Ett arbete formar oss, skapar en identitet, sätter oss i ett kollektivt sammanhang, ger oss kunskap och insikter och skapar förutsättningar till framtidsplaner och drömmar. Jag liksom många andra har ett behov att berätta, det finns en lång tradition av berättande hos arbetarklassen, inte minst i muntlig form, men också i skrift. Nedan gör jag ett försök att i diktform beskriva mina erfarenheter som lokförare under fyrtio år:
Jag har järnvägen i blodet.
Min puls kommer tätt som skenskarvar .
Mitt hjärta är en omformare.
Benen fungerar som koppelstänger och hjärnan
är en sparad SÄO av -79: års utgåva.
Växelkloten far i mitt sinne och jag bär
på tunga slutsignaler.
Mitt första doftminne var sliperslukten,
stenkolsdoften och blåställets förnimmelse av
Greve Hamilton och Eau de Vie.
Jag vet att Västerås gick från spår 26.
Tomteboda från spår 23.
Jag är den enda kvarlevande som minns var
återledningstransformatorn sitter på ett Ma-lok.
Jag minns hur kokkaffe smakade i en växlingskoja
och i en lokförarhytt.
Jag har buffertolja i mina näsborrar.
Vid spår 1 vid Vansbro Station ligger räls från 1899.
Jag är en historiebok och ett elsschema från ASEA.
Jag var en länk i en produktionskedja,
med en tåguppgift med dåligt bromstal.
Jag är vinden från en sligvagn och koksdammet som yr på väg ner till östra.
I minnet vadar jag i älgblod och såg på, när korpen närmade sig
en sargad människokropp.
Jag är andhämtningen hos en stressad resenär.
Jag är en veckoorder på väggen i stallet.
Jag är ett Hg-lok på växlingen i Ludvika
och i Hällefors.
Jag är en av de sista stålhättesocialisterna.
Jag var skjutspassaren på älg-harpan och den som
drog ur en kättingvagn.
Jag är en luftklocka och en ampere-meter.
Jag var en i pokergänget, när Edlund sa ”Lägger du fel nu pojkjävel,
så slår jag ihjäl dig”.
Jag var Lars-Erik Höglunds kompis, innan buffertolyckan.
Jag var motorvagnsföraren som sprang ut på en myr
och fångade en tjädertupp.
Jag är fotavtrycken i Hallsberg, Mjölby, Skövde, Grums och Sveg.
Jag är tidtabellslampan I Näverkärret.
Jag är frontbelysningen i Ryggenbacken och kudden på Hotell Älgen i Östersund
Dieselångorna och bromsblocksdammet flyter fortfarande i mina ådror
och höger öra uppfattar bara en skenande motorregulator.
Jag var en i gänget och stolthet, som inte ryms på börsen,
eller hos dagens upphandlare.
Jag är facket och informatören om begravningshjälpen.
Jag luktar skiftgång och skåprum.
Jag är pappan som jobbade på julafton.
