Vidar Andersson avskyr tanken om en rödgrön regering efter valet. V och Mp är hans röda skynken och han hävdar fortfarande fördelarna med den ”breda mitten”.
Vidar Andersson är nu i Almedalen och har efter Åkessons tal kommit fram till att i SD och S värderingar finns den svenska folksjälen ”men från olika håll”. Att värna nationalstaten / det svenska till varje pris är det övergripande och gemensamma målet, enligt Vidar.
Han avslutar sin artikel i Norrköpings Tidning med följande slutsats, först ett hämtat citat och sedan hans egen målsättning:
”väljare befinner sig där partiet historiskt har positionerat sig: som ett nationellt samlande parti med stark förankring i den svenska gemenskapen.”.
”Och att en sådan position kräver en viss politik som i flera tunga delar ligger betydligt närmre M och SD än V och MP”.
Själv är jag så gammal, så att jag har hört begreppet ”Arbetarrörelsens bruna sorgkant”.
Att Vidar Andersson är en kvarleva från den yttringen/tiden råder det inga som helst tveksamheter kring
