Vad var det egentligen arbetarrörelsen kämpade för, frågar sig Mikael Morin miljöpartist från Borlänge.
Frihet genom trygghet
Vad var det egentligen arbetarrörelsen kämpade för?
Den frågan har följt mig en tid.
När man läser historien handlar det inte bara om högre löner.
Arbetarrörelsen ville ge människor frihet. Men friheten byggde inte i första hand på marknadsval eller på möjligheten att köpa sig en bättre tillvaro.
Den byggde på trygghet.
Den som vet att det finns sjukvård när man blir sjuk, utbildning för barnen, en pension att leva på och en försäkring om man förlorar jobbet vågar också ta steg i livet. Frihet genom trygghet.
Det var därför samhället investerade gemensamt. Rent vatten, fungerande avlopp, bättre arbetsmiljö, minskade utsläpp av gifter och en utbyggd välfärd förbättrade människors liv. Många av de stora miljöreformerna var samtidigt arbetarreformer. De handlade om människors vardag här och nu.
Idag talar vi oftare om frihet på ett annat sätt.
Friheten sägs finnas i valfriheten. Att välja skola, vårdcentral, äldreboende eller försäkring. Men valfrihet är inte alltid samma sak som frihet.Den som har god ekonomi kan nästan alltid köpa fler alternativ. Den som lever med små marginaler är betydligt mer beroende av att de gemensamma systemen fungerar.
Samtidigt har allt fler trygghetssystem blivit villkorade. Den som är sjuk måste gång på gång bevisa att den är sjuk. Den som behöver ekonomiskt stöd ska visa att alla andra möjligheter är uttömda.
Misstanken verkar ibland komma före tilliten.
Det får mig att fundera över om vi långsamt har flyttat fokus. Från att bygga ett samhälle där människor kan känna trygghet till ett samhälle där människor allt oftare måste kvalificera sig för den.
Jag tror att samma tanke behövs i klimatfrågan.
Om klimatomställningen beskrivs som att varje hushåll ska köpa elbil, installera solceller, renovera huset och investera i ny teknik blir tröskeln hög. Inte minst för den som redan har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Då riskerar klimatpolitiken att uppfattas som ett projekt för dem som redan har råd.
Men klimatförändringarna kommer inte att drabba alla lika. De som har minst resurser har ofta minst möjlighet att skydda sig mot värmeböljor, översvämningar, stigande matpriser eller ökade energikostnader. Samtidigt är det sällan de som orsakat de största utsläppen.
Kanske är det därför arbetarrörelsen borde se klimatfrågan som mer än en miljöfråga. Den handlar också om rättvisa.
Precis som tidigare generationer byggde vattenledningar, reningsverk, sjukvård och arbetsmiljö tillsammans behöver vi nu bygga ett samhälle som klarar klimatförändringarna tillsammans. Annars kommer var och en försöka köpa sin egen lösning – och det leder både till större ojämlikhet och ofta också till större resursförbrukning.
Jag tror inte att arbetarrörelsens stora idé var att människor skulle kunna köpa sig fria.
Jag tror att den stora idén var att samhället tillsammans skulle skapa en trygg grund som gav människor verklig frihet.
Den tanken känns minst lika modern idag som när den först formulerades.
Mikael Morin (Mp)
