generalangrepp mot mig från den oberoende eller beroende liberale ledarskribenten Jens Runnberg, så målas jag upp som en omdömeslös ansvarig utgivare för den nystartade tidningen Dalarnas Arbetarblad. För en vänstermänniska som mig är det inte alls ovanligt att bli ifrågasatt ”den där Lindström”.
Vi det här tillfället hade jag tagit en kommunist i båten enligt ledarskribenten och i Runnbergs fantasieggande ”bildspel” från ledarplats, så kunde jag lika gärna delat på årorna med Göring, eller kanske Åkesson.
När det gäller starten och bygget av Dalarnas Arbetarblad så kan jag meddela JR att det går alldeles utmärkt. Nya läsare tillkommer varje dag, intresset är i stigande.
Jag vill slutligen vara tydlig med att påpeka, att redaktionen på Dalarnas Arbetarblad inte på något sätt företräder partier när vi skriver artiklar i dab.
Den ideologiska hållningen är däremot tydligt vänster. Upprördheten kring detta kan vi hantera!
